Liv.

En del önskar mer av girighet.

En del tar andras.

En del tar sitt eget

och...

En del tar en chans...

Många glömmer bort att att leva den lilla tid vi har här på jorden, vi har så lite tid och så mycket att göra. Vissa upptäcker det för sent och vissa... bara vissa... hittar den del av livet som gör det komplett.

 

Han betraktade scenen nyfiket, den var så olik men ändå så påminnande. Speglar reflekterade ljusen i olika färger och rök sipprade fram lite varstans. Ett intro startades och han koncentrerade sig noga på sin uppgift, det var nästan lite spännande. Han lät sin kropp sakta röras i takt med beatet medan de mörka ögonen scannade av scenen på jakt efter den han letade efter. Först såg han ingenting, han kunde bara höra musiken, men efter några få takter så kunde han tydligt höra en hes röst eka genom högtalarna.

Han fick erkänna att till en början så hade han varit skeptisk, men när han hörde hur fansen skrek och hur hans egna upplevelse gav honom rysningar, så var han rätt säker på att han skulle bli övertygad.

Lite förvånad blev han av personen som tillsist kom ut på scen, till utseendet såg han inte alls ut som hade föreställt sig.

Svart, tjockt, ostyrigt hår löpte en bit nedanför öronen och gav en slags gnista åt de två piercingarna som satt på nederläppen. Något annat som verkade gnistra var ögonen som kunde misstas för blå flammor. De svarta byxorna satt som ett andra skinn och tröjan visade upp den lilla överdelen, olika armband täckte handlederna och något som liknade tre stjärnor var tatuerade precis vid tummen.

 

När personen började dansa så häpnade han, det var som om dansen blivit flygande.

 

Han hade bestämt sig.

 

Toms mage gjorde ett nervöst hopp då han hörde dörrhandtaget tryckas ned, han riktade förväntansfullt blicken mot ingången. Det var nästan som i en gammal film, dörren knakade lite och det dröjde ett par sekunder innan personen bakom den kom in. Men i en film skulle det spelas hög orkester musik och personen som väntade skulle ha hjärtklappningar.

Verkligheten är ingen film.

Tom log när personen kom in, han hade redan ringt och meddelat företaget och de höll med. Allt var redan ordnat, hans uppdrag var bara att berätta det för personen i fråga.

 

-” Hej, Tom” han presenterade och väntade på att få veta sångaren i 4U's riktiga namn.

-” Elijah Lüke.” Tom nickade och de tog i hand, han kunde se spänningen och förväntan i den andres ögon och kunde knappt hålla sig längre.

-” Så jag antar att du är sugen på beskedet?” han såg på den yngre, den egna förväntan nästan lika ivrig som den andres. Elijah nickade.

-” Asså jag är ledsen men.. du kommer att få tillbringa flera timmar om dagen tillsammans med min lillebror.” först så trodde Tom att han skulle svimma så han ställde till sig för att vara beredd att fånga honom, ni vet.. I fall att.

-” Åh gud!” något lille Tom aldrig kunnat ana hände sen.

-” Tack! JAAAAA!” artonåringen hoppade upp i hans famn och skrek för blotta livet, Tom fick ta tag i en stol för att stadga sig. Tyvärr så misslyckades han med att hålla sig uppe då tonåringen slängdes sig ännu hårdare runt halsen och.. han flög.. hjälplöst bakåt.

-” Umpf...” han grymtade och kände hur det gjorde lite ont i bakhuvudet som studsat ofrivilligt mot det hårda parkettgolvet.

-” TACK! TACK!” han fick kämpa lite men tillsist insåg han att även om Elijah såg liten ut så var han definitivt ingen man bara kunde putta bort, det blev att knuffa. Han ställde sig lättat upp och förvånat på killen som skulle rappa på deras nya album.

-” Du kan inte ana hur mycket det här betyder för mig!” Tom skrattade ironiskt och mumlade innan han gick ut.

-” Men jag kan gissa...” han hörde Elijahs skrik av glädje genom hela korridoren ända tills han kom ut genom ytterdörren och fick ducka för fans. När han satt sig i bilen så fiskade han upp mobilen och slog Bills nummer.

-” Jo han är riktigt bra och låtarna kommer äga.. men..”

-” Men?” Han berättade vad som hänt och avslutade med:

-” Han är ju helt jävla psyko!” Irriterat hörde han Bills skadeglada skratt i luren och la på.

 

Tom

Hej... Ni kanske inte minns vem jag är, men era mor och farföräldrar gör det säkert. Tokio Hotel? Sångaren med det stora håret och sminket? Trummisen som bara gjorde illa sig- bilolycka, blindtarmsoperation, misshandel osv? Basisten med det långa bruna håret och David Hasselhoff ”kärleken? Eller kanske gitarristen som inte trodde på kärlek...

Det stod väldigt mycket om den gitarristen i tidningarna, hur många kvinnor han varit med redan i ung ålder och hur han vägrade tro på att kärleken existerade för honom. Trots den kärlekssuktande tvillingen, sångaren, så kunde han inte förmå sig att tro på den.

Tills en dag... den dagen ska jag berätta om för er nu... Jag är inte så skicklig på att skriva, jag har inte min tvillings talang för ord.. Men jag vill göra ett försök, för ni förtjänar att veta vad som hände...

// Tom Kaulitz

 

-” TOM!” Bill skrek under mig och jag log, det är var ett av de få tillfällena då vi verkligen kunde vara oss själva, kändisskapet är underbart men det finns en annan sida. Den sidan som jag och Bill fått lära känna väldigt väl, den sida som ibland får en att längta efter ett normalt liv och kanske till och med ångra att vi blivit så stora som vi är.

-” SNÄLLA SLÄPP MIG!” mina tankar avbröts då jag såg att Bill hade tårar rinnande ned för kinderna och jag kände mig rätt stolt- det är bara jag, som kan få min lillebror att gråta på det här sättet.

-” Naw Billy, hur är det? Lite ledsen!” jag skrattade när han blängde på mig, vilket ledde till att jag glömde vara uppmärksam. Mitt huvud slog i golvet och...

-” HAH!” jag blinkade förvånat, hur i helvete hade jag hamnat under Bill?.... under Bill?....åh nej..

Bill log elakt och började sända sina expertfingrar flygande över mina sidor och innan jag visste ordet av så skrek jag.

-” Snälla! BILL!” synonymen Bill och tortyr finns inte, men den borde.. eller ja... Expertkittlare borde i alla fall vara ett yrke som Bill är född till.

-” Ger du dig?” sa jag att Bill är en sadistisk ”liten”jävel också? Han älskar att låta mig be och böna innan han slutar kittla mig! Förresten, glöm allt du har läst om att Bill är svagt feminint byggd... Den jäveln är lika stark som jag och han jobbar inte ens för det!

-” JAA, JAG GE..” vi blev avbrutna.

 

David Jost såg misstänksamt på oss när han stack in huvudet, artikeln om twincest fortfarande färsk i hans huvud. Löjligt.... Någon hade skrivit en artikel om att jag lånat Bills badbyxor och därför var vi tillsammans, men jag antar att vi precis i denna sekund så aningen misstänkta ut. Bill på min mage med dreadsen åt alla hål och jag under honom med mina ny gjorda cornrows, båda flåsandes som när man tvingats springa på toan mitt i natten.

-” Skärp er, Elijah är här.”

Jag nickade men lyssnade egentligen inte, jag började bli irriterad över det här. Sen när få inte bröder, tvillingar, brottas med varandra utan att det ska vara något mer? Här har vi en av de klara anledningarna till att jag hatar den mörkare sidan av kändisskapet.

-” Varför får vi inte bete oss som bröder gör?” Bill lyckas alltid ta orden ur munnen på mig och jag vände mig mot Jost för svar.

-” Ni vet vad jag menar.” jo, självklart visste vi att han inte orkar hantera media som är lite väl löjliga. Vi säger alltid att han ska strunta i det, men han vägrar lyssna på oss. Jag kunde se Bills nedslagna blick när vi satte oss i soffan, jag kunde inte annat än hålla med honom.

 

En lätt knackning hördes och jag minns varför Jost kommit in, något med Elijah... vänta nu... shit... inte..

-” Hej hej!” rapparen studsade in i rummet, jag fick nästan lust att skratta när jag såg att Bill var förvånad över rapparens avvikande utseende.

Generellt sett brukar ju rappare se ut som mig- STORA kläder, keps eller bandana och någon tuff attityd... Elijah.. ja...

Idag hade han en svart tröja med något tryck, svarta byxor, sminkade ögon, armband i trettio olika färger och sen olik färgade piercingar i nederläppen- en grön och en blå som skiftade i ljust och mörkt.

 

-” Hej, det är jag som är 4U eller Elijah.” han hälsade på Bill först som såg riktigt skrattretande ut där han satt med halvöppen mun då Elijah skakade hans hand energiskt och nästan hoppade på honom i en kram... Hämnden är ljuv... vadå? Jag är skadeglad, so what?.. ugh.. lät det där lika hemskt som jag tror att det gjorde?

-” Hej Tom!” jag tryckte hans hand och fick kämpa för att inte hånle mot Bill som fortfarande såg ut som om han tänkte för mycket.

-” Hej Elijah.” först då märkte jag hur mjuka händer han hade men att fingrarna hade elefant skinn- precis som mina egna. Jag höjde förvånat på ett ögonbryn och mötte sen hans blick. Då hände något jag inte förstod, jag fastnade så. De blåa flammorna jag sett på konserten var fullt synliga och jag ryste, hans ögon var helt klart de ovanligaste jag sett.

-” Spelar du gitarr?” jag hörde min egen röst och jag förstod vad han svarade, men min hjärna gav inget kommando att släppa hans blick.

-” Haha, inte så bra men lite. Du får lära mig nångång!” jag nickade och Davids röst hördes, vi skulle till studion. När Elijah vände sig om och gick framför mig så kom Bill upp vid min sida och armbågade mig i revbenen.

-” Aj, vad var det för?” Bill höjde misstroget på ett ögonbryn och skakade sen på huvudet.

 

 

Tyvärr så fortsatte min dag i en emotionell berg och dal- bana, som alltid egentligen. Det går inte en dag utan att man slängs omkring i känslornas värld, jag är väldigt säker på att om du har läst ovanstående så förstår du...

 

Jag gäspade stort när jag gick in på Davids kontor för att hitta informations papperna till FAA, som enligt honom skulle ligga på hans skrivbord... Det var tomt så när på en mapp....

Jag suckade och började leta, hyllor, lådor och papperskorgen blev röntgade av min super syn;)

Det hade blivit riktigt mörkt ute och jag tände den irriterande fula lampan på skrivbordet, vad? Den är gul med olikfärgade maskar på...

Något jag däremot älskade med Davids kontor är stolen! Stolen som jag stensäkert hade somnat i om det vore jag som ägt den. Jag tittade snabbt mot dörren som för att försäkra mig om att ingen skulle komma in... det var nästan lite smått spännande.

Om man kunde få orgasm av att vara riktigt bekväm så skulle jag fått det när jag satte mig, stolen formade sig efter min rygg och jag kände hur jag flöt ihop med materialet.

-” Åh...” jag stönade högt men satte mig tvärt upp när jag hörde något utanför dörren, hjärtat slog lite extra då jag lyssnade efter någon annan på andra sidan väggen.

…..!

Ibland skenar min fantasi iväg... Jag suckade och skulle precis luta mig tillbaka i stolen då jag såg vad som stod på mappen. ” Elijah Lüke”, när jag tog upp den så såg jag att FAA papperet låg under så jag stoppade det snabbt i fickan innan jag återgick till mappen. Snabbt öppnade jag den och läste.

 

Namn: Elijah Lüke

Pers.nr: 19910313- 3279

Historia: Föddes i Tyskland men flyttade senare till USA, upptäcktes där av Rik Hoff- tysk representant för universal då handansade och rappade på en talang tävling. Elijah och hans mor Elisabeth flyttade tillbaka till Tyskland. Bor med ensamstående mamma och den ett år yngre systern Sharon.

 

-” Tom!” jag tittade snabbt upp och förstod att jag glömt bort tiden, snabbt klappade jag ihop mappen och reste mig. Röran på skrivbordet var nästan pinsam så jag räfsade ihop det värsta då något fångade mitt öga. En bit papper stack fortfarande ut från mappen.

 

”Tillstånd: Svår Hemofili B”, vart hade jag hört det förr? Det låg precis på tungspesten men jag kom mig inte för att hitta förklaringen.

-”Tom!” jag hoppade till och skyndade mig ut genom dörren, allt om mappen var glömt.

 

Vad kan jag säga? Jag var ung och inte så brydd om de olika saker som skedde i världen, det hände helt enkelt redan så mycket att jag inte hade orken att förstå.

Men den här gången skulle min ovishet stå mig dyrt.

 

Ni får ursäkta mitt sätt att skriva, som jag sagt så är jag inte s duktig med ord, men efter att min bror gav mig lite tips igår kväll så ska jag prova skriva på ett annat sätt, självklart blir det mycket från min synvinkel och lite från Bills... Jag måste be er att ha tålamod med mig, jag är inte riktigt som jag var innan..

 

-” Tom!” Någon viftade med en hand precis framför hans ansikte och han stönade till.

-” Vad?” han hade inte tänkt låta så otrevlig, men det var mycket som han inte tänkt men ändå gjorde.

-” Vi ska hem.” Han mötte Bills blick kort innan han reste sig upp, tanken på att be om ursäkt passerade inte i hans sinne, han var säker på att Bill inte skulle ta illa upp.

-” Så ni är på väg hem?” rösten som hade spelats non- stop i Toms huvud hördes igen och han ville nästan skrika. Han var trött, less och hade en huvudvärk större än han själv och det fanns inget som lockade mer än hans egna säng just nu.

-” Jo, men vi syns imorn.” Tom såg tvärt på Bill innan han såg på Elijah, Elijah hade den där bedjande blicken han sett ett par gånger under de två veckorna de lärt känna varandra.

-” Eh, ni vill inte hitta på något? Typ se en film eller så?” Tom log, han visste att Bill visste hur trött han var och var säkert trött själv, han lämnade avvisningen helt till sin bror.

-” Visst, hemma hos dig?” Twin- Power rocks!.... nej..vänta nu? Tom vände sig gapande om och såg på sin bror, han hade ju varit så säker på att Bill skulle ta hans sida. Blicken han fick sa allt, det här var Bills hämnd för hans griniga beteende tidigare.

-” Coolt! Jag ska bara ta jackan!” han väntade lugnt och sansat tills Elijah var ute genom dörren innan han mer än irriterat vände sig mot Bill.

-” Visst, hemma hos dig?” härmade han barnsligt.

-” Åh, lägg av Tom. Killen måste ju tro att du är bitter rakt igenom som du håller på, skärp dig och visa att du är stolt över att du valde honom.” Tom blev faktiskt lite tillbaka tagen, Bill brukade inte säga sånt här till honom och han kämpade emot sin rodnad.

-” Så, ska vi dra?” Tom kände Bills blick bränna i ansiktet och han såg upp på Elijah och nickade.

 

Tom trodde inte det var sant!

-” Let's have some fun this beat is sick, I wanna take a ride on your disco stick!” Bill körde och Tom satt ensam i baksätet och kämpade emot instinkten att hålla för öronen....Elijah satt i framsätet och sjöng ”Love Game” för full hals, Tom förstod varför killen rappade och inte sjöng.

-” Åh gud, jag älskar den här låten!” pustade Elijah när låten äntligen tog slut och Tom suckade lättat.

-” Tro mig, vi märkte det!” muttrade han och förtjänade en ganska elak blick från Bill i backspegeln, han fortsatte muttra och lutade sig bak mot fönstret. Ögonen kändes tunga, kraften han hade för att hålla upp dom höll på att försvinna.

-” Eyo I'm tired of using technology, when you sit right on top of me!”

-” Men va fan....”

 

Och värre blev det...

Bill blinkade, han hade varit lite förvånad men följde ändå med i handlingen rätt bra.

Elijah vräkte i sig popcorn och drack dricka så att kolsyran tvingade fram tårar...

Och Tom... han hade också tårar i ögonen men av andra orsaker, ilsket försökte han vända bort blicken för att få några få minuter. Volymen och Elijahs sätt att vara inne i filmen och skrika gjorde det omöjligt. När han tänkte tillbaka på kvällen kunde han inte finna den annat än skrattretande!

De druckit öl som alla ”stora killar” gör och han hade trott att det inte skulle bli så farligt, men när Elijah kom dragande med sanning och konsekvens så blev han orolig! Dum som han var så hade lilla Tom tagit konsekvens och fått en kanins svans och öron på köpet. Så nu satt han i in brun fåtölj i förd sin kanin utstyrsel, traumatiserad över filmen de såg.

-” Jag går på toa.” muttrade han och gick så fort han kunde till toan han säkert besökt tre gånger under den senaste halvtimmen.

-” Men vad i helvete!” när han kom in på toan så kunde han inte gå någonstans, han gick framåt men drogs bara tillbaka.

-” Varför straffar gudarna mig?!” observera att han kanske druckit lite väl häftigt. Han provade gå framåt igen men kom fortfarande ingen vart, argt vände han sig om och... han rodnade. Svansen hade klämts fast i dörren.

Inne på toan undersökte han återigen alla flyktvägar han hade, fönstret hade kanske rymt Bill men inte honom. Han sparkade irriterat på en handduk men såg sedan på den igen, lite skeptiskt la han sig ner på golvet och stönade- en fåtölj kanske var mjukare men golvet var i alla fall på hans sida av barmhärtighet. Snabbt kurade han ihop handduken som en kudde och övervägde nästan att stoppa tummen i munnen.

Ett litet skratt passerade hans läppar när han insåg att han på något vis äntligen besegrat Elijah och hans försök att hålla honom vaken!

 

-” Tom, vad i helvete gör du där inne?” Tom bet ihop käkarna- hårt, och reste sig.

-” Jag skiter, vad brukar du göra på toa?” han kände Bills leende genom dörren och fick faktiskt le lite själv.

-” Jag tänkte fara nu, men om du mår dåligt och blir fast där så får du säkert sova hos Elijah.”

-” Nej!” Tom var uppe och ute genom dörren då han hade sagt det där, oturligt nog så var hans bror i vägen så de flög båda till golvet.

-” Tom?”

 

-” Men eh, kul att ni kom. Vi kan gärna hitta på nåt igen!” Bill nickade entusiastiskt medan Tom bara skrattade nervöst.

-” Men vi syns väl imorn antar jag, ha det!”

 

Toms suck var väldigt djup när de satte sig i bilen.

-” Hallå förresten får du köra?” han vände sig mot sin bror, visst hade dom båda druckit?

-” Tom jag drack utspädd lättöl, ett glas. Vad tror du?” han nickade sig och lutade sig tillbaka i stolen.

-” Tom?”

-” Mm..” svarade han sömnigt.

-” Jag tror Elijah gillar dig.” Tom höll på att svälja sin egen tunga, han skulle aldrig kunna se Pocahontas igen.

 

Vad tycker ni? Enligt Bill skriver jag bättre och bättre, är faktiskt lite små stolt. Livet blir inte alltid som man tänkt sig, och därför så anpassar vi oss... Men ibland så kan de vara mycket svårare att anpassa sig.

 

Jag och Bill lyssnade igenom våra låtar idag, ibland glömmer jag hur mycket jag älskade att jobba med dom. Men vissa saker kanske man borde glömma, glömma för en chans att gå vidare.

 

-” NEJ NEJ NEJ! BIIIIILLL!” Tom korsade snabbt golvet över till sin tvillings rum och slängde upp dörren.

-” VARFÖR?” Bill såg upp från sin skrivbok och såg på sin klagande bror, förvirrat skakade han på huvudet.

-” Jag skulle göra vad som helst för dig Tom, men jag kan inte ändra slutet i twilight.” Tom kom av sig lite i sin klagan och stirrade på Bill.

-” Jag har inte ens läst twilight.” Bill log.

-” Jamen då så.” Tom nickade och började gå ut ur rummet, Bill var nära att sucka av lättnad men då stannade han vid dörren och vände sig om igen.

-” DU sa att ELIJAH, av alla människor du kunde hitta, ska få ta gitarrlektioner av mig!” han stampade lite ilsket i marken och såg upp på sin bror som satt kvar i sängen, uttrycket hade förändrats från lättad till skruvad.

-” Tom, vad är så hemskt med Elijah?” den barnsliga storebrodern såg envis ut och tänkte efter. Elijah var en äkta plåga, han... han..

-” Just det, så gå! Marsch i väg med dig!” Tom blängde ilsket på sin yngre hälft och började stampa iväg, riktigt hårt för att visa sin irritation.

Han hann inte längre än till dörren då han insåg hur barnslig han var.

 

En lätt knackning hördes på studiodörren och Tom riktade sin uppmärksamhet mot den. När han tänkte efter så var det nästan exakt en månad sen han suttit backstage och berättat för 4U för första gången att han skulle jobba med Tokio Hotel. Utan att han tänkte på det så log han lite då han tänkte på hur glad Elijah hade blivit.

-” Vad ler du åt?” Tom såg upp och fann de två flammorna han alltid fick rysningar av, blicken var så intensiv att han kände sig naken. Lite som att stå för framför Bill och han var inte säker om han gillade det.

-” Inget, här.” Han stötte gitarren i händerna på Elijah och sa åt honom att sätta sig ner.

-” Vad kan du sen tidigare?” 4U sångaren visade G,Am, D, F, Bm, B och några till ackord som Tom tyckte var lite väl avancerade för en nybörjare.

-” Så du säger att du inte kan spela gitarr?”

-” Jag kan spela men jag kan bara grundackord, jag vill lära mig powerackord och sånt.” Tom nickade.

-” Jag kan lära dig en av våra gamla låtar, 'By your side'.” Nu var det Elijahs tur att nicka och Tom började visa vars han skulle ha händerna vid introt.

-” Du har hört låten va? Du tar första greppet så här och sen börjar du liksom pumpa fram en rytm.”

 

Efter en halvtimme hade Elijah grepp om hela låten så de bestämde sig för att gå vidare, Hilf mir fliegen stod näst på listan.

-” Du lägger pekfingret över alla utom den översta och sen så här.” Tom visade igen men hans elev hade lite svårt att se, så Tom böjde sig fram och tog förde lätt lillfingret på plats. När han tänkte på det så hade hela eftermiddagen gått helt fel fri och Elijah hade varken tvingat på honom kanindräkter eller hittat på något annat som skulle förolämpa hans manlighet. Han var rätt stolt över sig själv också, i vanliga fall så var det bara Bill han hade tålamod med, de andra såg alltid till att gå över gränsen. Men idag hade han lyckats hitta en till han hade tålamod med...

VÄNTA! Och den personen var El..

-” Tom?” han väcktes tillbaka till verkligheten från sina djupa tankar och såg på Elijah.

-” Är du okej?” en grymtning kom till svar.

-” Okej, men eh.. kan du släppa mig?” Tom såg förskräckt ner på sin hand som fortfarande höll ett mjukt tag om Elijahs lillfinger, han släppte den abrupt.

-” Jag tror det räcker för idag.”

 

-” BILL!” Tom klev med stora steg in i sin brors sovande rum. När han hade kommit hem så kunde han inte bli kvitt den ringande känslan i magen, känslan som påminde om fjärils vingar som strök honom mjukt på insidan. Han mådde nästan illa och hängde över toastolen säkert en timme bara för att försäkra sig om att han inte skulle spy. Han var trött, han var utslagen men när han skulle sova så visade det sig att han inte kunde, huvudet fylldes av tankar han i vanliga fall inte hade. Hans framtid... Han hade alltid varit så säker på att hans framtid innehöll musik, tjejer/kvinnor och Bill, inget annat. Men av någon anledning så kunde han inte sluta tänka på att Bill skulle bli gift och flytta ifrån honom, som resten av bandet skulle göra. Hans hundar skulle ledsna på honom och bli ilskna och han själv skulle sluta som en alkoholiserad åttioåring med syrgas och en plasthund.

Det fick inte hända.

-” Vad är det?” Tom fick nästan dåligt samvete då han iskall kröp ner under Bills täcke och la sig bakom honom, musklerna i den yngre spändes märkbart. Han visste att Bill sovit för lite den senaste tiden, men just nu behövde han någon. Den någon han alltid behövde vid sin sida.

-” Lova att aldrig lämna mig och låta mig bli alkoholiserad och gilla plasthundar!” slängde han ur sig och han kände hur Bill, nästan tveksamt, vände sig om och såg på honom.

-” Va?” men Tom drog honom bara närmre.

-” Lova bara att aldrig lämna mig...” som en förtrollning så slappnade Bill av och lät Tom krypa upp hos honom. För Tom kändes det här väldigt tryggt, att inte alltid behöva vara den som ska hålla alla uppe. Att veta att vad han än ger sken av att vara så fick han alltid vara så liten och behövande i Bills famn, även om han är äldre.

Sömnen höll precis på att slå honom till sömns då han hörde Bill mumla.

-” Det är okej om du gillar Elijah...”

 

Haha, som ni säkert kan gissa så sov jag inte så mycket den natten. Vid den tidpunkten så var jag helt ärligt så ointresserad av killar en man kunde vara, synd bara att jag skulle försöka bevisa det också senare vid senare tillfällen.

 

Haha, jag har aldrig varit riktigt bra på att hantera sjukdomar, men med Bill vid min sida så skulle jag kunnat klara allt.

 

Klockan tickade, men ändå så stod tiden stilla... Världen såg precis ut som den dagen innan och skulle nog inte förändras på ett tag.

-” Här.” Tom tog tacksamt emot näsduken från sin bror och snöt sig ljudligt.

-” Tack!” svarade han grötigt och försökte vända sig om, men Bill hindrade honom.

-” Vänta, jag tror inte du...”

-” Låt mig va.. Jag vill sova..” Bill ryckte på axlarna.

-” Visst, vill du vakna med intorkat snor i hela ansiktet så varsågod.” Tom stönade och kände hur kroppen värkte då han satte sig upp.

-” Hjälp mig..” bad han och till sin lättnad log Bill bara och tog upp en våtservett. Tom suckade när han kände sin brors mjuka händer svepas över hans ansikte, händerna som alltid fick honom att må lite bättre. Han frös och Bills värme hjälpte honom alltid.

-” Tack...” Bill drog med händerna över Toms ansikte och sedan in honom i sin egen famn.

-” Du tar alltid hand om mig när jag är sjuk, nu är det min tur.”

-” Du kommer också bli sjuk.” varnade Tom.

-” Och? Då tar ju du hand om mig.” När Bill satte den sidan till så kunde Tom inte protestera utan lät bara sömnen fånga honom, fullt medveten om att Bill inte skulle lämna honom.

 

-” GODMORGON!” Tom blinkade, han måste ha hört fel! Det fanns väl ingen risk att..

-” God morgon på dig med Elijah.” Bill lät lika förvånad som Tom kände sig, han grymtade och vände sig om för att möta sanningen.

-” Hur tog du dig in?” Bill satt med sitt block i ett hörn med en filt runt sig så Tom gissade att han inte gått och öppna för honom.

-” Jag antog att ni båda sov, så jag använde Georgs nyckel.” Bill nickade men Tom tryckte bara ner sitt ansikte i kudden. Han föreställde sig Georg i ett brinnande hus, Georg kastrerad av en ilsken katt, Georg...Det kanske kunde bli en film ” 101 sätt att bli av med sina vänner på”...

-” Jag tänkte bara komma om och se hur det var med dig.”

” Sämre nu när du är här...” sa han självklart inte.

-” Som tidigare.”

-” Okej, jag har ett te som mamma gjort. Hon säger att de hjälper mot halsont och tar bort febern!”

-” Eh, tacka din mamma.” Bill tog emot den lilla termosen och Elijah skyndade ut i köket efter en kopp. Tvillingarna såg på varandra, båda med ett ”WTF” uttryck i ansiktet.

 

-” Bill, tänk om det är gift!”

-” Lägg av, det är säkert nyttigt!”

-” Jag kommer ju dö!”

-” Tom, sluta bete dig so...” Tvillingarnas hetsiga viskningar avbröts av att den unge rapparens steg in genom dörren.

-” Så, du kommer må betydligt bättre efter det här! Jag menar, våran gitarrist kan ju inte vara sjuk nu!” Elijah tog termosen från Bill och skruvade av locket och började hälla. Tvillingarna spärrade båda upp ögonen och följde med skräck hur en grön gegga i stället för te hamnade i koppen.

-” Är det bara jag eller ser det där ut att puttra?” Tom såg på Bill som såg på honom och sen på koppens innehåll. Han nickade och Tom svalde.

-” Åh, ni är verkligen tvillingar! Ni..” men Tom märkte inte ens vad rapparen sa, allt han tänkte på var de gröna bubblorna som steg mot taket.

-” Varsågod, drick upp allt!” Gitarristen tog varsamt emot koppen, rädd att spilla något och fräta upp sängen.

 

När han såg ner på innehållet så kunde han svära på att två svarta ögon stirrade ondskefullt tillbaka på honom. Han spärrade upp ögonen och lutade sig närmre.

-” Vem är du?” allting runt om honom försvann i en mörk dimma, ingenting existerade förutom honom och slem -koppen. Under ögonen formades en mun, Tom skrek när munnen öppnades och sa:

-” I am your father Tom!”

-” NEEJ!”

 

-” Tom, TOM? Vem pratar du med?” Tom såg tvärt upp från koppen och mötte ögon tillhörande Bill, han såg lättat på honom.

-” Bill, tack och lov att du är här!”

-” Vad pratar du om, jag har alltid varit här?” Tom såg på Elijah och sen runt i rummet.

-” Men, du och.. mörkt! Och koppen!” Han såg raskt ner i koppen och fann bara en ljusgrön sörja.

-” Den.. han var ju där..” snart kände han Bills hand på sin panna och såg upp.

-” Tom, jag tror din feber har stigit. Du yrar.” Bill klev upp och hämtade en tablett åt honom, troligen ipren.

-” Här, du kan svälja ner den med Elijahs mammas te.”

-” Bill, nej nej.. snälla... tvinga mig inte!” hjärtat slog femtio gånger snabbare och han sökte hjälplöst Bills blick.

-” Tom, ge det ett försök. Snälla, för Elijahs skull.” Tom huffade till, det fanns ingen chans att han skulle göra något för olycksfågeln som stod förväntansfullt bara några meter ifrån honom.

-” Se det så här då, hur mesig kommer inte han att tro att du är om du är rädd för lite te.” Bill visste precis vilka knappar han skulle trycka på för att få Tom att göra som han ville, för Tom spände snart ut bröstet och tog tabletten modigt i handen. Även om han kände sig lite ängslig så stoppade han den snabbt i munnen och förde koppen mot sina läppar.

-” Nå? Var det så farligt?” Tom skakade på huvudet samtidigt som han drack, smaken kunde han inte sätta fingret på men det var i alla fall väldigt gott.

-” Han är inte så här i vanliga fall, men när han har feber så tenderar hans fantasi att skena iväg.” förklarade den yngre brodern för tonåringen som nickade.

 

-” Det här är faktiskt rätt gott, vad är det?” Elijah log när Tom satte ner koppen på bänken.

-” Du kommer aldrig att tro mig, men det är magsaft och torkad lever från en oxe.”

Bill spärrade upp ögonen och vände sig om bara för att finna sängen tom, hulkande ljud hördes från toaletten och han ställde sig snabbt. Elijah hade blivit blek i ansiktet och skrek:

-” Tom, det var ett skämt!”

 

Haha, vissa minnen lämnar en aldrig. Nu flera år senare så kan man bara skratta åt hur det ska ha sett ut då jag skrek till koppen, eller hur Bill flera dagar efter det fik kämpa med att låta Elijah besöka oss igen.

 

Ibland hinner man inte med, med lite tur håller man sig ändå kvar annars faller man.

Många menar att det inte är hur man faller som betyder något, utan hur man reser sig.

Då är fråga: Vad gör man, när man inte kan resa sig?

 

-” Billi?” Tom såg oroat ner på sin bleke bror, nästan all färg hade runnit av honom och han var varm som ett element.

-” Billi, är du vaken?” han använde smeknamnet de haft sen de var små, smeknamnet han använde när han sökte tröst eller kände sig liten.

-” Mm.” lite lättad var han, Bill hade tagit efter hans sjukdom men blivit betydligt sämre, något som oroade Tom. Bill hade alltid varit den som hade det starkare immunförsvaret av dom två och blev sällan allvarligt sjuk. Därför kände sig gitarristen nästan bedrövad över att behöva lämna sin lillebror för att åka till studion och göra om eller spela in olika gitarr delar på den nya låtarna.

-” Jag måste åka, men vi hörs snart igen.” allt han fick var en vag nickning och han ställde sig upp, det dåliga samvetet sköljde över honom när han tog ett steg bort. Han kunde ju alltid ställa in, han kunde ringa och förklara att han inte kunde eller så kunde han låtsas vara sjuk.

-” Tomi, åk nu. Jag har varit ensam förr.” han nickade och tänkte inte ens på att Bill läst hans tankar utan att han sagt dom högt. Allt som gick genom gitarristens huvud var hur otroligt svag Bill lät och hur svårt han hade att hålla ögonen öppna. Han gick ut i hallen och möttes av en hög med glada hundar, lite för glada.

-” Nej! Skip! Nej inte nu! Kom tillbaka med den!” försökte han men det var hopplöst och han visste att han hade för lite tid att springa efter huden som hade hans sko i munnen. Han suckade och drog på sig sin ena sko, det återstod bara ett alternativ.

Att använda Bills sko.

Han såg tveksamt på den svarta kängan framför honom, vart förvarade Bill sina normala skor? Han suckade tungt igen och drog av sig sin egna sko och drog på sig kängorna, turligt nog så hade tvillingarna samma skostorlek.

-” Skyll dig själv om din mun börjar ruttna!” muttrade han åt hunden som var fullt upptagen med att äta upp resterande delar av hans sko.

Snabbt ryckte han åt sig nycklarna och gick ut, ju mer han gick så fick han erkänna att han förstod varför Bill tyckte om kängorna så mycket. De var gudomliga mot hans fötter och han fann sig själv att fundera på att skaffa egna.

 

-” Nya skor Tom?” Tom såg lite generat och irriterat på Georg som log retsamt.

-” Skip har min ena, så ja tog Bills.”

-” Därför ska man ha en trött hund som inte bryr sig om skor.” Georg refererade till sin egen 10 åriga hund, en hund han haft sen den var valp.

-” Ugh, och jag tror Bills Nena är med valpar!” Tom drog med handen efter ansiktet, det var faktiskt helt säkert att Bills första hund skulle ha valpar. Hon var riktigt stor och Bill var extatisk, enligt honom så skulle han bli pappa.

-” Grattis antar jag, lille Tom ska få springa och torka hundskit och spyor medan Bill sitter och gullar med alla valpar!” Georg skrattade när Tom gav honom fingret som svar.

-” Tom!” Davids röst ekade genom rummet och Tom förstod att nu var det slut på att sitta och hänga.

-” Jag kommer!” snabbt drog han fram telefonen medan han gick och slog Bills nummer.

-” Hej Tom.”

-” Hej, skulle bara höra hur det är.”

-” Du ska jobba, inte oroa dig.” Men Tom oroade sig, Bill hostade grovt i telefon och han var nästan arg på sig själv att han lämnat sin bror ensam.

-” Tom, sluta, som jag sa så ska du jobba inte oroa dig för mig.”

-” Du vet att jag oroar mig.” han kunde nästan känna Bills leende genom telefonen.

-” Jag mår redan bättre, vi hörs sen.” Tom skrattade lätt åt otåligheten hans bror hade och sa hejdå innan de båda la på. Ändå var det med ångest han satte sig på stolen och drog med fingrarna efter de nötta strängarna.

 

-” Sharon, jag kommer okej.... Nej det gör jag inte... Snälla sluta, jag kommer vara där.”

Tom höjde på ögonbrynen då han insåg att det var någon som pratade i telefon, otroligt nog så kände han inget samvete för att han tjuvlyssnade på någon annans samtal.

-” Det är min ensak att berätta... Jag är försiktig..” Om Tom vore lite smidigare så skulle han kanske förstått att väggen han lutade sig mot inte var en vägg, utan en svängdörr.

-” WOA!” Elijah la förvånat på och såg ner på figuren framför honom.

-” Åh, hej Tom!”... Tom reste sig snabbt och rätade till sina kläder innan han såg upp.

-” Hej Elijah... Eh, jag skulle bara..” Tom hade fortfarande inte kommit över händelsen med slem -koppen och var inte riktigt beredd att förlåta honom än, även om han inkräktat på monster koppens ägares privatliv.

-” Okeej... Jag hörde att Bill är sjuk.” han nickade.

-” I samma sjukdom som du.” han nickade igen.

-” Du vet, jag har mer sånt där te.” han spärrade upp ögonen och såg mörkt på honom, för ett ögonblick var han säker på att han såg svart.

-” Lugn Tom jag skojade bara!”

-” Hmpf..” grymtade han och gjorde ett försök att kliva förbi.

-” Tom allvarligt.” en varm hand trycktes mot hans bröst och han såg up och mötte de två blå ögon han var säker han skulle förlora sig själv i någon dag. Sakta men säkert så insåg han också att ögonen tillhörde Elijah, som med en zoom så kunde han zooma ut och se hela ansiktet. Det var allvarligt men inte alls arg eller negativt.

-” Hur är det själv egentligen? Du har ju typ nyss blivit frisk.” Tom blev lite förvånad då Elijah tittade ner.

-” Eh, jo det är bra.. Hur är det själv?” Tonåringen sken upp.

-” Aldrig mått bättre! Men jag måste gå! Vi hörs!” När han gick så kände sig Tom konstig, av någon anledning så kunde han inte förstå varför hjärtat slog så mycket fortare eller varför det plötsligt kändes tomt där irritationsbarnet 1# s hand hade varit. Lite irriterat såg han efter irritationsbarnet 1# när han ”Bill – style” hoppade iväg genom korridoren.

Han skakade på huvudet.

 

-” Bill för guds skull! Det är en ton, EN ton och sen är du färdig! Pricka den då för fan!” Tre dagar efter att Bill blivit frisk så stod han fram för inspelningsmicken och försökte träffa tonerna på ”Love and Death” men det visade sig vara svårare än vad han först hade trott.

-” Lägg av Jost! Bill ge fullständigt fan i vad Jost säger, du är jättebra! Jag fattar att det är jobbigt men du är snart klar.” Tom kunde se sin bror le genom rutan vilket lugnade hans nerver en aning, blicken han gav herr David Jost var däremot mindre lugnande.

-” Du kan inte fortsätta pressa honom! Han har för fan precis blivit frisk.”

-” Vi har så lite kvar Tom, SÅ lite. Men Bill är just nu den som hindrar oss att bli klar med den här delen.” Tom blängde på honom.

-” Om du trodde på honom lite mer så skulle det här gå mycket bättre!” Jost muttrade bara något som Tom valde att inte höra och riktade istället uppmärksamheten mot Bill som precis ställde ner sin vatten flaska. En tekniker satte igång spåret och låten rullade på, han kunde se sin tvilling röra på läpparna och förstod att han sjöng med. Refrängen kom och snart var det dags för de riktigt höga tonerna.

Tom höll andan.

Bill sjöng.

Jost suckade.

Lättnad spreds genom rummet.

-” Tack Bill du är klar!”

Något stämde inte.

Tom försökte fånga sin brors blick men den slank hela tiden undan.

-” Bill?” även Davids uppmärksamhet riktades mot Bill som såg ut att bara så och vagga fram och tillbaka utan att riktigt se på någon eller något. Han tog micken ifrån Tom och sa:

-” Lill Kaulitz, hur är det?” Tom gick ut från mixer -rummet och in genom den ljudisolerade dörren till sin bror.

-” Bill?” allt som hände var att Bill tog tag i en stol för att stödja sig.

-” Billi...” Tom gick närmare men var inte snabb nog. Bill greppade tag i micken, men den höll honom inte uppe.

Han föll.

-” Bill!”

 

Saker händer hela tiden utan att vi förstår dom, på den tiden så var jag säker på att det som skulle bli Bills fall.... Skulle även bli mitt.

 

Den sekunden Bill föll, var jag säker på att jag kunde se mitt och Bills liv spelas upp i en vy framför mig. Det var inte min bror eller min tvilling som föll, det var min klippa min styrka och min stjärna i natten.

 

-” Tom?” en lite större hand lades på hans rygg och tack vare rösten så gissade han att det var Georg.

-” Hur är det?” han ryckte på axlarna och begravde händerna i ansiktet. Han började inse att deras liv inte längre var under deras egen kontroll, att de inte kunde bestämma över den tid de hade kvar eller ens påverka den. Det val dom gjorde i ung ålder skulle han aldrig ångra, men valet att låta någon annan styra deras liv... Ångrade han mer och mer för varje dag.

Sen albumet började spelas in och Elijah kom så hade tiden gått så fort, dagarna handlade inte om timmar utan om minuter eller sekunder.

-” Tom?” en ny röst spelades upp framför honom och han såg upp, David.

-” Tom, jag är så hemsk ledsen... Jag har inte varit den manager jag utlovat på sista tiden.” Tom nickade, han visste att pressen som David satt på dom hade han även haft på sig själv.

 

Tom lät sina ögon vila på en klocka på väggen, varje sekund som gick så blev han mer och mer medveten om hur länge Bill varit borta från honom, hur mycket tid som försvann från deras liv.

Övriga hade åkt hem och han satt ensam kvar, eller han hade bett dom åka. Av någon anledning så kunde han inte tänka klart om dom var där.

-” Tom?” han började nästan bli less på att höra sitt namn, tydligen var han inte helt ensam då.

-” Tom...” han blundade och såg sen upp, ögonen han fann lyste blått och han fann sig själv att uppskatta att dom var där. Den här gången behövde han ingen zoom för att se vem det var, men han behövde någon.

-” Jag...” rösten var hes efter att knappt ha används sen de kom till sjukhuset.

-” Nej där är okej...” två lite mindre men väldigt mjuka och varma händer lades över hans egna, han kände hur en panna stötte emot hans egen och han suckade.

-” Han har varit där inte så länge... Han...” men Elijah skakade bara på huvudet.

-” Han är okej... Bill är okej det vet du...” men Tom såg ner i golvet.

-” Jag kan inte känna honom...” Elijah drog med sin tumme över Toms och log.

-” Det beror på all elektronik här, det blir störningar i ert nät.” Tom log och kände hur det värmde lite i hjärtat när den yngre också log, han behövde verkligen se leendet på hans läppar. Det konstant irriterade leendet som han saknade när det var borta.

-” Tack.” Elijahs leende blev bredare.

-” Det är nog det minska jag kan göra efter mammas te.” Tom fnyste men fick ändå dra lite på läpparna.

-” Men du såg riktigt rolig ut när du frågade koppen vem den var!” Tom gapade lekfullt och knuffade tonåringen lite, men tillräckligt för att deras händer skulle sluta röra vid varandra. Gitarristen blev nästan irriterad med sig själv när han insåg att han ville ha dom där. Försiktigt, väldigt försiktigt, så tog han upp Elijahs händer i sitt knä igen och lät sina fingrar flätas samman med dom.

-” Det här betyder ingenting... Jag behöver bara...” Elijah nickade och Tom var glad över att inte behöva säga något mer.

 

-” Tom Kaulitz?” Tom såg upp och fann en ganska andfådd sköterska, han nickade.

-” Åh herregud tack och lov! Du är på helt fel avdelning, vi trodde att du hade åkt för flera timmar sen. Men då blev vi meddelade att du satt här. Jag antar att du vill se din bror?” Hjärtat i gitarristens bröst slog flera gånger fortare än vad det brukade göra, allt han fick fram var en nickning.

-” Okej, jag ska gå och meddela det så ska vi se vad vi kan hitta på.” hon skyndade iväg och lämnade Tom med halvöppen mun, vad menade hon med det där? En blick på pojken som fortfarande höll hans hand sa honom att han inte heller förstod.

Men han behövde inte vänta länge för att förstå.

Som i en film så kunde man se konturerna av en lång figur komma gående mot dom längst bort i korridoren. Tom visste inte vad han skulle tro så han ställde sig upp och gick framåt, rädslan över vad han skulle få höra grävde i bröstet på honom och han var på gränsen till ett nervsammanbrott.

Ju närmre de kom varandra ju mer kunde han se sen allvarliga minen hos personen han mötte och magen knöts ihop till en större knut.

Bara några steg till...

Han var framme.

-” Bill?” han hade tänkt vänta och höra vad som hänt, men han kunde inte. Rädslan han bar på tvingade honom framåt och ta sin lille bror i sin famn.

-” Jag är okej Tom, jag är okej...” Det var nästan så att tårarna kände för att komma, väntan kan göra en desperat. Tom klängde sin närmre och drog in doften av dread -vax och lukten som var Bills personliga. Ingen som inte har en tvilling själv och har samma band som Bill och Tom kan någonsin förstå vilken rädsla som Tom kände när han inte kände av sin tvilling.

-” Jag..”

 

-” Mr. Kaulitz?” båda tvillingarna såg upp från varandra och på doktorn som stod framför dem, hon såg förvirrat på dem båda och försökte igen.

-” Mr. Bill Kaulitz.” Bill nickade.

-” Vill du ta det här ensam eller vi..”

-” Tom kan vara med.” docktorn nickade och kollade igenom sina papper.

-” Så vitt vi kan se så ser allt bra ut, du väger lite för lite men med tanke på din längd och kroppsbyggnad så är du inte underviktig. Dina värden är riktigt bra i övriga fall, du har inga tumörer eller liknande- något vi befarade. Så kollapsen berodde nog helt enkelt på att du pressade dig själv för mycket efter din sjukdom. Ta det bara lugnt nu ett par dagar så kommer du må bättre sen.”

 

Tom blundade en sekund för att liksom känna efter, känna att det inte var någon dröm han bara fanns i.

-” Kan jag jobba då?” Tom hade helt glömt att de fortfarande var kvar på sjukhuset när han öppnade ögonen för Bills röst.

-” Ta det lugnt bara, jag tror att ni alla har fått er en tankeställare så det räcker och blir över. Mitt förslag är att du är hemma en dag eller två och sen börjar du jobba.”

De nickade.

Tom hade nästan helt glömt bort att Elijah satt kvar på bänken han tidigare suttit på när Bill sa:

-” Jag visste väl att det var något mellan er.”

 

-” Okej, Bill här kommer första!” Bill log och såg ner på sin äldsta hund Nena, hon skulle ha valpar, fast inget skulle kunna slå den skrattretande bilden av Tom i plasthandskar och ett förklä, på knä bakom henne redo att ta emot varenda unge. Veterinären hade instruerat dom precis hur dom skulle göra eftersom Nena var rätt gammal och dom fick vara beredda på att något kunde gå fel.

-” Bill?” Tom kände sig lite illa till mods när den yngre såg på honom.

-” Den är död...” han önskade att han kunde sagt något bättre när tvillingens ansikte sorgsnade, men när Bill nickade så la han valpen i den lilla kartong de gjort i ordning i fall att. Veterinären hade sagt att det här var stor risk.

-” Okej, här kommer nästa!” valpen som kom ut gnydde till och Nena vände nyfiket men trött på huvudet. Tom kände hur mungiporna nästan tog i örsnibbarna då han la valpen vid Nenas spenar.

-” Bill, Bill här kommer en till!” han hörde Bill fnittra åt sin egen entusiasm men han kunde inte hjälpa det då ytterligare en levande valp kom. Den valpen var också den sista, på ultraljudet så hade veterinären sagt att två eller tre valpar var max.

Bill log stort då de två valparna ivrigt kröp fram och la sig vid varsin spene för att girigt försöka få i sig maten. Den döda valpen tyngde honom lite men de hade tvingats förvänta sig att ingen skulle klara sig, han nickade åt Tom som nickade tillbaka.

Tom ställde sig upp och tog av sig förklädet och handskarna medan Bill la på locket på kartongen som de lyckats göra som en liten kista.

 

Platsen de använde var ett av de få ställen som ännu var orörd av stadens mekanism, det var bara... Ett litet hål i marken.

 

Under dagarna som följde så hade Bill börjat jobba som vanligt, valparna växte och Tom började inse att Georg hade haft rätt i sitt konstaterande.

” Lille Tom ska få springa och torka hundskit och spyor medan Bill sitter och gullar med alla valpar!”

 

Erkänn att jag börjar utvecklas när det gäller att skriva? Men jag har fortfarande en bit kvar, men jag är på god väg enligt Bill ^^ <--- Titta en smily! Nemen... Ibland finns det punkter i livet då man helt enkelt inte kan stå emot att vara glad... De stunder då allt kanske borde kännas mörkt... men ändå kan man inte sluta le.

 

När man ser tillbaka på tiden som vi hade så kan jag inte klaga, visst tiderna var tuffa och det fanns dagar då man ville försvinna från väldens yta men då fanns också de dagar man visste... att man aldrig skulle klara sig utan.

 

”That Day” Tom var säker på att om han hörde någon säga ett ord om den låten så skulle han kräkas, hela dagen hade gått åt att reparera dåliga gitarr delar och sen åka hem till lägenheten för att byta ut den gitarr som han valt att spela på eftersom halsen var böjd bakåt. Bara för att sedan inse att den gitarren saknade B strängen, så det var bara att försöka hitta en ny, den nya strängen ville inte sitta som den skulle och när Tom äntligen fått fast den så vägrade inspelningsutrustningen fungera!

Trött lät han sin kropp dunsa ner i soffan och luta huvudet bakåt, inget skulle kunna komma mellan honom och sömnen nu.

-” Asså jag kommer aldrig sjunga That Day igen...” … om man inte är en skräcködla på två ben och kallas Elijah, Tom grymtade.

-” Varför inte?” sen incidenten på sjukhuset så kände han att han fick försöka vara trevlig mot den yngre pojken som faktiskt var där på grund av honom.

-” För att dom inte kan bestämma sig om dom vill att Bill ska försöka visk/growla eller om jag ska rappa, kan du flytta efter lite?” Tom visste precis vad han pratade om, det var samma problem på ”Screamin”.

Men de andra låtarna som Elijah rappade på skulle helt klart ge folk som inte visade någon respekt för dom en fet smäll på käften. Om inte annat så kunde Tom bussa Gustav på dom, han log lite åt tanken för han var riktigt stolt över att vara den person som såg till att de faktiskt fick en rappare till albumet. Sen grät han nästan åt Elijahs begäran om att också få sitta i soffan.

-” Nej, för skönt!” han vände ryggen mot honom och höll ena tummen, korsade två fingrar och nästan letade reda på en fyrklöver- i hopp om att den unge rapparen skulle lämna honom ifred.

-” Om jag får sitta på din rygg så lovar jag att massera dig.” Vem som helt skulle kunde se hur Toms ögon lös upp och han la sig lydigt på rygg, han var lite obekväm när Elijah satte till sig på hans bakdel men det glömde han snabbt när händerna började använda sin magi.

-” Åh gud...” han insåg knappt hur högt han stönade, visst Bill masserade honom ibland men det var länge sen och han var mer än spänd.

-” Lite mer åt, åh gud.. åh.. gud.. Elijah, var i helvete har du lärt dig det där?” han hörde bara Elijahs fnissningar, han antog att han väsnades en aning men brydde sig inte.

 

-” Åh gud!”

-” T... HELVETE! Oj ehm förlåt!” Tom såg upp och kröp lite över armstödet så han kunde se bakom soffan mot dörröppningen där Bill stod, ett vetande leende över hela ansiktet.

-” Bill?”

-” Det är lugnt, ni ska få fortsätta med det ni höll på med. Men Tom, du borde nog dämpa dig lite!”

Tom såg först ut som ett frågetecken sen insåg han vad han läten kunde misstolkas som.

-” Nej Bill vi gjorde inge..” Men Bill hade redan vänt på klacken,

-” Använd skydd!” ropade han efter sig och snart fylldes korridoren av Bills sjuka skratt, Tom kände för att sjunka genom soffan. Något som kanske var möjligt om Elijah ansträngde sig lite och hoppade där han satt.

Tom vände sig om och såg på Elijah som var minst lika röd som han själv, han satte sig upp så att rapparen hamnade grensle i hans knä.

-” Asså, ehm.. ja du vet Bill och ehm..” Tom visste inte riktigt vad han skulle säga, vad säger man egentligen?

-” Det är lugnt, jag har ju en lillasyster... Jag.. eh.. vet hur det är.” Tom skrattade när den andre gjorde det och såg upp, han tappade andan.

Elijahs hår hade fallit fram så ansiktet blev inramat av olika svarta spretiga hårstrån, men det var inte det som slog andan ur honom. Elijahs läppar var lätt särade och även om håret låg i vägen så kunde Tom skymta de stora pupillerna under kalufsen, han kände sig nästan dragen av dem. Med en försiktig hand så strök han bort lite hår från ansiktet och kände hur rapparen lutade sig in mot beröringen, där lät han också handen stanna kvar. Snart kände han två händer som inte tillhörde honom dras efter hans sidor och upp sen över hans axlar, han svalde men bröt aldrig ögonkontakten.

Sakta, väldigt sakta så lutade han sig lite närmre, mer som en slags inbjudan för att se om den andre var med på det. När Elijah härmade Toms rörelser så gjorde magen ett skutt och han lät sig fångas av dragningskraften och dras med närmre. Snart kunde han känna en varm andedräkt mot sina läppar och innan han visste ordet av så blundade han.

 

-” TOM!” Han rycktes tvärt tillbaka till verkligheten och de flög båda till golvet, svordomar och andra mindre fina ord fyllde rummet från två olika munnar. Snacka om att förstöra!

Men vad dom inte visste var att ute i korridoren så svor ytterligare en person, en person med ögonen lätt sotade och dreadsen uppsatta i en tofs. En person som iakttagit som med ett varmt leende på läpparna och en pirrande känsla i magen, en person som minsann skulle ge David sin åsikt om att förstöra en ypperligt fin stund.

 

-” Ehm, jag måste gå men vi ses.” Tom visste inte riktigt vad han skulle göra så han hjälpte Elijah upp på benen innan han gav sig av.

Han var ju inte gay, han var hetro, han tog tjejer på brösten varje dag, viskade snuskiga fantasier i deras öron på kvällen och såg till att de gjorde dom till verklighet under natten- det var hans system.

Men varför fick en viss person honom att tveka på om det fungerade eller inte?

 

David skickade honom några trappor ner mot källaren för att hämta Gustav, antagligen för att se till att Georg höll takten. Han höll nästan på att missa henne och om det inte vore för att han nästan snubblade över henne så skulle ha ha gjort det.

-” Eh, hej?” flickan såg upp och han backade, hon var kusligt lik någon han kände med sina gröna ögon som brann nästan som flammor.

-” Hej, du är Tom, eller hur?” han nickade, det var väldigt få som frågade vem han var nu mer,

-” Jag är Sharon, Elijahs syster.” först då kunde han höra att hon bröt på något språk, ganska kraftigt. Samtidigt kände han hur det nästan sparkade i magen så hon nämnde kilen han hade så många frågor om.

-” Ni är lika!” hon log men hade ett sorgset sken över sig som Tom inte riktigt visste vad han skulle göra av.

-” Jag antar det, ehm.. asså..kan du kanske hjälpa mig med en grej?” han blev misstänksam, vad kunde hon vilja honom?

-” Lugn det är bara en liten grej, kan du ge det här till Ilama azul?” frågetecknet Tom stod alldeles stilla och såg inte ens på kuvertet hon hade utsträckt i sin hand.

-” Min bror?” hon pratade helt klart spanska i vanliga fall, men hennes brytning och sånna där ordgjorde det inte lättare för Tom att förstå.

-” Kan du ge honom det här och... ehm..” till gitarristens största skräck så började tårar komma från vardera öga på flickan och han fick nästan panik. Han var verkligen inte bra på att trösta främlingar,

Georg, visst! Men främlingar...

-” En, såja.. okej jag kan ta brevet till honom, ska jag hälsa honom något?”

-” Säg åt Ilama azul att sluta vara så envis och att han kommer den här gången.. Han måste...” Tom nickade och lät henne samla sig innan han, gentleman som han var, visade henne ut i vinterkylan.

 

Efter att ha hämtat Gustav så började Tom leta reda på ägaren till brevet han hade i fickan, lite för mycket samvete (i form av Bill) hade han för att kunna riva upp det och läsa, så han letade. Han behövde inte leta länge förrän han fann Elijah i studion, fullt upptagen med att spela in ” That Day”, ironiskt nog.

 

Tom lutade sig tillbaka och lät rösten fylla hans tankar, han hade fortfarande inte riktigt fattat vad som hänt med Elijahs syster och vad hon menade med allt hon sa. Det var faktiskt lite oväntat att han skulle stöta på henne, han hade ju aldrig träffat henne förr. Hon kanske inte ens hette Sharon och var Elijahs riktiga syster! Tänk om hon tillhörde den spanska maffian och brevet innehöll en tid och plats där Elijah skulle fajtas om att bli gäng ledare och ta över efter deras pappa?... Det står nog tidigare att Toms fantasi gillar att skena iväg. Precis som han började spåna över om Elijah kanske hade någon koppling med knarklangare så tystnade musiken och någon sa ”vi är klara”.

Han såg upp och fann att Elijah precis klev över dörrkarmen.

-” Tom?” Tom tvingade bort sina tankar och insåg att Elijah såg väldigt förvånad ut.

-”Jag eh, jag träffade en tjej nere i trappan som sa att hon va din syster. Hon ville att jag skulle ge dig det här.” Han fiskade upp kuvertet ur fickan och räckte fram det. Till sin förvåning så bleknade rapparen när han tog emot det.

-” Vad?”

-” Sa hon något mer?” Tom ryggade tillbaka då han knappt kände igen rösten som kom från den mun som så många gånger gått honom på nerverna. Rösten var nästan kall men ändå så emotionell och svag.

-” Hon sa något om att Lama sula var så envis och att du skulle komma den här gången.” Gitarristen var säker på att hela världen hade PMS just idag, alla humörsvängningar var något han inte var riktigt van vid- Elijah log.

-” Ilama azul, det är spanska.. Något som våran mormor hittade på. Tack, för att du gav mig det här.” återigen visste Tom att han inte skulle fråga men.. jaja..

-” Du är okej, eller hur? Du ligger inte illa till eller så?” Elijah såg oförstående på honom.

-” Hur menar du?” Tom såg ner för att inte låta någon se hur han rodnade när han mumlade.

-” Typ spanska maffian..” allt han hörde var 4U skratta och han såg upp.

-” Nej nej, det här handlar om ett vanligt läkarbesök. Du vet rutinkoller och grejer?” Tom nickade, David tvingade som att göra sånna kollar lite då och då. Han tänkte inte alls på att Elijahs syster reagerade väldigt starkt på en vanlig rutinkontroll.

 

Återigen en miss jag skulle få ångra... När man är ung så glömmer man lätt och man ser inte till de detaljer som senare kan ha en viktig verkan på ens liv..

Detaljer som man senare i livet kommer minnas dag in och dag ut.

 

Minnen, något som är så privat och personligt, men ändå kanske något som man gärna delar med sig. Men det finns också minnen som man gärna gräver ner långt inom sig.

 

När David Jost meddelade Tokio Hotel och 4U att dom skulle flyga till LA för fler inspelningar så tycktes alla jubla, ingen såg hur en av dem svor och oroligt såg ner på sin telefon.

 

-” Bill, har du packat klart?” Tom hoppade från ena sidan av rummet till den andra, glädje och extas var skrivet över hans ansikte.

-” Jodå.” hördes från andra sidan lägenheten och han högg glatt tag i sina väskor och drog med dom till hallen, utan att se ner så stoppade han in fötterna i sina nya skor och drog på sig jackan. Hundarna hade redan blivit placerad i en mindre glad mammas bil och blivit hemkörda till Magdenburg .

-” Tom, nej! Du går inte ut sådär!” Tom gav sin nyanlända bror en irriterad blick och gestikulerade mot sig själv.

-” Vad är det för fel med mig!” Bill såg ut att kämpa emot skratten och Tom blev konfunderad.

-” Men vad har du för problem?” Bill pekade mot Toms nederdel och som fick lyfta på jackan för att se bättre...

-” Jag är strax tillbaka!” Tom sprang högröd tillbaka till rummet för att byta ut sina blå och grön randiga pyjamasbyxor mot ett par vanliga jeans.

 

David hade sett till att de bara behövde kliva på planet när de kom, något Tom älskade med privatplan! Han behövde inte gå igenom sensorer och han skulle inte behöva bli dragen åt sidan och strippsökt tackvare hans stil. Tvillingarna hälsade på kapten och personalen innan dom satte sig i varsin stol- Bill vid fönstret eftersom han älskade att se hur litet allting blev när de lyfte, Tom var helt obrydd. Båda förberedde sig för den långa flygningen och lutade därför bak sina säten och tryckte öronen fulla av musik, det dröjde inte länge förrän Tom började se rosa elefanter som

pratade kurdiska med honom.

 

-” No, nunca!” Tom drog ut en öronplugg och såg sig sömnigt omkring, Elijah stod en bit bort och pratade med en kvinna och Sharon. Han höjde på ögonbrynet.

-” Por qué?” Tom hade ingen aning om vad kvinnan mumlade till honom men hon såg inte glad ut, Elijah däremot såg helt lugn ut.

-” No me estoy muriendo...” Gitarristen blev lite förvånad när Elijahs lugna uttryck blev sorgset, utan att han visste om det så ställde han sig upp och gick med tveksamma steg fram till dom.

-” Hej Elijah.” killen framför honom sken upp och Tom kände sig lite bättre till mods då leendet återigen övertagit det tidigare sorgsna ansiktet, fjärilar flög runt i magen då han tänkte på vad som nästan hade hänt i studion för ett tag sen.

-” Hej Tom, det här är min mamma Elisabeth och du har redan träffat min syster.” Tom skakade deras händer och de log mot honom, det var då han började inse att han faktiskt gått fram till Elijah utan någon vettig anledning. Men Elijah räddade honom.

-” Jag trodde du sov, vi ska snart fara.” Sov? Tom hade väl inte sovit? Men när han såg sig omkring så fann han att det inte fanns några rosa kurdiska elefanter....han kanske blundat en stund.

-” Eh, jag vaknade till och ville bara sträcka på mig.” Elijah nickade och log innan han mumlade något på spanska till sin mamma så hon följde med honom, de lämnade kvar Tom och Sharon ensamma.

-” Så, du ska med till LA?” hon nickade, inte så pratsam som förra gången?

-” Första gången eller?”

-” Nej, vi bodde där ett tag.” Att bo i LA? Varför å varför flyttar man då till Tyskland?

-” Nice! En fråga: jag trodde att ni bara bott i USA och Tyskland, varför pratar ni en massa spanska?” Tom hörde hur Bill satte sig upp och troligen tog fram mer godis men han hade uppmärksamheten riktad mot Sharon som smålog lite.

-” Asså det är ganska komplicerat, våran mamma är från Cuba så vi har hela mammas släkt där. Så vi pratade bara spanska när jag växte upp, även om vi bodde i andra länder, jag tror du hör det på min brytning.” han nickade och skrattade lite.

-” Men Elijah har ingen brytning.” hon skakade på huvudet.

-” Våran pappa lärde honom tyska, asså det här är en lång och komplicerad historia som jag inte orkar dra nu.” Tom nickade, han skulle säkert kunna fråga Elijah nån gång. Helt plötsligt kom Elijahs mamma mot dom, hon såg inte alls glad ut. Tom tänkte att hon kanske ville förbi så han backade upp mot väggen för att låta henne passera, men i stället stannade hon precis framför honom och pekade argt på honom.

-” Du borde skämmas vet du det! Han ger upp så mycket för er och ni bryr er inte ens om hur det kommer påverka honom!” hon blängde på honom en en långstund innan hon tog tag i Sharon som under protest fick veta att de inte skulle med det här planet. Tom såg bara stumt efter dem men tvingades gå och sätta sig då en skylt i planet visade att de skulle lyfta.

 

-” Vad handlade det där om?” Bill hade tydligen hört allt, självklart! Vad undgår supermänniskan Bills super öron?

-” Ingen aning, tänkte gå och fråga Elijah när vi har kommit upp.” Bill nickade och drog ut iPod lurarna helt.

-” Så när har du tänkt berätta för mig om kyssen ni två delade i studion?” Tom höll på att sätta godiset han höll på att tugga i halsen och han började hosta.

-” Shit Tom, snart har du väckt hela planet! Spara det där tills vi är framme i stället så blir dom inte lika arga!” Bill flinade och Tom fortsatte hosta tills tårar sipprade fram och han började lugna sig, men hjärtat slog fortfarande lika fort som innan.

-” Bill, vi kysstes inte.” Bill höjde karaktäristiskt på ett ögonbryn,

-” Jasså?”

-” Det var inte alls som det såg ut.” Tom rodnade, väldigt djupt....Om man nu ska underdriva...

-” Men du ville?” Tom övervägde ett tag att använda sin kända ”blänga och gå” taktik, men å andra sidan hade den aldrig funkat på Bill.

-” Nej, jag är inte gay. När han masserat mig så satte jag mig upp och då kan det väl ha sett ut som vad som helst.” Den äldre vägrade se på den yngre för han visste att det fanns misstro i de ögonen.

-” Jag ska.. kommer snart.” Bältesskylten hade släckts och man fick röra sig fritt i planet.

 

Tom gick längre bak i planet där han visste att 4Us följe var, det som skiljde 4U och Tokio Hotel åt var den riktigt stora toan i mitten av planet. Utan någon riktig inspiration om vars han skulle gå så gick han ner på toan, det fanns två toaletter och ett ställe där man kunde sitta.

Tom satte sig och höll i en stolpe, inte för att planet var ostadigt, men för att han så gärna ville hålla i något.

Och nu var inte precis rätt tid för att hålla i... den där nere...

En hög svordom från en av toaletterna fick honom att titta upp, han kände igen rösten.

-” Elijah?”

-” Tom?” Tom fick nästan lust att skratta, hur kom det sig att deras konversationer oftast hade något underligt särdrag som gjorde allt betydligt svårare?

-” Ehm är du okej?” han log, sånt här skulle man kanske inte fråga någon som satt på toa, men det var bara för roligt. Han hörde en lång suck från andra sidan dörren,

-” Kan du typ, hjälpa mig med en grej ...” Ja det här var verkligen för roligt... nej men vänta! VA?

-” Eh, med vad?” Tom blev osäker på om han ville veta, behövde han hjälp med att vara på toa? Skulle han hjälpa honom att liksom.. trycka ut det hela?

Han bleknade, tänk om rapparen var i ett sånt tillstånd! Alltså ett sånt SÅNT tillstånd, lite generat så såg Tom ner på sig själv... Han kunde väl inte mena att Tom skulle hjälpa honom med händerna på det sättet? Eller hur?

-” Dörren är öppen.” han kunde inte förstå vem i hela världen som skulle lämna sin dörr öppen när man höll på med något sånt! Tom var skandaliserad!

Tanken på Elijah utan byxor och villig att ha hjälp med.. det där.. gjorde Tom lite ställd och han visste varken in eller ut. Nej! Inte in eller ut! Varken bak och fram.. Nej! Ehm hmpf!

 

Tveksamt öppnade han dörren och andades ut. Elijah hade alla kläder på, och han satt inte ens på toastolen, Tom kände hur hjärtrytmen gick ner och alla snuskiga bilder han hade i huvudet rann bort.

-” Tom?” Det var då Tom tittade i spegeln så att han skulle kunna se den andres ansikte, det var då Tom förstod allvaret.

-” Helvete är du okej?” Hela handfatet var fult med blod och det var även papperet Elijah höll i sin hand.

-” Ingen fara, det ser värre ut än vad det är.” Tom spärrade upp ögonen då han hjälpte Elijah att sätta sig och få nytt papper, det var näsblod.

-” Vad har du gjort?” han spolade ur handfatet och tvättade snabbt runt i kring och tog sen en blöt pappersbit för Elijahs hand. Lugnt satte han sig på knä framför den andre och tog den blodiga handen i sin egen och började tvätta, den andra blodiga handen höll fortfarande kvar papperet mot näsan.

-” Jag slog näsan i en dörrkant.” Tom nickade och till sin lättnad så kunde Elijah ta bort papperet från näsan nästan direkt, det slutade blöda. Gitarristen glömde att tänka för en sekund så han tog nytt papper och blötte ner det innan han började tvätta bort det blod som fanns i ansiktet hos rapparen. Under tiden så små pratade de lite och Tom blev mer och mer osäker på vad som hade hänt EGENTLIGEN, han kunde känna hur hjärtrytmen gick tillbaka i vanlig takt och insåg att han inte ens märkt att den ökat igen.

-” Din mamma verkar inte vara så glad på mig.” Elijah såg förvånat upp på honom, Tom hade precis kommit på vad han tidigare tänkt fråga honom om.

-” Ja, alltså hon sa att du offrade något för oss och vi brydde oss inte ens... Vet du vad hon menade med det?” Hade Tom sett upp just då så hade han sett att Elijahs ögon nästan tårades, men han höll sin blick på halsen där ha för tillfället försökte få bort blodresterna.

-” Jag har ingen aning om vad hon pratade om.”

 

-” Jag DÖR!” Tom kände hur det brände till över axeln och han såg Bills irriterade blick borra genom honom, just det! Bill gillar inte när man skämtar om att dö.

-” Förlåt! Jag SOMNAR!” Bill log och Tom slängde sig på sängen i hopp om att inget skulle väcka honom.

Lyckan kommer lyckan går Tom snart bliver fader vår! Tom log och lät sig sjunka in i dröm landet.

*

-” Okej.” det var en bekräftelse.

-” Okej?” När den andre nickade igen så log Tom och sammanförde deras läppar igen, sakta men säkert började han röra sig. Han drog med sin hand efter den silkeslena varma huden och kände hur all värme strömmade till den lägre delen av hans mage. Den varma kroppen under hon började röra sig i samma takt som han själv och han stönade, det här var allt han någonsin önskat.

Kärlek.

Han lät sina läppar vandra ner efter den andres kind, hals och snart ner på nyckelbenet innan han vandrade tillbaka och nafsade lätt i örsnibben, vilket resulterade i stön från de läppar han snart förseglade med sina egna.

Takten trappades upp och snart började både jaga efter sitt klimax, och de behövde inte jaga länge. Tom andades tungt och såg ner på den krämvita huden som nästan smälts samman med hans egen lite mörkare. Solen sken in genom gardinerna och och mötte ögonen på den person han visste att han ville spendera resten av sitt liv med.

-” Jag älskar dig...” Tom log och böjde sig fram,

-” Älskad dig med...” han såg djupt in i de blåa flammorna han fallit så hårt för.

*

Tom vaknade av sitt eget skrik då ha satte sig våldsamt upp i sängen, och fortsatte att skrika när han väl insåg vad han hade drömt.

-” Bara en mardröm, bara en mardröm, mardröm, mardröm, mardröm!” mässade han sakta för sig själv samtidigt som han försökte lugna sin andning. Han la sig sakta ner i sängen och kände hur andningen började finna sin vanliga rytm. Försiktigt la han sig på sidan så han kunde se Bills rygg, det kändes lite tryggare då hann visste att Bill inte skulle låta honom vara med om sånna mardrömmar. Men så fort han höjde ena knät lite så skrek han igen och såg ner på sig själv, med skräck i blicken lät han ögonen vandra till den ilskna bulan i sina boxers.

-” Försvinn!” Hotade han argt och blängde ilsket på väggen, det var helt klart väggens fel!

-” Gå i väg, lägg dig, Försvinn!” han stelnade då han hörde Bills ryggtavla muttra:

-” Tom, du skulle bara våga ta hand om det där problemet medan jag är i rummet!”

 

Nu har vi kommit en bit på vägen i min lilla berättelse och Bill säger att jag är riktigt duktig, men som jag sa så förtjänar ni att få veta sanningen... Jag önskar bara att den var lättare att berätta

 

Jag och Bill var hos docktorn idag, han sa att vi börjar bli gamla och att våra hjärtan har varit med om mycket. Han har rätt, ett hjärta håller inte för evigt och mitt kanske snart stannar.. Jag hoppas bara jag hinner berätta klart för er.

 

Hotellet de stannade på hade, en torsdagsnatt, inte alls sett så inbjudande ut men i dagsljus en fredagseftermiddag gav det en lovande inblick mot kvällen. Artisterna hade blivit lovade en helgs semester, inspelningarna skulle inte börja förrän på måndagen.

Tom hörde en knackning på dörren och drog snabbt på sig badbyxorna, även om det var Bill så hade han ingen vidare lust att låta folk se honom naken.

Det var inte Bill, när Tom öppnade dörren möttes han av en brun hårtofs, något som han i normala fall skulle kallat Georg.

-” Vad har du gjort?” Georgs normalt plattade hår var väldigt lockigt men mest ner till... han såg lite ut som.. ja någon som har väldigt lockigt hår.

-” Var är Bill?” Tom visste vad det var frågan om, Georg planerade att låna Bills platttång.

-” Georg vi ska till poolen, vad hjälper det om du plattar håret?” Tom log triumferande då Georg insåg att han hade rätt.

 

Det svala vattnet rörde Toms kropp som den var helig och han lät vattnet ta kontroll över honom då han dök, han skulle kunna göra vad som helst för att ha en pool hemma i lägenheten. Han kunde höra Bill skratta när han stack upp huvudet ovanför vattenytan och riktade sin blick mot det som var så roligt. Han fick erkänna att han faktiskt var lite stolt över sin lillebror!

Bill satt framlutat i en solstol och pratade med en tjej i bikini, tjejen höll i en drink och såg ut som hon gillade vad de pratade om. Tom tänkte att det var bäst att låta dom vara så han lät sin kropp bli tyngdlös under vattnet igen och han simmade till andra sidan kanten, kom upp ur vatten ytan så möttes han av två håriga ben. Han hoppade till och såg upp.

-” Vad håller du på med?” frågade han inkräktaren på hans vatten, Gustav såg frågande på honom och grymtade.

-” Läser, med benen i vattnet, det var du som stack upp ditt huvud mellan mina ben så jag borde fråga vad du håller på med?” Tom skrattade och plaskade i vattnet så vattendropparna sprutade på hans vän.

-” Tom för helvete!”

-” Vi syns!” med det så var Tom under ytan igen, han drömde sig bort... Drömde att här var havet, havet där han kunde simma fritt och sedan bara kunna simma rakt ut och aldrig komma tillbaka... Han drömde om frihet, han for upp och andades innan han dök igen och kände varje muskel jobba och varje tanke leda till frihet.

…

Det vill säga tills han krockade med en vägg.

Tom var snabbt upp vid ytan och gned sig i pannan, hur kunde han ha missat en hel vägg? Och varför gjorde man en vägg så svår att se? Han suckade och insåg att han inte kände för att simma mer, även om de inte varit ute så länge så höll det ändå på att skymma. De hade sovit rätt länge.

Med en sista blick på Bill så bestämde han sig för att duscha innan Bill bestämde sig för att ta över badrummet. Han gick med långa steg till rummet och gick in på toan.

Att duscha var inte lika härligt som att simma insåg han, men hade lättare att tänka, tänka på allt som hade hänt på så kort tid.

Tänka på en viss person.

Tom visste att något hade förändrats hos honom, och det var under en väldigt kort tid. Han visste vem som hade förändrat honom men inte till vad han hade förändrats till. Bill ville ju väldigt gärna påpeka att han hade känslor för honom, och drömmen han hade drömt...Han suckade och lutade huvudet mot väggen, det här gick inte som han hade tänkt sig.

 

-” Vad är det?” ett leende spred sig över gitarristens läppar, Bill hade knappt kommit in och än mindre sett honom, ändå visste han att något var fel.

-” Det är inget, är lite ovan vid att tänka så mycket bara.” skrattade han och vände sig om, Bill log från öra till öra.

-” Då ska jag lämna dig ifred till dina tankar då.” åh nej! Så lätt skulle han inte komma undan!

-” Vem var tjejen du pratade med då?” till Toms nöje så blev Bills kinder betydligt rödare än vanligt.

-” Bara en tjej antar jag.”

-” Ska ni träffas mer sen, vi har ju hela kvällen och imorn på oss.” rodnaden på hans brors kinder blev bara värre och något som lät som ”mm” kom från hans läppar.

-” Snyggt Bill, jag visste väl att du hade det i dig.” han skrattade när Bill bet sig i läppen för att inte le fånigt.

-”Jag tänkte gå ner och dricka något, kommer du sen?” Bill nickade men hann inte säga så mycket mer förrän Tom hade lämnat rummet.

 

-” Lights draws over the sky,

Shining in the night.

Every star shading your eyes,

Tears ices on you cheek.”

Ingen hade kommit ner och hållit honom sällskap, och han fann inget roligt med att dricka ensam så han hade gått upp för att leta reda på lite folk då han hörde det.

Tom visste inte riktigt vart det kom ifrån, han kunde höra att det bara var ett piano men rösten var helt okänd. Ju närmre han kom desstå mer av rösten hörde han, det var inte Bill i alla fall.

Bills röst är hes och ganska mjuk, men den här rösten var klar men hade ändå något personligt i den om Tom inte kunde sätta fingret på. Den här sångaren var riktigt bra, inte lika bra som Bill men på ett annat sätt.

”347” stod det på en skylt och han öppnade dörren försiktigt, ljudet blev med ens starkare och han klev in. Tydligen precis i tid för att höra refrängen.

-” I'm a frozen leaf in your hand.

Willing to grow in your warmth.

But my time is running out,

It's my spring in November.”

 

Tom stod frusen. Han hade ingen aning om vars han skulle ta vägen när personen vid keyboarden vände sig om och såg förskräckt på honom. De såg länge på varandra, men tillsist så fick ändå Tom fart på tungan.

-” Hur kommer det sig att du har alla instrument i ditt rum?”

-” Jag behöver inte dela rum med någon, förrådet var upptaget.” Tom nickade.

-” Jag visste inte att du var så bra...” han tog några steg framåt så han stod precis framför.

-” Är du full? Du kan inte gå rakt...” Tom log.

-” Kanske lite, men inte nog för att tappa omdömet.”

-” Tack antar jag..”

-” Visa mig igen.” Tom gick bort i rummet och hämtade en gitarr ur sitt fodral, han stämde den snabbt innan han satte sig vid pianot och väntade på att den andre skulle börja.

-” Tom, jag kan inte.” vadå kan inte? Han gjorde ju det nyss!

-” Du är ju jättebra, vadå kan inte?” Tom såg hur han började skruva på sig och lät hjärtat ta över.

-” Det är bara jag här inne, och jag hörde dig tidigare. Snälla..” tillsist fick han en nickning och keyboarden började ge ifrån sig toner. När Tom började få grepp om melodin så började han spela med, lugnt och sakta så hörde han även sången igen... han blundade.

Pianot och sången fyllde hans huvud och det han själv spelade gick av sig självt, han lyssnade bara... Precis som han gjorde när Bill sjöng för honom så lyssnade han efter varje känsla och varje dold mening bakom orden. Av någon anledning så kunde han inte greppa vad det var som gjorde låten så sorglig men ändå så lycklig, texten förklarade det inte för honom... Men när han lyssnade igen så förstod han att det var sångaren, sångaren förklarade vad texten betydde och han lät sig själv slappna av. Han insåg tillsist att låten höll på ta slut så han slutade spela och vände sig om helt så deras ögon möttes.

-” Det här var riktigt riktigt bra...” Tom belönades med ett leende och han kände hur han log själv.

-” Tack...”

Tom gick tillbaka med gitarren och satte sig sen på samma ställe, han log.

-” Du är riktigt bra...” han tänkte inte längre, inget logiskt inom honom fungerade när han sträckte sig efter den andres hand och tog den i sina båda.

-” Tom...” det var inte en viskning men inte heller ett ord, det bara andades ut och Tom såg upp. Läpparna han så länge funderat över var lätt särade igen.

Han tänkte inte.

Försiktigt lutade han sig framåt, den här gången väntade han inte utan kände bara hur magen gjorde en kullerbytta då hans rörelser härmades. Han kunde räkna varje ögonfrans, varje nyans av hans ögon och snart också sekunderna tills de rörde varandra. Han slöt sina ögon och innan han hunnit tänka mer så kände han ett par läppar vidröra hans egna, de var varma, mjuka och passade perfekt mot hans. Han stönade lågt och började massera den andres varma läppar för att be om tillåtelse, istället för att få en nickning eller ett ”ja” som bekräftelse så särade bara läpparna på sig och Tom lät sin tunga först lekfullt nudda den andres. Allt handlade om självkontroll, Tom ville inget hellre än att skynda på vad som höll på att hända. Han ville det, åh gud ja han ville det.

-” Eli..” Elijahs blå ögon öppnades och han såg nyfiket på honom när han drog sig tillbaka, han kunde se att något hade förändrats i Toms ögon och han nickade hungrigt.

Tom log och lyfte upp artonåringen som om han vore luft och bar honom mot sängen.

 

Han hade ingen aning om vad han höll på med, han visste att han troligen varit berusad när kommit in men nu kände han sig helt nykter, ändå kunde han inte förklara vad det var han höll på med.

Försiktigt la han ner Elijah på sängen och kröp över honom, deras läppar möttes igen och han kunde inte tänka klart. Det var som om något hindrade hans tankar att komma fram.

Ärligt så hade han inte tänkt göra så mycket mer än att bara ligga där och hångla men när han kände hur Elijahs händer började föra hans övre dröja mot huvudet så kunde han känna den välbekanta känslan i nedre delen av magen. Med vilje lät han tyget flyga över hans huvud och landa på golvet, Elijah såg lite snopen ut när han insåg att Tom hade en tröja och ett linne kvar men han återhämtade sig snabbt och drog lätt av resterande kläder från Toms överkropp.

Tom rös när han kände Elijahs naglar dras efter hans nakna armar och sen efter solar plexus, han attackerade den andres läppar igen och började med försiktighet knäppa upp skjortan rapparen hade. Han fick lite problem så han drog upp Elijah i grensle, sittandes i hans knä och lät sedan skjortan flyga av och landa någonstans i det trånga rummet, läppkontakten bröts aldrig.

 

Han la ner Elijah igen och fortsatte utforska hans mun med sin tunga och skulle ha nöjt sig med det om inte rapparen började jobba med hans bälte. Tom stannade upp och drog sig tillbaka lite för att titta på honom.

-” Är du säker på att du vill det här?” egentligen behövde han inget svar eftersom Elijah ögon brann av samma sak som hans egna, lust. Han fick bara en nickning som svar och den här gången gjorde han ingenting när Elijah började jobba av honom byxorna, istället lät han sina egna fingrar ta tag i kanten på mjukisbyxorna som Elijah bar (Mjukis och skjorta är mycket snyggare än det låter).

 

Tom hade varit osäker till en början, skulle han bara stoppa in den? Tydligen inte eftersom Elijah

rykte till av smärta.

-” Tom.. du måste...” Elijah rodnade och Tom förstod ingenting, sen började han minnas något han och Georg pratat om för skitlänge sen. Han var tvungen att töja ut honom innan det gick.

-” Har du.. typ glidmedel?” Elijah nickade och puttade milt undan Tom som kände hur det började värka i den bultande erektionen han nu hade och hoppade att Elijah skulle skynda sig, samtidigt som han njöt av att se honom vandra omkring rummet helt naken.

Tom visste att Elijah kunde känna hans blickar på sig när rapparen kom tillbaka med kinder som rödaste rosor.

-” Här.” han gav Tom en lila flaska med något genomskinligt i innan han la sig ner under täcket.

Lite konfunderat dränkte Tom sina fingrar med innehållet och la sig sedan till rätta över personen han funderat över så länge. Lite frågande förde han sina fingrar mot ingången och när Elija nickade så förde han in ett finger, Tom kunde se att det gjorde ont och gjorde sig beredd att sluta när Elijah stannade honom.

-” Det gör inte ont, känns bara konstigt.” Tom nickade och började röra sitt finger in och ut, musklerna runt honom började slappna av och han la till ytterligare ett finger. Han kände hur avslappnad Elijah började bli och han fann lite självförtroende i vad han gjorde, han delade fingrarna lite och rörde dem i olika riktningar.

-” Åh gud...” han såg upp på Elijahs ansikte för att leta efter tecken på smärta, men han fann något annat.

-” Gör det där igen...” Tom log lekfullt och gjorde som blivit tillsagd, sättet som kroppen under honom skruvade sig och gav i från sig de sötaste av ljud gjorde honom modigare och mer nyfiken.

-” Kom igen Tom, gör det bara.” Han såg förvånat upp i de blå ögonen och förstod för en sekund inte vad han menade, men när det slog honom så slog det honom hårt och alla pulserande känslor sändes rakt ner lågt i magen. Han drog ut sina fingrar och lyfte upp sig själv mellan artonåringens ben, försiktigt så stötte han in. Tom var i himlen, han började se stjärnor och om inte Elijah slappnade av snart så skulle han komma på en gång, när han såg upp så ändrades den känslan.

Efter Elijahs kind fann en tår sin väg och Tom blev genast kall, han strök försiktigt bort den.

-” Är du okej?”

-” Mm hm.. Bara.. Rör dig inte...” Tom nickade och kysste honom ömt i stället.

 

Tom kände hur svett brutit ut på hans panna och rygg när han med grova rörelser rörde sig fram och tillbaka, han var så nära, SÅ nära och han visste att Elijah var minst lika nära som han.

Ändå så kunde han inte slita blicken från pojken under honom, lyset från neonskyltarna gav sken till Elijahs ögon och gav honom ett uttryck som Tom inte kunde förklara.

Han böjde sig ner och viskade hest i den andres öra:

-” Kom för mig...” han hade ingen aning om var en sån replik kom från, men egentligen så brydde han sig inte för det verkade göra det för dem båda och han föll ihop lätt flåsandes över Elijahs kropp. Försiktigt drog han sig ur och la sig bredvid.

Tröttheten kom precis som alltid efter sex och han visste att han inte skulle kunna hålla ögonen öppna så länge till.

-” Jag tror... jag gillar dig Tom... du vet som mer än..” Gitarristen log och placerade en kyss på rapparens mun innan han drog honom nära och lät sömnen komma.

 

Tom vaknade bara någon timme senare av att hans arm domnat bort, han kämpade för att lägga den åt ett annat håll men insåg att det inte var möjligt, någon låg på den. Han fick ont i huvudet då han tände lampan och insåg att troligen varit fullare än vad han minns, någon mumlade bredvid honom. Förvånat så öppnade han ögonen och fann svart hår, hans första tanka var att Bill mått dåligt och lags sig hos honom.

Ju mer han kom till sans så märkte han att så inte var fallet.

Han mådde nästan illa då han insåg att de båda var nakna och att personen bredvid honom hette Elijah, inte Stacy eller Lisa som personen borde hetat. Personen saknade också bröst vilket ledde Tom till en enda tanke då han minns vad han gjort bara för någon timme sen.

Panik steg inom honom och han slingrade sig snabbt ur sängen och började leta efter sina boxers och resterande delar av sina kläder.

Med hjärtat tungt så skyndade han ut genom dörren.

Klockan visade bara elva, han hade gått om tid att dricka sig in i glömska.

 

Jag säger bara:

Fortsättning följer....

 

Ignorans, eller neglekt, det var det som höll på att hända, jag försökte ignorera vad jag kände och vad som hänt...

 

-” Tom, ta det lugnt.” Tom visste att han borde sakta ner, han visste att han säkert redan druckit för mycket , men han kunde inte hjälpa det. Viljan att dricka sig till glömska var starkare än den självkontroll han hade.

-” Låt migva!” sluddrade han ilsket och stötte bort Bill ganska ordentligt, han kunde höra Bill sucka och sätta sig hos de andra men han kunde inte brytt sin mindre. Inte när bilder av Elijah under honom hemsökte hans huvud. Världen hade blivit som en enda felkonstruerad bild i hans ögon, men fortfarande var händelsen några timmar tidigare klar i hans huvud.

-” Hej där.” han såg upp, alkoholen kanske påverkade hans omdöme men i hans ögon var hon okej. Hon var snygg, lång, lite kurvig och så vitt han kunde se snygg röv, hon var det han behövde; helt olik Elijah.

-” Hej.” han såg på klockan och insåg att den var över ett och sen på henne igen, hon var minst lika full som han, säkert fullare. De fortsatte sin fyllekonversation även om båda visste vad det skulle leda till, Tom visste bara inget bättre sätt att skynda på det. Samvetet gnagde visserligen men i det här tillståndet var hans sinne för fördärvat för att han skulle bry sig.

-” Vill du gå upp?” frågade hon tillsist och han nickade och lät henne komma närmre för en kletig och ganska felriktad kyss.

Tom hörde aldrig en svag och ganska vilsen röst säga:

-” Har ni sett Tom?” och han såg aldrig Bill peka bort mot honom, han var fullt upptagen med att le fånigt åt flickan han gjorde sig i ordning att ta med upp. Han tog hennes hand och hon puttade honom framåt, hon var i alla fall villig.

 

Tom hörde dörren öppnas och sen stängas, han hade ingen aning om vad klockan var eller vad som riktigt hade hänt. Men solen stack honom ilsket i ögonen och dunsen han hörde bredvid sig var alldeles för hög för hans smak, någon svor och han öppnade ögonen.

En kvinna höll precis på att gå ut genom dörren och verkade passera Bill när hon gick, hon hann inte mer än stänga dörren så var Bill inne i rummet. Tom vände sig om men lät ögonen förbli stängda och hoppades på att få sova ett tag till.

-” Hur är det?” Tom grymtade Bills ton var inte att leka med i bakfylla.

-” Hemskt.” Bill satte sig framför honom och la något blött och kallt mot hans panna, något som enligt honom var rena paradiset.

-” Bra.” det tvingade Tom att öppna ett öga av ren nyfikenhet, Bill lät nästan som han var arg.

-” Vad har du gjort?” mumlade han och Bill såg upp på honom. Bill hade dreadsen uppsatta och var helt smink fri, men det som fångade Toms uppmärksamhet var blåmärket på Bills kind.

-” Snarare du som gjort.” Tom såg rakt på sin bror, när hade han gjort det där?

-” Så du minns inte?” han skakade på huvudet.

-” Du minns alltså inte att du drog med dig nån blondin hit till VÅRAT rum, som vi båda delar?” Tom svalde men skakade fortfarande på huvudet, han kunde bara gissa vad som hänt.

-” Orkar du verkligen höra?” Tom tvekade, ville han? Han skulle säkert få höra det senare ändå.. Han nickade och Bill nickade tillbaka mot honom, han baddade Toms panna en gång till innan han började:

-” När ni hade försvunnit så fattade jag att jag inte skulle få komma tillbaka till mitt rum inatt så jag pratade med Georg, så jag fick sova där. Så nån gång i natt så gick jag förbi våran dörr och lyssnade, tro mig: det är det vidrigaste jag någonsin gjort! I alla fall så hörde jag inget så jag öppnade dörren lite så jag såg halva din säng och när jag såg att tjejen sov så kom jag in. Först kunde jag inte hitta dig, men sen hörde jag dig inne på toan.”

Tom var säker på att han skulle få höra hur han låg och simmade i sin egen spya, han var inte riktigt

beredd på de svar han fick.

-” Du skrattade, du grät och skrattade på samma gång. Jag lovar Tom jag har sett dig i många konstiga situationer men helvete, jag har aldrig sett dig så borta som du var då.” Tom öppnade båda ögonen, men stängde dom snabbt när lyset stack i huvudet.

-” Jag försökte få fram något vettigt ur dig men allt du sa var att du var så ledsen. Det var när jag fick upp dig som du blev ilsken och jag antar att i någon av dina ninjarörelser så hann du slå till mig.” Tom nickade då det var för smärtsamt att prata

-” I alla fall så fick jag i säng dig och din tjej verkade då knappt medveten om att vi lekte cirkus här inne.” han tvingade fram ett halvhjärtat leende då han insåg vad Bill fått kämpa.

-” Tack, jag vet inte om jag sagt det förr men du är verkligen en bror som alla önskar sig.” Bills leende spred sig över ansiktet och blev nästan lite skadeglatt efter en stund.

-” Jag tycker mer synd om Georg som fick hantera en stupfull och kräksjuk Gustav.” när Tom skrattade så blev han direkt straffad, men det hjälptes inte, skadeglädje ska man ta vara på!

-” Men det kändes lite dumt att väcka Elijah mitt i natten och fråga om jag fick sova där, han var här förresten! I morse men jag tror han vände rätt snabbt då han såg en naken tjej bredvid dig. Vad hette hon?”

-” Ingen aning.” Tom grymtade och lät hjärnan slappna av, men fann att det inte gick då den bara hakade upp sig på vad Bill nyss sagt. Elijah...

-” Helvete!” Han satte sig tvärt upp i sängen och var nära att spy på kuppen, han tog tacksamt emot alvedonen och vattnet Bill sträckte fram.

-” Snälla Bill, säg att du skojade när du sa att Elijah såg oss?” han kände samvetet komma sköljande över honom som en våg med plankor i. Han stönade och la sig ner mot kuddarna igen, det här hände inte... Eller hur?

-” Bill?”

-” Mm..” han vågade knappt titta på Bill som satt snällt på golvet nedanför honom när han fortsatte:

-” Jag hade sex igår.” han hörde Bill skratta lätt.

-” Jag vet, det var rätt uppenbart när jag fann en naken tjej i din säng i morse.” han svalde.

-” Nej jag menar alltså.. jag hade sex...”

-” Tom, om inte tjejen gjorde det klart för mig så gjorde i alla fall kondompaketet på toan det.”

-” Biiiill, jag hade SEX!”

-” Men jag förstår det!”

-” Nej! JAG hade SEX!”

-” Men för helvete Tom, jag fattar!”

-” Jag hade sex med Elijah!”

-” Tom jag fatt... DU HADE VAD?”

 

Tom såg på klockan och suckade, han visste inte vad som var bäst att göra.

-” Bill snälla...” men brodern hade fortfarande inte sagt något vilket nästan gjorde honom orolig.

-” Säg något!” nät Tom tveksamt sträckte sig efter Bills hand så verkade han vakna till liv igen och Tom var lättad då han fann Bills blick.

-” Tom, fattar du vad det här innebär?” Tom nickade och blundade, den bultande huvudvärken började äntligen ge med sig.

-” Gillar du honom? Tom stönade.

-” Nej!”

-” Varför inte?”

-” För att han är en kille!” han kunde höra Bill fnysa och han visste att hans försvar inte höll.

-” Det hindrade dig inte få att ligga med honom, fattar du vad han känner just nu?” Tom nickade skamset.

-” Det tror jag inte att du gör, då skulle du aldrig försatt dig i den här situationen, full eller inte.”

-” Förlåt...” en suck lämnade Bills läppar när han ställde sig upp för att hämta ytterligare en blöt trasa.

-” Det är inte mig du ska prata med för hur mycket jag än vill så kan jag inte vifta lite och få det här att försvinna. Du måste ta ansvar själv.”

 

-” Elijah...” han försökte säga det så högt att den andre inte skulle höra och hade han haft turen med sig så skulle han inte gjort det heller, problemet var bara att han hade otur.

-” Mm.” När Elijah vände sig om i trappan och Tom såg honom i ögonen för första gången sen kvällen innan så kom samvetet, i en våg. Han mådde nästan lite illa då bilder av Elijahs ögon,mörka av lust, piercade genom honom.

-” Eh alltså.. Jag.. om igår så jag...” Tom blev förvånad då han blev hejdad.

-” Det är okej, vi hade båda druckit och jag vet att du inte skulle gjort något sånt i vanliga fall så det är okej... Vi behöver inte prata om det.” Tom önskade att det varma leendet rapparen bar skulle försvinna så han inte kände sig lika hemsk, även om han hade druckit så var han rätt säker på att Elijah inte hade det. Men vad kunde han göra?

-” Okej, så.. Det är lugnt mellan oss?” de mötte inte varandras blick men leendet var fortfarande kvar när han sa:

-” Det är helt lugnt...” Tom nickade och vände ljudlöst på klacken, han tänkte låtsas att han aldrig sett hur mycket underläppen darrade eller hur knogarna blev vita då de greppade trappräcket.

 

-” Hej Tom!” han vände sig om och fann en av de personer han inte väntade sig att hitta i LA, Sharon.

-” Hej Sharon, skulle inte ni stanna i Tyskland?” hon fnittrade.

-” Nej, mamma bestämde att Ilama azul behövde oss så vi åkte hit.” Han nickade och satte sig ner i en av de soffor som fanns ute i lobbyn, hon gjorde det samma.

-” Hur har det gått för er hittills då?”

-” Bra, bara bra.” Hon skrattade och Tom kunde inte sluta tänka att hon inte var i närheten av sin bror, hennes skratt kändes inte äkta någonstans.

-” Du låter så dyster, har det hänt något?”

-” Nej nej, jag är bara lite allmänt förvirrad.” Hon nickade och blev plötsligt allvarlig och Tom bad till gudarna att det inte skulle vara ytterligare en dag när alla bestämde sig för att byta humör lika fort som han kunde säga 'gitarr'.

-” Eli sa samma sak, det är lite läskigt faktiskt.. Mamma är jättearg på honom och jag har aldrig sett honom så obrydd sen långt tillbaka.” samvetet tryckte på och Tom valde att inget säga.

-” Han var precis som när han kom hem från pappa, du vet... Vägrar se oss i ögonen och sånt.” Nyfikenhet och Tom kunde ha varit en synonym, han såg upp och tvingade sig själv att ställa frågan:

-” Vad hände hos er pappa.?” hon log sorgset och Tom var inte säker på om han orkade med mer förvirring den dagen.

-” Han blev nästan misshandlad till döds.”

 

Det finns tillfällen när man frågar sig själv varför saker händer, tillsist når man den ålder då man inser att saker händer och att det inte är någon idé att ifrågasätta dem... Men det är väldigt svårt...

 

-” Han vad?” Tom såg chockat på Sharon som skruvade osäkert på sig i soffan.

-” Tom, du skulle aldrig skada honom, eller hur?” På ett sätt så visste han att han redan gjort det, men han skulle helst aldrig göra det igen så han nickade.

-” Jag tror aldrig att han pratat om det så försök inte få honom att göra det heller.”

-” Nejdå... får jag fråga vad som egentligen hände?” hon nickade sorgset.

-” När vi var unga så separerade våra föräldrar, Elijah fick stanna med pappa i Tyskland och jag följde med mamma till Cuba, vi var riktigt små. Eller jag var tre och Elijah fem, så vi förstod väl inte riktigt vad som hände. Vad som egentligen hände med honom kan jag inte svara på, men när Elijah fyllde fjorton så skulle vi hälsa på honom... Asså jag lovar, vad du sett på filmer var inget om du jämför med honom då...” av någon anledning så ville Tom inte ens föreställa sig vad hon berättade.

-” Asså...jag vet inte riktigt hur mycket jag kan säga.. men vi har aldrig haft det lätt... inte med tanke på Elijahs tillstånd heller... Men när vi hittade honom hos pappa... pappa var så full att han var borta, men Eli... Han satt inne i vad vi tror var en stor klädkammare eller något förvaringsutrymme, smutsig och så smal... Han var blå hela han och.. nej alltså de går inte beskriva om du inte varit där... Hela lägenheten var mer som bara ett rum med toa... enligt mamma så höll pappa honom inlåst i det där utrymmet... jag..” Tom såg upp och såg att hon hade tårar i ögonen, han själv kunde känna en klump i halsen. Han var chockad över att höra vad som hänt med hans Elijah...

Den Elijah som irriterade honom till vansinne.

Den Elijah som kom med oerhört korkade idéer.

Den Elijah som grät till Pocahontas och sjöng dåliga låtar.

Den Elijah som fick honom att klä sig i kanin kläder...

….

Men även den Elijah som log vad som hände..

Som gav honom gåshud bara genom att sjunga eller rappa.

Som sken upp hans dag...

Den Elijah som... han tyckte om..

Han kunde bara inte se honom framför sig som svag och slagen, känslan fick hans mage att vända sig på ett otrevlig sätt. Han var nästan rädd för att fråga, men nyfikenheten drev honom till det.

-” Vad hände sen?” han blev återigen osäker då han såg hennes sorgsna blick.

-” Mamma fick vårdnaden, pappa hamnade på rehabilitering och Elijah följde med oss till Cuba, men rätt fort flyttade vi till USA där de kunde hjälpa honom bättre där vi blev vräkta... På grund av Elijahs sjukhuskostnader så hamnade vi på gatan... Egentligen är det också tackvare honom vi kunde resa oss igen.. Ungefär ett år efter allt så var det en talang tävling på skolan och vem som helst fick uppträda, Elijah dansade och rappade. Det var så Rik fick tag i honom och vi fick flytta till Tyskland... Herregud vad jag babblar på.. förlåt.. du behöver inte alls veta det här..” Tom skakade på huvudet, hon hade fel... Han behövde höra det här... Det drog ner honom på jorden lite och fick honom att inse att hur svårt det än är så finns det alltid något ljust, Elijah var egentligen en inspiration.. Eller borde vara.

-” Det är okej, jag har bara lite svårt att se det framför mig..”

-” Jag är inte ens säker på om jag får berätta det för dig... Du har tillräckligt att tänka på... Förlåt..”

Tom förklarade igen att det inte gjorde något, men han kunde gissa att han inte lät så övertygande eftersom hans huvud jobbade på högvarv. Han försökte ta in det och se allt framför sig, men han kunde helt enkelt inte.

-” Sharon?” deras ögon möttes.

-” Mm?” han svalde.

-” Var betyder egentligen lama sula?” hon skrattade sorgset.

-” Ilama azul är spanska, något som våran mormor hittade på.. det..”

-” Betyder blå flamma.” Tom vände sig om och såg ägaren till de blå flammorna stå bakom honom, andan fastnade i halsen på honom och han hoppades innerligt att han inte hört hela deras konversation. Han andades ut då ett leende spred sig över Elijahs läppar.

-” Sharri, har du sett mamma?” till Toms förvåning så blängde Sharon på sin bror och började snabbt och vad som lät som arg prata spanska. Tom försökte hänga med men ärligt så förstod han inget, han förstod bara att Sharon gått från oskyldig lillasyster till rätt aggressiv, men Elijah stod bara lugnt och verkade förklara något. Tom förstod att han inte borde varit där då Sharon fick tårar i ögonen och reste sig snabbt upp, bara för att bli ner tryckt igen av Elijahs hand. Den lilla delen av hud som hamnade mot Toms nacke gav honom rysningar, han mindes hur det kändes att ha dom händerna som vandrade efter hans nacke och ner på hans bröst.

En varm känsla spred sig ner mot magen och han tvingade sig själv att tänka på något annat.

Sharon reste sig hastigt och gick, Tom visste inte om han skulle våga vända sig om och fråga, men han gjorde det ändå.

Direkt han vände sig om såg kunde han se hur Elijahs lugna leende sopats bort och ersatts med ett allvarligt, men det var den plågade blicken som gav Tom rysningar. Känslan av att det pågick något som inte han kunde varken kontrollera eller förstå gjorde honom nästan rädd.

-” Tom?” Tom lät sina ögon mötas med Elijahs och fann att alla spår av allvar och smärta var som bortblåst.

-” Jag tänkte att vi kunde typ.. jobba lite på låten jag visade dig tidigare?”

 

Tom satt med sin gitarr och spelade glatt med när Elijah spelade, instrumenten hade blivit flyttade ner i ett annat rum där utrymmet var bättre. Det enda som saknades var sången som Elijah verkade utesluta den här gången.

-” Vill du lära dig den på piano?” Tom såg upp när låten plötsligt slutade och fann att Elijah såg nyfiket på honom.

-” Ehm visst..” ett leende fann sin skönhet på de läppar Tom inte kunde slita blicken från och ha la ifrån sig gitarren innan han satte sig bredvid pianisten.

-” Alltså, du måste liksom höra in lite också. Men först lägger du fingrarna så här...”

Innan kvällen kom hade Tom lärt sig både den låten och ” Zoom into me”…

 

Tom la lugnt ner händerna i knät, han var riktigt stolt över vad han lärt sig och ville nästan inte sluta spela bara för att låten tog slut. Men han slutade och tystnaden omgav honom där has satt på pallen tillsammans med Elijah.

-” Titta inte på mig annorlunda bara för att du vet.” Tom vände nyfiket på huvudet, frågan han tänkte ställa var onödig då han lät deras ögon mötas.

-” Så det var alltså sant?” nickningen han fick som svar, räckte för att låta klumpen i magen komma tillbaka. Bilder av den brutna, slagna och smutsiga Elijah kom tillbaka och han ville så gärna få dom att försvinna.

-” Förlåt, jag kan nog aldrig gissa vad du fått gå igenom...” han kände sig vemodig så Elijah sänkte blicken, men det lugna leendet fanns det fortfarande små spår av.

-” Det är inget jag vill att du ska föreställa dig heller, det är mitt förslutna och min smärta att bära.” orden som så lätt sipprade ut ur rapparens mun gjorde det svårt för Tom att andas, i hans öron lät det så fel.

-” Du behöver inte vara ensam om att bära allt... Jag kanske inte är den person du litar mest på just nu, men du kan berätta för mig... Om du vill.” Tom visste inte varför den ena smöriga repliken efter den andra lämnade hans läppar, men han förstod varför de sas i filmer... De kändes rätt.

-” Du har så fel Tom, jag litar visst på dig... Det är så mycket du inte vet om mig och vill du så kan jag berätta det som min syster redan berättat i detalj... Men jag vet inte vad det skulle kunna ge.” Tom såg på honom, för honom var inte Elijah en kille full av hemligheter men kanske en kille med ett förflutet.

-” Vad hände egentligen i lägenheten med din pappa?” han såg hur rapparen bet sig i läppen innan han suckade och började berätta.

-” Han slog mig medvetslös flera gånger, jag minns bara de gånger jag vaknade på sjukhus. Tom, jag vet inte om jag kan säga så mycket mer.”

 

Tom såg tankfullt ner på sina händer, de darrade- HAN darrade, av ilska. Han kunde inte förstå hur någon kunde göra så mot ett barn.

-” Tom?” han hade inte mörkt något om det inte kändes ett tryck tillbaka, när han såg ner på sin hand så var den sammanflätad med Elijahs.

-” Vi.. jag... Jag måste gå.” han ställde sig snabbt upp och vände ryggen åt när kinderna blev allt rosigare.

 

-” Bill!”

Bill såg upp från något som liknade en tidnings artikel med Tokio Hotel i mittuppslaget. Tom gick med nervösa steg fram till honom och satte sig bredvid honom i en sliten trästol.

-” Bill?” han kunde känna sin tvillings brännande blick och han såg envist ner i bordet.

-” Tom, vad är det?” men Tom var inte säker på om han kunde säga det han hade på hjärtat när hela hans mage gjorde uppror och verkade vilja komma upp ur halsen.

-” Bill?”

-” Ah?”

-” Billie...”

-” Tomi....”

-” Bill?”

-” Vad?”

-” jag.. Bill?”

-” Aa?” Bill hade ärligt börjat fundera varför många av deras konversationer kom till det här.

-” Bill?”

-” Tom, säg det annars går jag!”

-” Jag tror... asså... min mage och det kittlas i hjärtat och... jag har ingen aning om vad det är!”

-” Du kanske håller på att bli sjuk?” suckade han igen och la handen mot sin brors panna.

-” Eller så kan du vara kär.”

-” Va?” Bill nickade och Tom såg bedrövat på honom.

-” Bill?”

-” Aa?”

-” Jag behöver en kram!”

 

När man får veta saker om andra, eller när saker händer så kan känslor som man inte visste att man hade dyka upp.

 

Vi åkte hem till Tyskland igen, låten som jag och Elijah gjorde tillsammans blev bara bättre och bättre. Men jag önskar att jag inte varit så blind.

 

-” Tom?” Tom vände sig om i sängen och såg mot dörren, tvillingens ögon var blanka och han såg ut att ha gråtit.

-” Bill, är du okej?” Bill skakade på huvudet.

-” Kom hit, vad har hänt.” Tom såg hur sångarens axlar skakade när han försiktigt tassade fram mot sängen och satte sig.

-” Det är inget, de är bara jag som är fånig.” han satte sig upp i sängen och gestikulerade åt Bill att komma närmre.

-” Inget är fånigt om det gör dig upprörd... vad hände?” Bill vägrade se på honom, han suckade och lät orden falla från läpparna i en viskning.

-” Media Tom, allt dom skriver om twincest, min sexualitet och vikt... Jag orkar inte med det... och...”

-” Och?”

-” Jag drömde... om att vi inte längre klarade av pressen, att du inte klarade av den mer och jag kunde inte göra annat än att se på medan du försvann framför mina ögon...” Tom satte sig bakom sin bror och drog in honom i famnen.

-” Jag är här Bill, det är okej...”

-” Du dog Tom... du lämnade mig och jag stod vid din grav...” Bills axlar skakade våldsamt och Tom förstod att drömmen varit mer än bara en dröm, det var pressen Bill hade på sig. Pressen av att vara perfekt rädslan över att bli lämnad ensam eller bli knäckt. Men också samma rädsla som Tom hade... Rädslan för att bli halv.

-” Bill lyssna, jag är här och jag är inte på väg någonstans.” han kände en nickning mot sin arm och slappnade av lite i sitt grepp runt Bill.

-” Jag sa ju att det var fjantigt, eller hur.” men Tom skakade på huvudet och hjälpte Bill att lägga sig i hans säng. De outtalade orden var inte ens nödvändiga när deras konversation fortsatte bara via ögonen. Tillsist sänkte Bill blicken och lät sig bara omfamnas igen när han la sig ner, försiktigt och nästan frågande så kröp han upp i sin storebrors famn. Tom log, för han visste att de båda behövde det här.

-” Jag är här Bill, jag är alltid här.”

 

-” Så ni får bestämma själva om ni vill följa med eller inte.” David Jost såg förväntansfullt på dem men lät dem ta sin tid.

-” Jag tycker helt klart vi ska följa med.” sa Bil efter en lång stund. De satt alla utanför studion i ett minimöte, 4U hade en konsert i Berlin bara två dagar bort och nu var frågan om Tokio Hotel ville sen den eller ha ledigt en kväll.

-” Ja, det är bara Tom som har sett honom på scen. Jag vill också se honom.” Georg och Bill såg envist på Gustav som bara rykte på axlarna och påpekade att för honom kvittade det.

-” Tom?” Tom nickade, han visste att även om han inte ville så skulle Bill dra med honom med händerna bakbundna och ett äpple i munnen.

-” Bra, då är det bestämt!” Bill klappade händerna och hoppade i stolen vilket fick bandet att le, det var ett tag sen de sett Bill så här.

-” Vad är bestämt?” Elijah stod i dörröppningen och såg allmänt förvirrad ut när David sa:

-” Vi kommer att följa med dig till Berlin, killarna vill se din konsert.” rapparens kinder blev mörkare och han duckade sorgset på huvudet.

-” Det blir nog inget av, våran gitarrist har lyckas få stopp i ett blodkärl i handen ska opereras.” Tom nickade, han visste precis vad Elijah pratade om, när man spelar gitarr så finns det viss risk att man får en propp eller en slags minitumör i handen som gör att man knappt kan spela. Han hade läst och fasat över det.

-” Ja men...” Tom såg upp på Elijah som lyssnade intensivt på något som Bill sa, han minns första gången som han sett honom på scen. Hur han liksom flög över scenen och dansade, sättet hans fötter inte såg ut att ta i golvet och känslan man fick från de ord som så snabbt men säkert rann från hans mun.

-” Asså tack, verkligen!” Tom kände hur två armar omfamnade honom och han kramade Elijah tafatt tillbaka innan rapparen försvann tillbaka in till studion.

-” Problemet är ju att dom inte får veta att Tom är där.” sa David och Tom såg oförstående upp på honom.

-” Vad?” Bill slog honom lätt på armen.

-” Har du glömt ta dina tabletter i morse Tom? Eller hörde du inte att du ska spela på 4Us konsert?”

-” Jag ska vad?”

 

Tom satt ursinnigt på en pall i studion med elgitarren i famnen, hur kom det sig att han inte misstänkte att den konversationen skulle leda till det här? Han borde ha vetat bättre! Surt spelade han en av 4Us låtar igen medan han hörde musiken i bakgrunden, två dagar att lära sig tolv låtar! Invecklade låtar som han inte alls hade någon lust att kämpa med när han redan hade huvudet fullt av andra EGNA låtar. Han suckade, varför fattade han inte att Bill skulle erbjuda hans hjälp direkt och sagt nej?

Han skulle utan minsta tvekan sagt nej, han visste att det här skulle bli för mycket för honom och han skulle inte ha en chans att lära sig allt! Inte när han tvingades försöka tänka bort trummorna som spelade i fel takt. Låten han nu höll på med kunde jämföras med ”Black Velvet” som har två olika takter i sig och just nu orkade han inte koncentrera sig på sin takt.

-” Tom?” han vände sig om och blängde på den svart hårige killen som kom in.

-” Vad?”

-” Jag tänkte bara berätta att Elijah söker dig, ska ja säga att du är här?” Tom suckade och nickade innan Bill vände sig om för att hämta killen som förstört Toms planer på att ligga i en soffa och inte gör något alls!

-” Tom?” Elijah kom in med ett osäkert leende på läpparna, Tom försökte le tillbaka men fann bara att han försökte kämpa emot tårarna. Han ville verkligen hem till sin soffa!

-” Jag ville bara tacka, asså verkligen tacka! Du har ingen aning om vad det här betyder för mig.” Åh vem försökte han lura? Försökte han verkligen stå emot de där ögonen som var stora som tefat och rösten så bedjande och lirkande.

-” Det är lugnt.” Toms mungipor fann sin väg uppåt, förrädiska mun! Men när Elijah nickade och placerade en mjuk puss på Toms kind så rann allt av honom.

-” Tack.”

Tom såg ner på papperet med ackord och noter och började spela frenetiskt.

 

Tom såg sig i spegeln, han fick erkänna att han såg rätt bra ut men inte som han brukade göra. Han hade tagit ut flätorna så allt hår hängde i ansiktet på honom, läppringen hade blivit ersatt med en sån där färgglad nit som Elijah hade, han hade en mössa på huvudet och kläderna var obekvämt små.

Han hade en vanlig enkel t- skirt och en svart skjorta över sen bara ett par jeans- allt från Georgs garderob.

Han vände och vred sig vid spegeln och kunde inte komma på hur någon skulle kunna känna igen honom. Möjligtvis om han hade haft lite smink så skulle kanske någon misstagit honom för Bill men inte annars.

-” Tom, är du klar?”

Han såg sig i spegeln ytterligare en gång innan han vände sig om och gick mot dörren. Han såg sin bror stå en bit bort tillsammans med Georg och Gustav, han gick fram och knackade Gustav på axeln.

-” Aa?”

-” Nå?”

-” Nå vad?” Gustav såg förvirrat på honom.

-” Vad tycker du?”

-” Tycker jag om vad?” Tom såg på Gustav som han vore dum.

-” Tog du fel piller i morse Gustav?”

-” Hur vet du vad jag heter?” Toms käke slog i golvet och Bill skrattade hysteriskt.

-” Men för helvete Gustav! Vi har spelat ihop i hur länge som helst och du känner inte ens igen mig?”

-” Tom?”

-” Ja, TOM!” brummade han nästan ilsket, han ilsknade till mer när hans så kallade vänner bröt ut u skratt, eller ja... Bill började nästan hyperventilera och höll ett väldigt smärtsamt tag om Georgs axel.

-” Tom, är du klar?” Tom blängde en sista gång på sina vänner innan han lät en tekniker göra sina jobb och infiltrera honom med hörsnäckan och lite annat.

En gitarr sattes i handen på honom, den var sladdlös men han visste att det här inte var hans konsert, han skulle bara stå i bakgrunden och spela. Men det hindrade inte den välbekanta nervositeten och spänningen att krypa upp efter ryggraden på honom, han hade ju trots allt inte haft publik på ett tag.

Sakta gick han ut på scen och lät fansens jubel möta honom, trots att det var kolsvart fortfarande så kunde han se några ansikten.

Han ställde sig på kanten av scen och väntade på att någon skulle trumma igång allt, känslan av att vara iakttagen gjorde sig påmind och han såg ut efter kanten backstage.

Elijah stod precis bredvid honom, ögonen lyste av iver och Tom kände sitt hjärta slå.

Du- dunk.

Du- dunk.

 

Det finns erfarenheter i livet som man uppskattar och vissa inte, men sen finns de också de erfarenheter som lever kvar i en och fyller en med samma känsla som när man nyss upplevt dem.

 

Just nu vet jag inte vad jag ska skriva, det finns så mycket att säga men så få ord att förklara dem med. Jag tror bara att jag ska låta er läsa, Bill säger att det är det smart ;)

 

Toms händer skakade när han hörde trummorna slå igång första takten och han visste att snart var det hans tur.

-” ONE TWO THREE FOUR!” skickligt lät han sina fingrar löpa över strängarna, som på vilken konsert som helst så kopplade han bort vad han gjorde och lät det bara flyta ut i armarna. Han koncentrerade sig på figuren som flugit frampå scen, Elijah såg helt annorlunda ut från den här vinkeln. Sättet ljuset lös upp honom fick Toms andning att hacka och när han hörde publiken rappa med så var han säker på att hans armar var knottriga av den hud som garanterat syntes genom tröjan. Känslan han hade var inte i närheten av den han hade på deras egna konserter, den var helt annars. Tom gick några steg närmre trummorna och insåg att han hade betydligt svårare att röra sig i de små byxorna, irriterat sparkade han undan en kabel som låg i vägen.

Olyckligt vis så gjorde sparken att han nästan missade ett ackord och han bestämde sig för att inte göra så mycket mer än att bara stå där. Han hade nog problem med att komma ihåg låtarna som det var.

 

-” TACK SÅ MYCKET!” blicken var fäst, han kunde knappt slita den från honom. Tom visste inte hur och han kände sig töntig när han tänkte det, men personen längst fram på scen var faktiskt.. vacker. Hjärtat slog ett extra slag och han tvingade sig själv att inte le fånigt. Trummorna stampade en ny takt, det var då det hände.

Tom fick panik då han insåg att han inte kom på de första ackorden han såg sig omkring men hittade inte hjälp någonstans. Hjärtrytmen trappades upp och han stod hjälplöst där han stod, hjärnan fungerade inte och han mådde nästan illa. Han visste att gitarren skulle ha börjat för länge sen och blicken Elijah gav honom var oförstående, han mådde illa. Det var bara andra låten och han hade redan svikit.

-” Tom?” han såg snabbt upp då han hörde Bills röst i örsnäckan och han lyssnade intensivt. Ett litet leende spred sig på hans läppar och när trummorna återigen kom in i rätt takt så lät han snabbt sina fingrar följa de order som huvudet gav. Han riktade återigen en tacksam blick mot Bill som sagt de tre första ackorden i snäckan. Efter det så släppte allt och han kunde fortsätta spela men han mådde fortfarande illa, känslan av att ha svikit både sig själv och 4U gnagde fortfarande inom honom.

Han blundade och lät musiken strömma genom honom han lutade bak huvudet i ren extas och för en sekund så upphörde sången, han såg snabbt upp och fann att Elijah såg på honom. Hans kinder hade blivit väldigt röda och han vände snabbt om mot fansen igen, självförtroendet och leendet var tillbaka på Toms läppar.

 

-” Tack så mycket, som ni vet så tar livet ibland svåra vändningar och innan man förstått det så har det hänt. Det hände mig och har säkert hänt för många av er också, så här är: Belongs in the past!”

Den här gången visste Tom precis vart han skulle ha sina fingrar och han började med introt, den här låten var den låt som han hittills tyckte best om att spela, kanske just på grund av det härliga gitarr solot i mitten av låten. Han blundade i koncentration men kände ändå hur adrenalinet började spöka inom honom då fansen sjöng med och skrek, precis då gitarr solot började så kunde han känna hur en strålkastare riktades mot honom och han såg ut över scen.

Hela arenan var släkt förutom två strålkastare, en var riktad på honom och den andra... Den andra var riktad mot Elijah som inte längre tog i marken. Han flög fram över golvet i olika rörelser och tvingade publiken till att skrika sig hesa. Tom följde honom då han helt plötsligt ställde sig bredbent mitt på scen bara för att hoppa ner och göra en slags armhävning och sedan snurra runt. Han såg också hur ärmarna på t- skirten flög upp och han kunde se de lätt muskulösa armarna föra kroppen framåt och i andra olika riktningar.

Snart så snurrade rapparen på en arm medan benen flög omkring, Tom glömde nästan att spela där han stod och blev irriterad när solot tog slut. Elijah var snabbt uppe på benen och fortsatte rappa, något Tom inte förstod hur han kunde göra så lätt efter att i princip gått igenom ett träningspass.

Låten tog slut och Tom drog plektrumet en sista gång över strängarna.

 

Elijah började prata med publiken igen men Tom hade ingen aning om vad han sa, allt han lyssnade på var rösten som försiktigt skickade en massa värme långt ner i magen. Han stönade när minne efter minne kom mot honom, alla känslor den rösten triggat igång kröp sakta upp bakom honom.

Introt satte återigen igång och Tom hakade på, men nu låg inte koncentrationen på musiken, fansen eller gitarren, den låg på rösten. Han kunde känna hur gåshuden spred sig över låren och snart började ett växande problem utvecklas. Röd i ansiktet tittade han ner, men så fort han föreställde sig Bill i bikini så trängde rösten igenom hans väggar och Elijah lustfyllda ögon hemsökte hans inre.

Tom glömde tid och rum, händerna gjorde det dom skulle, men han var knappt närvarande när låtarna byttes och Elijah slutade rappa och pratade med publiken.

Allt Tom kände var den smärtsamma kroppsdelen som ibland fick gitarren mot sig, i den sekunden så skulle han ha gjort vad som helst för att få tillbaka sina vanliga byxor.

Men all erotik kring Elijahs röst försvann då nästa låt tog sin början, den var till skillnad från alla andra långsam och nästan sorglig. Chockat insåg Tom att det här var sista låten, han förstod inte hur tiden kunnat gå så fort när han precis klivit upp på scen. Det här var låten som Elijah bara rappade på verserna och sjöng resten, det här var också den låt som Tom visste skulle få Bills ögon att tåras och fansen att gråta. När versen började så spelade han bara på de två översta strängarna och hörde hur ett eko lades på då han tryckte ner pedalen, trummorna förenades i ett enda slag och när Tom såg upp för att leta efter rapparen så såg han att han satt på knä längst fram på scen.

-” And please don't cry when I'm gone.

I'm still right here.

Waiting for you to see.”

Gåshuden som tidigare hemsökt Toms kropp var inget i jämförelse med det som nu vilade på den. Elijahs röst var mjuk och viskande men när refrängen kom och Tom lät powerackorden ta över så blev rösten stark och övertygande. Publiken skrek allt högre och öronpropparna hjälpte inte mot den ljudnivå som fyllde arenan, micken blev riktad mot dom och fansen sjöng.

Tom gjorde sig redo för avslutningen, det var inte så många ackord men dom var i hans huvud väldigt vackra.

-” And don't forget...” Tom såg förvånat upp och fann att Elijah stod precis framför honom, omedvetet sökte han rapparens ögon och fann dom. Hjärtat stannade.

-” No matter where I am.

No matter what I do.

I'll still love you.

Cause even when I pass away,

My heart going cold.

I'll still hold your kiss warm.”

 

 

Publiken skrek än en gång högre än var öronpropparna höll emot, men Tom brydde sig inte. Utan minsta tvekan klev han av scen långt innan de andra och gav gitarren till en tekniker.

-” Tom, shit! Du sa aldrig att han var så bra! Jävlar i helvete alltså.” Georg dunkade honom i ryggen och Gustav retade honom för håret och mössan men det var Bill som fångade Toms blick. Han hade ett sorgset men varmt leende på läpparna, precis som om han förstod vad gitarristen kände, han nickade. Tom nickade också och kände hur en klump i halsen formades, det var något inom honom som hade förändrats och den känslan drev honom nästan till tårar. Känslan av att han inte hade kontroll över framtiden eller vad som kunde hända med de personer han älskade eller höll nära.

-” Jävlar Elijah, så grym du var! Jag visste inte att du dansa så bra!” Tom vände sig snabbt om och såg att hela 4U klivit av scen och var på väg bort till omklädningsrummen. Han väntade så att de övriga som stått på scen gått en bit bort innan han lät Bills blick fånga honom. Blicken han fick sa honom allt.

Han var less på att tveka.

Han var less på att inte förstå.

Men framför allt så var han less på att ignorera tomheten mot sina läppar.

Och den här gången så skulle han göra något åt det.

Han hörde förvånade läten runt sig, men han brydde sig inte.

Allt han brydde sig om var Elijahs varma läppar, mjukt pressade mot hans egna.

 

Adrenalin eller spontanitet, båda är ord för känslor som gör det svårt att kontrollera sin kropp. I mitt fall tror jag att det var en ganska kraftig blandning av båda.

 

Återigen ska jag bara låta er läsa ;)

 

Tom kände hur Elijah log mot hans läppar och kom närmre, något som liknade applåder hördes bakom honom men han brydde sig inte. Inte när hela hans mage svämmade över av fjärilar och hans hjärta slog betydligt snabbare än vanligt.

-” Elijah!” Tom log när han väldigt sakta drog sig tillbaka, Elijahs ögon var fortfarande slutna och hela uttrycket var saligt. Han kunde inte hjälpa det, inte när hjärtat inte slog som det skulle.

Han lutade sig framåt och fångade den andres läppar igen, den här gången så förde han händerna upp över Elijahs rygg och tryckte honom närmre.

-” Elijah, du måste... åh... Ehm... Kan du komma en stund?” Elijah skrattade mjukt och drog sig undan, han såg mot den bestörta teknikern och nickade. Han log mot Tom och tryckte hans hand innan han gick för att troligen signera något.

Tom såg efter honom, hans hjärna hade fortfarande inte greppat vad som hänt men det kändes bra.. nej det gjorde det faktiskt inte...

Det kändes riktigt jävla bra!

Två armar smög sig på honom bakifrån och drog in honom i en ben knäckande kram.

-” Äntligen...” hörde han Bill viska i hans öra och han kom tillbaka till verkligheten, förskräckt såg han sig omkring i rummet.

Gustav hade hakan i backen.

David satt på en stol och viftade med en skrivskiva framför sig.

Två tekniker var rosiga om kinderna och försökte packa undan hörsnäckor och annat.

Georg höll i ett spett och försökte bända upp Gustavs haka från golvet... ja faktiskt.

Och Bill...

Bill bar ett leende av stolthet, något som även fyllde Toms hjärta.

Han hade skrattat åt dem som fallit i fällan, han hade skämtat om det och han hade föraktat det.

Men ändå så kunde han inte sluta känna som om han stod på världens högsta topp och bara lät känslorna ta över honom.

Han hade fallit fällan själv.

Han hade fallit för kärleken.

 

-” Vad ler du åt?” Tom märkte att Bill inte slutat le sen dom kommit hem från konserten.

-” Åh inget särskilt, bara det lilla faktum att min lilla storebror äntligen har förenat sig med mig på den röda sidan.”

-” Den röda vadå?”

-” Sidan, sidan för oss som tror på riktig kärlek.” Tom såg konstigt på sin bror innan han svarade.

-” Och du har förenat dig med sidan för patetiskt hopplösa.”

För det... fick han en kudde i ansiktet, men en kudde han gärna tog emot.

-” Jag ser att du inte fick bort märket.”

-” Nej.” Mössan Tom hade haft på scen hade varit ganska liten och eftersom han svettats på scen så hade den blivit blöt och färgat av sig, så med andra ord hade han ett blått märke i pannan.

-” Provade du medlet jag gav dig?”

-” Med rotborste och stålull, ja.” Bill grymtade och rynkade på pannan innan han log.

-” Så?”

-” Så vad?”

-” Ja men, sååå?”

-” Men vad?”

-” Hrm hrm, så?”

-” Bill, varför har vi alltid sånna här konversationer?”

-” För att du är för trög för att fatta vart jag vill komma.”

-” Nej du är bara äckligt otydlig!”

-” Byt inte samtals ämne, svara på min fråga!”

-” Din fråga som innehåller två bokstäver? Hur ska jag veta vad det betyder?” Bill suckade.

-” Du är för dum för ditt eget bästa Tom, du kysste just en kille och jag frågar vad i helvete som händer nu?” Tom blängde lekfullt på sin lillebror innan han lät Bills ord sjunka in och han också började fundera i de banorna.

-” Så?”

-” Så vad?”

-” Men för helvete Tom!” Tom skrattade lätt och vandrade tillbaka till sina tankar.

-” Jag har ingen aning, jag har inte sett honom på ett tag. Och jag kommer nog inte få se honom förrän festen Jost föreslog att vi går på ikväll.”

-” Okej.” Tom nickade och en svag tystnad spred sig, han riktade blicken mot fönstret och följde livet utanför. Han visste varken vad han skulle känna eller tänka, hela sitt liv så hade han alltid trott att han skulle leva livet tills tjejerna tröttnade och efter det så skulle han bo med Bill och hundarna tills livet rann ut. Men sedan han träffat Elijah så ändrades det, han var förvirrad. Han hade så svårt att se sig själv tillsammans med någon annan än Bill resten av livet, men ändå så hade han nästan börjat längta efter det.

Något annat som hemsökte hans tankar var samma fråga som Bill ställde ”vad händer nu?”, frågan han helst ville ha svar på innan han gav sig in i någon. Fast ju mer han tänkte desstå mer insåg han att han troligen redan var inne i det, troligen långt innan han kysste Elijah av fri vilja och i nyktert tillstånd. Magen gjorde volter när han tänkte på det, han ville så gärna att det skulle hända igen.

Nej han ville inte, hela hans kropp och sinne krävde det av honom.

Han förstod det inte, hur kom det sig att en kille som i varit straight i hela sitt liv utan minsta tvivel, gör en helomvändning för en kille med allvarliga irritationsproblem?

-” Sitter du och ler nu igen?” Tom såg upp och fann att Bill bytt kläder, han slängde en blick på klockan och såg att dom lika gärna kunde börja åka till 4U's efterfest, festen för den sista konserten.

-” Ingen aning, ska vi åka?” Bill såg tvivlande på honom.

-” Jag tror att jag har sagt det förr men du går inte ut så där!” Tom grymtade och såg ner på sig själv, återigen så saknades hans byxor.

-” Strax tillbaka.” han lunkade till sitt rum och fann byxorna han hade planerat att bära, dom var svarta och lite blekta där fram med ett snyggt rött tryck över bakfickorna. Han såg sig snabbt i spegeln och stönade, färgen från mössan var fortfarande kvar. Han såg sig om efter en bandana och hittade en av de nya, svart med vita, tunna flammor på.

När han såg sig i spegeln igen så kände han sig faktiskt riktigt snygg, han hade mörka jeans, mörk t- skirt och huvtröja, en svart sjal och den vita bandanan. Bill skulle säkert klappat honom på huvudet och gett honom en kaka, bandanan matchade med skorna. Han såg ner på sina vita skor och flinade men flinet suddades ut då han såg upp och in i spegeln igen, han kände sig illa till mods då han tänkte på vem han skulle träffa den kvällen.

Hur skulle han bete sig? Nonchalant eller som en kärlekskrank tonåring?

-” Tom?”

”Tja, ” tänkte han, ” det finns bara ett sätt att ta reda på.”

 

-” Hej hej, TOOOOM! Min man! Du spelade ju asgrymt du vet på gitarren!” Tom skrattade och försökte slinka undan 4U's rätt stora trummis. Det kanske borde nämnas att 4U är ett rockband men istället för vanlig sång så rappas texterna.

-” Öj Tom lyssna, jag vet din hemighet!” återigen så hade han trummisens armar tungt hängande över axlarna och han suckade, han skulle inte komma därifrån förrän han blev frisläppt.

-” Basse vet det också, men jag tror att jag... vet.. my..” Tom såg på honom, Jimmy som han hette stirrade rakt fram och såg inte minsta närvarande ut och han suckade. Festen hade hållit på ungefär två timmar och han var redan stupfull.

-” Men du spelar inte så bra... FÖLJ! Nej nej.. nu blev det fel.. du spelar inte så bra... eh.. du.. du.”

-” Jimmy, tror du att jag kan få låna Tom lite?” Jimmy vände sig våldsamt om i det packade rummet och Tom hade inget annat val än att följa med av bara farten. Han var nästan arg på Bill som lämnat honom för att sitta vid den neon upplysta baren och prata med Gustav.

Men det glömde han snabbt när Jimmy lyckats vända sig 180 grader runt och han mötte anledningen till att uttrycket: fjärilar i magen, uppfanns.

-” Hörru Elvis, drick inte så mycket! Du kan för... lora kontrollen!” Tom såg på trummisen med en blandning av irritation och genans, det var löjligt... Men otroligt nog så släppte Jimmy honom och vandrade, med stora svårigheter iväg.

-” Hej...” Tom slet sin blick från den fulla trummisen och kände hur magen gjorde uppror då han vände sig om.

-” Hej.” Elijah log mot honom och han kämpade för att le tillbaka, men tankarna blev för många och den snurrande känslan i magen och bröstet gav honom problem. Bills blick fann hans och när han började inse att om han inte gjorde något så skulle Bill minsann komma över och göra något så vände han sig snabbt bort.

-” Så Elvis..” Elijah skrattade och slog honom lätt på axeln, en våg av elektricitet gick genom hans kropp.

-” Nej men allvarligt, hur känns det sista konserten och allt?” Elijah log.

-” Känns riktigt bra, men jag har ont i handen efter att ha signera typ halva arenans papperslappar och armar och gud vet vad.” Tom skrattade och tänkte själv tillbaka på alla ge gången han krävt att Bill masserat honom efter en signering.

-” Hur känns det själv, du var ju med. Tom märkte inte att båda tagit ett steg närmre.

-” Riktigt bra, men jag klantade mig på andra låten.”

-” Det gör inget, jag tycker att du kompenserade för det senare.”

-” Tack..” Tom drog efter andan och märkte först nu hur nära dom stod, han var helt säker på att han hade hjärtat i halsen. Han kunde knappt andas och vart enda hjärtslag kändes ut i hela kroppen.

-” Men jag minns inte riktigt om det verkligen var så bra, kan jag få en repris?” Tom fattade först inte vad han menade, skulle han spela gitarr för honom? Men när Elijah lutade sig närmre och deras skor nuddade så klickade det. Han log och förintade luften mellan dom.

Ögonen slöts och rullade bakåt, han kände hur hjärnan slutade fungera och han helt plötsligt blev tyngdlös. Han hade inte druckit en droppe men han kände sig ändå berusad.

Försiktigt så masserade han läpparna som var tryckta mot hans egna och lät försiktigt tungan slinta in, att beskriva de känslor han hade när Elijahs tunga började massera hans egen vore som att beskriva kärleken- omöjligt.

Långsamt drog sig Elijah tillbaka och Tom kände genast att det fattades något mot hans läppar, han öppnade ögonen och gjorde sitt bästa för att få fram valp ögonen.

-” Haha, lägg av Tom! Jag vill dansa!” Det roliga i det hela var att Tom knappt hunnit höra orden i den högljudda lokalen innan han var ute på dansgolvet.

-” Elijah, snälla! Jag suger på att dansa.” klagade han lågmält, han ville inte att någon skulle höra honom klaga över något han skrytigt om i TV.

-” Va sa du? Kom nu!” Han kände hur hans hand blev dragen i och tvingad framåt, med en suck lät han sig föras längre in bland folket och nästan till mitten. Han dog nästan av en elchock när Elijah la sina armar runt honom och kom riktigt nära, sakta började han röra sig i takt med musiken och Tom stod som förhäxad. Sättet som Elijah förde sina armar om honom eller förde höfterna i olika riktningar började helt klart skicka värme ner i hans mage.

Det dröjde inte länge förrän DJ:n skrek i högtalarna att han fått önskningar om en lugnare låt så tempot minskade dramatiskt, Tom var lättad! Hade musiken och Elijah fortsatt på samma sätt som tidigare så skulle han tvingas gå därifrån med något väldigt hårt och smärtsamt nere i byxorna.

-” Sometimes late at night...” han fick nästan hålla sig för skratt när han hörde vilken låt som kom spelades, det var garanterat en av de smörigaste kärlekslåtar han kände till, något som Elijah verkade vara helt omedveten om.

Tom ändrade sin åsikt om låten direkt när Elijah återigen la armarna om hans hals och kom riktigt nära, men den här gången kom han närmre än tidigare och Tom lät sina händer föras ner mot hans midja. Han brukade i vanliga fall inte tycka att tryckare var hans stil men när den fick hela hans inre att bubbla och nästan hoppa så önskade han nästan att DJ:n bara skulle spela tryckare resten av kvällen. Han hörde de ljuva tonerna från Elijah när han försiktigt nynnade med i låten, det gav honom mod.

-” Vad är vi?”han kunde känna ett leende mot sin axel.

-” Vi är precis som alla andra, människor av kött och blod.” leendet kröp även upp på gitarristens läppar för en sekund innan känslan i magen kom tillbaka.

-” Jag tror du vet vad jag menar...” han hörde en svag suck, något han var förvånad över eftersom ljudnivån fortfarande var väldigt hög.

-” Jag vet vad jag vill, jag tror att du är den som är osäker.” Tom visste det också men han hade bestämt sig, osäkerhet fann han i så mycket men inte i det här.

-” Jag vill..” han log åt sig själv när han insåg vad han själv tänkte göra. Med försiktighet så backade han undan lite och kysste Elijah i nacken.

-” Jag vill vakna upp imorn och ha dig vid min sida...” han kysste och nafsade rapparen lätt vid örat, till sin lycka såg han hur gåshud formades på huden han precis rört.

-” Jag vill se film och kunna somna i ditt knä.”

-” Ugh nej, enligt Bill så dreglar du när du sover!” Tom skrattade och slog honom lätt på bröstet.

-” Tyst med dig! Jag gör ett försök att vara romantisk!” återigen kände han det där vackra leendet så Elijah blygt la sitt huvud mot hans axel igen, han log och fortsatte. Han kysste ömt käkbenet och sa:

-” Bara för att du förstörde det här så kommer jag inte på något, så jag tänker bara kyssa dig.” han kände hur rapparens axlar ryckte till när han skrattade, men Tom blev allvarlig. Han drog sig bakåt lite och tvingade Elijah att se honom i ögonen innan han lutade sig närmre.

-” Jag vill kunna kyssa dig utan att någon frågar varför...” med det så slöt han avståndet mellan dem och snart kände han Elijah armar trycka honom närmre bara för att sen dra sig tillbaka och se på honom.

-” Jag tror du har läst mina tankar.” Tom log, han var ärligt väldigt stolt över att ha varit romantisk. Bill skulle definitivt gett honom en kaka!

 

Känslor som man aldrig tror kan komma, kommer oftast utan förvarning och i mitt fall... Var det en bra sak, en sak jag aldrig kommer ångra.

 

Man brukar säga att livet är svårt för att man ska lära sig att uppskatta det som är bra, att med något ont kommer något gott. Det kan mycket väl stämma, men även ordspråket: med något gott kommer något ont.

 

Tom trevade lite med fingrarna, skulle han eller skulle han inte? Han såg nervöst ner på sina händer och andades in och ut, han ville men var osäker på om det skulle uppskattas. Samtalet dagen innan var fortfarande färskt i hans minne men även om han inte var det så kunde det ju ändå setts som att de blivit fångade i stunden. Han velade lite till innan han sakta flyttade handen lite till vänster.

Allt som hördes var en glad suck och snart hade han en hand över sin egen och han såg glatt upp.

-” Wow, jag trodde aldrig självaste Tom Kaulitz skulle vara blyg.” Tom kämpade, han gjorde verkligen allt i sin makt för att inte göra det, men han förlorade kampen och rodnade häftigt. Men hur mycket han än rodnade så kunde han inte motstå att känna den där glada och pirrande känslan i magen då Elijah tryckte hans hand och förde den närmre sig själv.

-” Så! Hoppas ni är mentalt förberedda för den här filmen är inte att leka med!” Bill hoppade glatt fram till DVD:n och stoppade i något som liknade en skiva i spelaren, Tom hade först ingen aning om vad dom skulle se eftersom Bill älskade att överaska. Men när han såg att menyn för ” House of 1000 Corpses” kom fram så log han, filmen var riktigt obehaglig och nästan en aning sjuk.

-” Popcorn Bill!” Georg höll sin flickvän tätt intill sig och såg väldigt underhållen ut när hon bara blängde på honom, hon gillade inte alls skräck.

Vardagsrummet bestod av tre två manna soffor, ett bord, en TV och en massa gitarrer och ett piano, blommorna hade tvillingarnas mamma själv burit dit och fäst med lim.

-” Jahapp, det verkar som jag får nöja mig med Gustav.” sa Bill när han kom tillbaka med popcorn skålen i famnen och sex glas, hur han lyckades balansera colan hela vägen dit är fortfarande ett mysterium. Han ställde ner allt på bordet och Tom fick hålla sig för skratt då Bill satte sig väldigt nära Gustav, tog hans hand och lutade huvudet mot hans axel.

-” Åh Gustav... Håll om mig och du får toppa i kväll...” suckade han och Gustav blev högröd i ansiktet... något som ledde till att skratt bröt ut och trummisen puttade generat bort Bill som bara skrattade.

-” Starta bara...” muttrade Gustav och satt sedan så lång bort från Bill som var fysiskt möjligt i soffan, vilket i sig var skrattretande nog för att Tom skulle ha svårt att torka bort sitt leende.

 

Georgs tjej skrek till och Tom kände hur Elijah gömde sitt ansikte i hans axel då en... betydligt mindre trevlig scen kom fram, han kände själv att det var svårt att titta men helt ärligt så var han inte så koncentrerad på på filmen över huvudtaget eftersom Elijah satt i hopkrupen mot honom och hade ena handen om hans mage och andra höll han i den som Tom hade om honom, Tom var säker på att om Elijah lagt sitt huvud mot hans bröst så skulle han kunna känna hur hjärtslagen ökade ordentligt.

Filmen började bli suddig för Toms syn och han lät sina tankar ta över i stället, han var fortfarande osäker på vad han och Elijah var. Pojkvän? Vänner med fördelar? Han förstod det inte och han tvekade hela tiden, ändå så verkade Elijah veta precis hur dom var och han skulle kanske ta illa upp om Tom frågade igen. Något han inte heller förstod var vad han själv var, var han gay nu? Han gillade ju fortfarande tjejer och han hade aldrig tidigare gillat en kille... Han skulle ju alltid kunna fråga Bill.

Tur nog hade Tom vett att stänga munnen innan han hunnit ställa frågan högt inför alla, det var kanske inte en fråga som han ville att alla skulle höra. Tankarna började ganska snabbt sen vandra på vad andra skulle tycka, han hade varken berättat för sin mamma eller gått ut i media med det. Skulle ens det här förhållandet hålla så länge att de fick gå ut i media med det? Han hoppades...

Men Simone och Gordon? Hur skulle dom reagera när dom fick reda på att ”fel” son var gay? På grund av hur Bill klär sig så har dom alltid sagt att det är okej om han är gay, något som retat gallfeber hos båda tvillingarna. Men dom skulle accepterat det hos Bill, skulle dom göra det samma med honom?

-” Tom, du får svara!” Tom såg på Bill som såg förväntansfullt på honom.

-” Jag kan följa dig, måste ändå kolla om jag har mobilen i fickan.” Tom förstod först inte vad dom pratade om men när det ringde på dörren igen så lät han Elijah dra upp honom och gå sakta mot ytterdörren. När han vred om låset kunde han höra hur Elijah letade efter något i sin ficka innan han ha en hand på Toms axel, allt Tom kunde göra var att le.

-” Mamma?”

 

Tom blev ganska förvånad då Elisabeth Lüke stod utanför dörren, vad kunde Elijahs mamma vilja halv elva på kvällen?

-” Por qué Eli?” Han hörde hur Elijah suckade tungt men han såg inte alls ledsen ut över den anklagande tonen i hennes röst .

-” Tom, kan vi gå någonstans och prata?” Tom nickade och de gick mot studion, han hörde Bill ropa på honom men svarade bara att dom snart skulle vara tillbaka. Han hörde Elisabeth mumla lågmält till Elijah på spanska men Elijah verkade inte vilja svara, inte när hon inte pratade tyska med honom.

Tom öppnade dörren till den hembyggda studion som de faktiskt hjälpt till att isolera helt själva, han satte sig på en stol och gestikulerade dom andra att sätta sig på en soffa vis mixerbordet. Men Elijah satte sig bara på hörnet så att han kunde nå Toms hand, det var när deras händer länkades samman som Tom förstod varför Elisabeth var så upprörd. Hon blev alldeles vit i ansiktet.

-” Mamma?” innan någon av dem hunnit säga något mer så började hon hatiskt säga olika saker på spanska, Tom ryggade tillbaka men Elijah satt helt lugnt. Harmonin i hans ansikte spred ett slags lugnt som Tom insåg att han skulle bli beroende av om det fortsatte.

-” Mamma du får prata tyska, för jag har inget att dölja för min pojkvän.” Tom hann inte stoppa det, han ville men han kunde verkligen inte stoppa det. Han log och magen pirrade välbekant då han för första gången hörde definitionen av vad han var och helt ärligt så klingade det riktigt bra i hans öron.

Någons öron som det tydligen inte klingade bra i var Elisabeths som reste sig upp, innan paret hunnit reagera så hade Tom ett väldigt rött märke på kinden och Elisabeth stod precis ramför honom.

-” Jag tror inte att du fattar vad du gör, eller vad han gör! Om du gjorde det så skulle du bespara honom den smärtan. Han ger upp alldeles för mycket för någon som ba..” Tom hade väldigt svårt att förstå vad hon sa eftersom hon bröt så kraftigt, men orden som gav honom skuld var ändå klara i hans huvud.

-” Mamá!” Han såg förvånat upp på sin pojkvän som också ställt sig upp, för första gången så såg Elijah varken harmonisk eller lugn ut. Ögonen var varnande och munnen ihop pressad till ett streck.

-” Eli... Du måste.. snälla..” Elisabeth såg bedjande på sin son men Elijah vek undan blicken, en snabb tryckning i Toms hand och han var ute genom dörren. Tom såg bara förvånat efter honom och sen lite obekvämt upp på Elisabeth.

-” Du eh.. kanske borde gå..” Hon nickade men även om hon vände sig bort så kunde han se hur det samlades tårar i hennes ögon.

-” Det här handlar inte om att du är homofob, eller hur?” han var osäker på om han skulle våga se på henne men det visade sig att han inte behövde det heller, hon tog bara sin väska och marscherade ut genom dörren och sedan ut ur lägenheten.

Denna skuld som alltid verkade ligga på honom, han förstod aldrig vad hon menade när hon kom med sitt ” han ger upp så mycket” och han var inte säker på att han ville förstå heller. På lite darriga ben så reste han sig och gick tillbaka till vardagsrummet där han inte kunde hitta Elijah.

-” Eh, har ni sett Elijah?” Bill var den ende som orkade se upp.

-” Jag tror han gick in på ditt rum, vad har du gjort på kinden?”

-” Jag smällde upp dörren i ansiktet.”

 

-” Elijah?” Tom öppnade försiktigt dörren till sitt rum och blev nästan överfallen av de fyra hundarna som envisades att bo där inne så fort Gustav hälsade på... fråga inte varför..

-” Tom?” Tom log och gick mot sängen där Elijah satt med ryggen mot honom, han kröp över sängen och strök modigt med sina händer efter rapparens rygg och smög dom sedan runt midjan då han satte sig bakom honom och la huvudet på hans axel. Tom insåg att det här var det största initiativ sen kyssen som han själv tagit.

-” Hur är det?” Tom visste att harmonin var tillbaka i sin pojkväns ansikte, han kunde känna varje andetag och varje hjärtslag. Något som av någon anledning gav honom en känsla han inte kunde sätta ord på, men det livade upp honom samtidigt som det lugnade honom.

-” Nej...” Tom tryckte sig närmre och kysste honom ömt på halsen.

-” Vill du berätta?” han insåg också att han aldrig brytt sig så här mycket om någon tidigare, jo Bill men han räknas inte på det sättet.

-” Jag gjorde en grej för ett tag sen som jag inte vet om jag ångrar eller inte...” Toms hjärta slutade slå för en sekund och Elijah skyndade sig att säga.

-” Det var innan vi blev ihop.” Tom log, han önskade att Elijah kunde använda dom orden hela tiden. ”ihop” och ”pojkvän” hade bara under dagen blivit hans två favorit ord.

-” Vad gjorde du?”

-” Jag tog inte en spruta, men den är onödig så inget som du behöver oroa dig över.”

-” Vad för spruta?”

-” Tom, kan du lova mig en sak?” Elijah vände sig plötsligt om i Toms famn och Tom kunde inte låta bli att falla i de vackra ögonen.

-” Beror på...” han log lite flörtigt, tanken på att Elijah bytt samtalsämne var helt bortblåst. Han fick inget svar, bara en öm kyss på munnen. Tom slöt ögonen och lät sin tunga leka med den andre, han började försiktigt stryka Elijah över magen och la försiktigt ner honom i sängen. Han ville inte gå längre den kvällen, han ville egentligen bara hålla honom. Väldigt försiktigt så drog han sig tillbaka och såg att Elijahs ögon var röda och rätt trötta, han log och kysste honom på pannan innan han lätt hjälpte till att få av resterande av deras kläder förutom underkläderna. Dom la sig ner igen och Tom drog Elijah närmare, han kände själv hur ögonlocken började bli tunga och han skulle precis vandra in i sömn då han hörde en svag stämma säga.

-” Lova att du är kvar imorn...” Tom höll honom bara hårdare som svar.

 

-” Hallå? Tom?” Tom klev snabbt upp ur sängen och drog på sig ett par mjukisbyxor innan han gick ut i köket, han hade lite dåligt samvete att lämna Elijah till att vakna ensam men någon ropade på honom i köket. Han gick rätt snabbt dit han hörde röster och tvärstannade i dörröppningen.

Bill satt med håret åt alla håll och en kaffekopp tryckt mot munnen på en stol och deras mamma stod glatt mitt i köket och såg ut att förbereda frukost.

-” Hej gubbe, sovit bra?” hon kom fram och gav honom en kram och en snabb kyss på kinden innan hon återgick till det hon höll på med. Tom stod fortfarande kvar förvånat på golvet.

-” Se inte så förvånad ut, hon väckte mig i mitt eget rum där jag låt i inget annat än boxers!” muttrade Bill och Tom såg bara på honom.

-” Bill sa att jag hellre skulle ropa på dig, han sa att du hade... eh.. sängbesök... tom du borde verkligen sluta ta hem tjejer..” det fanns en person i köket vars kunder blev rödare än Simones stickade tröja, den personen var Tom.

-” Ja alltså mamma.. Det är så här att... jag eh.. är tillsammans med någon.” han såg inte leendet som spred sig i Bills kaffekopp (som var tryckt mot hans mun). Simone vände sig förvånat om.

-” Jasså, sen när då?”

-” Sen typ.. i förrgår.” hon såg lite förvånad ut men hämtade sig snabbt och log med hela ansiktet.

-” Jasså, men va kul! Vad heter hon?” Tom skruvade på sig och såg på sin storebror för stod, men Bill log bara elakt och vände sig bort. Tack för hjälpen!

-” Eh.. han heter Elijah...” Tom hade väntat sig att han skulle få tallrikar i huvudet eller få springa för livet, gråt, ilska, ångest och säkert barnmisshandel... Men inte:

-” Nu var du duktig lilla gubben!” Bills min brast och han började skratta, Tom chockat på sin bror och sen på sin mamma som vid det här laget skrattade lika hårt som Bill.

-” Va?”

-” David ringde mig och frågade om han borde ge blommor eller skrika på dig.” tvingade Simone fram mellan skrattvågorna, Tom huffade.

-” Jasså?” Simone skrattade igen och gick fram och tog sin son i famnen, hon strök honom över håret på det sätt som hjälpte Tom att slappna av i vilken situation som helst. Det var verkligen sånt som bara mammor klarade.. och tvillingar.

-” Tom vi har alltid sagt att det vore okej om ni är gay, vi bryr oss inte.” Tom var ärligt lättad, hans mamma verkade ta det mycket bättre än Elijahs och än så länge så hade ingen blivit slagen, det kanske var ett framsteg.

-” Tack.” mumlade han.

-” Jag tänkte göra frukost så du får gärna gå och väcka honom.” Tom nickade stumt och vandrade iväg, hela vägen tillbaka till sitt rum så kunde han höra sin familj prata och skratta om allt möjligt och han erkände att han saknade att bo hemma. Att kunna kliva upp på morgonen och känna lukten av hemlagad frukost eller att bara kunna sitta och bli ompysslad av sin mamma.

-” Eli...” Han klev in genom dörren och fann den sovande ängeln i precis samma position som tidigare.

-” Hej, dags att vakna.” Tom skakade honom lätt och snart öppnades ett öga, varav det andra snart följde med.

-” Du höll vad du lovade...” var det första som hördes från den morgontrötta rösten och Tom nickade.

-” Så länge det är du så lovar jag att varje kväll somna med armarna om dig och låta dig vakna med mig vid din sida.” Elijah log.

-” Du börjar ju bli riktigt duktig på det här med romantik, har du tränat?” Tom skrattade och nickade mot spegeln.

-” Det här tog en halvtimme innan jag lyckats öva in det.” Elijah flinade och drog in honom för en kyss.

-” Mamma är här... Frukost.” mumlade Tom mot hans läppar och kände direkt hur Elijah stelnade.

-” Det är lugnt, hon vet.” han slappnade av igen och Tom log. De klädde sig i mjukis kläder, eller Elijah i samma kläder som dagen innan och gick tillsammans ut i köket.

-” Du måste vara Elijah som jag hört så mycket om!” Tom såg på Bill som ryckte på axlarna när Simone drog in en rätt förvånad Elijah i sin famn. Tom flinade när han såg Elijahs armar klappa Simone lite tafatt på ryggen.

-” Vad blir det för frukost?”

 

Två dagar tycker säkert många är för lite tid att vara så säker på något, men i mitt fall kändes det som om en hel livstid inte hade spelat någon roll. Jag var säker...

Jag var kär.

 

Som alla vet så går tiden rätt fort, en sekund är bara just det... En sekund och den sekunden blir fort två, tre och fyra. Så var även vårt förhållande, tiden gick och visst var det fortfarande många som ogillade det men vi brydde oss inte.

 

-” Grattis!” Tom log och höjde sitt glas och hakade fast deras armar innan han försiktigt tog et klunk från glaset. Helst ville han inte dricka något alls för då skulle han tvingas ta ögonen från killen framför honom, Elijah sken verkligen den kvällen och det hade han all anledning att göra.

Elijah hade äntligen tagit körkortet, något han fått kämpa med rätt länge eftersom han haft så lite tid att varken övningsköra eller träna teoretiskt. Sen var det ju en anledning till att de firade...

-” Jag kan inte fatta att vi har varit ihop i en månad...” Tom kunde inte annat än hålla med, tiden hade bara flugit förbi men han kunde inte säga att han ångrade den. Tack vare ett långt och innehållsrikt samtal med Bill så hade Tom bestämt sig för att ta det långsamt och inte skynda på något, vilket båda verkade uppskatta.

Något annat som Tom uppskattade var skenet som låt som en gloria runt Elijah, det var något speciellt med honom som gjorde att Tom inte kunde slita sin blick ifrån honom.

Sättet han skrattade, log eller blinkade gav Tom en känsla av frid inom sig, han kände sig lugn samtidigt som hjärtat värkte efter mer.

Med ett leende så tog han några steg framåt och placerade sina händer runt sin pojkväns midja och begravde ansiktet i hans nacke medan han lyssnade på samtalet mellan Bill och Elijah. Han kände hur Elijah drog med handen över hans hand, han rös och tryckte sig närmre.

-” Tack...” viskade han utan att egentligen förstå varför, han kände hur Elijah vände sig om i hans famn och såg på honom.

-” För vad?” Tom log och ryckte på axlarna innan han lekfullt drog in honom i en bamsekram.

-” För det här...” han böjde sig ner och fångade Elijahs läppar med sina vilket resulterade i att Bill sparkade honom i ändan.

-” Ni skulle vara sociala med mig, inte äta upp varandra!” Tom backade lite med ett leende och log bara mer när Elijah tog på sig sina valp ögon och gjorde rösten så oskyldig och liten som möjligt.

-” Förlåt Biiiill.. Det var inte mening, jag glömde helt enkelt att fråga: Vill du vara med?” Tom stelnade när det faktiskt såg ut som Bill övervägde det.

-” Innebär det att jag måste kyssa min bror?” Elijah nickade frenetiskt.

-” Jag måste nog tacka nej, risken att få hip hop baciller är för stor.” Tom räckte ut tungan och Elijah skrattade.

-” Ajdå, men jag har ju kvar kanin dräkten som Tom passade så bra i, då kan du vara med.” Toms ögon vidgades och såg tvivlande ner på sin pojkvän, något han lärt sig den senaste tiden är att Elijah kan mena allvar med saker som man själv tycker är helt banala.

-” Självklart, om du hämtar den.” skrattade Bill som enligt Tom inte insåg faran med att trigga igång

Elijah på det viset.

-” Okej.” Bill gapade och Tom fick panik och slängde sig efter honom när han började gå dit dom hade bilen.

-” Elijah, han skämtade.” Elijah vände sig förvånat om och såg Tom rakt i ögonen och sa dramatiskt:

-” Nehe, och vad gör jag? Pratar om sten?” Tom förstod först inte men när ett flin dök upp på rapparens läppar så skakade han bara på huvudet och drog honom närmre.

-” Eh, jag tror jag tänker gå och underhålla Gustav! Vi ses.” men Bill var säker på att det var en talat för döva öron, inget kom emellan Tom och Elijah när dom hade den blicken.

Tom såg sig omkring, det var som vilken fest som helst, de flesta var redan stupfulla och några var nyktra och några... som Gustav... var snart medvetslösa.

-” Kom..” viskade han i Elijah öra och höll honom nära medan de plogade genom massan av folk.

 

” Vi drar, syns hemma. /Tom” knappade han snabbt in på telefon och skickade till Bill, han hade för ovanlighetens skull inte druckit annat än cola och kunde köra hem. Ingen av dom hade druckit för den delen och ändå kände sig Tom berusad, han kände sig lätt och berusad när han var med Elijah.

En effekt ingen annan kunnat ge honom tidigare.

-” Vill du ha något innan vi kör hem?” Elijah skakade på huvudet och Tom fick en idé.

-” Här tänk snabbt!” han kastade bilnycklarna mot rapparen som fångade dom lite tafatt.

-” Du har körkort så jag tänker inte gasa en millimeter.” han väntade inte ens på ett svar utan sprang så fort han kunde till passagerarsätet och låste bildörren. Han visste att Elijah inte skulle bli sur, dels för att han älskade att köra och dels för att han kunde höra det en aning psykotiska skrattet från andra sidan av dörren.

-” Ibland är du bara för barnslig!” Tom slog Elijah lekfullt på knät och räckte ut tungan.

-” Som om det skulle motbevisa mig.” Tom drog snabbt in tungan och skrattade, bilen startade och Elijah förde dem ut på motorvägen. Tom älskade att studera sin pojkvän när han körde, sättet han koncentrerade sig på vägen och inget annat var nästan.. upphetsande.

Hade Tom varit en seriefigur så hade man kunnat se hur en tankebubbla formades ovanför hans skalle och små figurer skapade en handling.

Han log lite elakt och la sin hand på förarens ben och strök försiktigt med tummen.

-” Tom, vad håller du på med?” han svarade inte utan drog sin hand lite högre upp mot höften och masserade gylfen.

-” Allvarligt om du inte slutar så kommer jag att stanna...” Tom log bredare och lät hela handen läggas över den växande bulan i förarens byxor.

Tom märkte inte att bilen hade stannat förrän Elijah knäppte av sig bältet och började krypa över till passagerarsätet.

-” Oj.” viskade Tom lekfullt och välkomnade Elijah i sitt knä, deras läppar möttes och Tom kände samma musikaliska elektricitet strömma genom honom. Han stönade och tryckte sig närmare, sakta men säkert började Elijah gunga fram och tillbaka i hans knä och Tom growlade djupt i halsen när pojkvännens läppar fann sin väg ned för halsen och nafsade honom lätt under örat.

Hård... var rätt ord att beskriva Toms tillstånd, i alla fall tills:

-” Hrm, hrm..” en lätt knackning på Toms ruta fick de båda att titta upp och rodna djupt.

-” Ni kan inte parkera här, åk hem och fortsätt där i stället så slipper ni böter.” Tom såg på polismannen och kände Elijah trycka sitt varma ansikte mot hans ansikte. Tom försökte le mot polisen som såg lite väl road ut. Elijah kröp försiktigt tillbaka till sätet och startade bilen.

-” Ha en trevlig kväll ungdomar!”

Resan hem var faktiskt ganska tyst.

Elijah parkerade bilen och de klev båda ut och bilen låstes, rapparen gav gitarristen nyckeln och de gick båda upp mot tvillingarnas lägenhet i tystnad.

-” Så eh.. vad ska vi göra nu?” frågade Tom när de kom in, han vände sig om och såg på sin pojkvän vars ansikte gått från allvarligt till som om det försökte hålla något inne.

-” Eli?” där brast det, Elijah började skratta han flämtade efter luft.

-” Åh gud, såg du hans ansikte?” Tom hakade på i skrattet och lät Elijah kasta sig i hans famn och fortsätta skratta mot hans axel.

-” Jag kan inte fatta att han såg oss så där..” Tom log och backade så de satte sig i soffan.

-” Sovit för lite?” han kände Elijah nicka och skrattade lätt, sakta strök han honom över håret och lutade sig bakåt så att den svarthårige låg på hans bröst.

Sakta men säkert så lugnade sig skrattet och över gick snart till djupa andetag.

-” Tom?”

-” Mm..”

-” Jag vet att det här är kanske lite tidigt att säga och jag förväntar mig inte att du ska säga det tillbaka.” Tom satte sig upp lite så att de fick ögonkontakt.

-” Okej...” han log lite så Elijah bet sig läppen och fumlade med hans tröja, han var nervös.

-” Jag tror... att jag älskar dig...” Tom suckade lyckligt och höll honom närmre.

-” Du är underbar, vet du det?” han visste att han rodnade och lyssnade bara efter de djupa andetagen som sakta visade på att Elijah höll på att somna.

Nästan ohörbart viskade han tillbaka:

-” Jag älskar dig också..”

 

Tiden går och löften blir gjorda och i fall att de bryts så försöker man fixa dom igen.

Kärlek är troligen en av de bästa limen.

 

I tider när allt går bra, alltså verkligen jättebra så glömmer man ofta gravitationskraften...

Allt som går upp, måste komma ner...

 

-” Tom! Nej nej!” men lydnad fanns inte i Toms ordbok när han kastade ytterligare en välriktad snöboll rakt i sin pojkväns bröst.

-” TOM DET ÄR KALLT!” men han skrattade bara och samlade ihop my snö till en ännu snöboll, han ställde sig upp och skulle precis sikta när något vitt och väldigt kallt träffade honom i ansiktet.

Tom gnuggade förvånat bort det och såg på sin pojkvän som rullade sig i snön av skratt, han flinade elakt.

-” Det där ska du få ångra!” Tom kastade sig över honom och de låg båda skrattandes på marken medan den kalla snön yrande omkring dem. Bill hade sett till att de fått hyra en stuga i norra Sverige för en vecka, det var perfekt! Ingen misstänkte att dom skulle åka någonstans där det var kallt och stugan låg avsides, allt dom hade var fyra skotrar, packning och mat, varandra och sig själva. För tillfället så hade Georg, hans flickvän, Gustav och Bill åkt in till en motorväg där Saki skulle bli upphämtad och deras instrument skulle packas. Stugan var redan utrustad med allt dom behövde, gitarrer, baser, piano, trummor och egna mixningtillbehör. Dom hade egentligen Bill att tacka för allt eftersom han insisterade på att dom behövde få vara för sig själva och tänka igenom allt, han hade sett till att dom fick spela in i en stuga mitt ute i ingenstans. Tom och Bill hatade i vanliga fall att vara ifrån staden men den här gången hade det verkligen behövts.

 

-” KALLT!” Tom skrattade då han förstod att Elijah fått snö innan för jackan och tinade i nacken, han böjde sig ner så att deras läppar nästan rörde varandra.

-” Låt mig värma dig då...” sakta så började han massera sina läppar mot Elijahs frusna och kalla, samma känsla som tidigare strömmade igenom honom och om Elijah kände likadant så skulle han snart börja svettas. Ögonen slöts och i blindo strök han bort några hårstrån från sin pojkväns ansikte, han kunde inte säga annat än; det här var vad han ville. Han ville inget annat med livet än att ligga så här med en person han älskar och veta att Bill finns med på ett höra och resten av bandet. Han insåg att han aldrig skulle kunna lämna det här bakom sig och återgå till att ligga runt om det tog slut mellan honom och Elijah, han skulle bli som Bill och leta efter den sanna kärleken. Men för tillfället var han säker på att han hade hittat den och han hade inga planer på att tappa bort den igen.

Lite ironiskt var det att Tom verkligen ogillade Elijah i början, att han inte kunde se den fina med honom.. Det vackra hos honom... Det var något han aldrig vågat säga, hur vacker han fann honom.

Hur vacker han var på morgonen med håret åt alla håll eller hur vacker han var när han log och gav Tom rysningar.

Visst dom hade fortfarande sina skillnader och hade hunnit småbråka lite en gång, men dom löste det och gick vidare, precis som i vilket annat förhållande.

Det enda Tom fruktade var att gå ut i media med sitt förhållande med en kille, han hade aldrig trott att han skulle få göra det och var lite rädd att tappa fans.

-” Tom?” han öppnade sina ögon och såg ner, ett leende smittade hans läppar och han insåg att han bara log nu mer. Ett leende var som konstand fastklistrat när Elijah var med... Ett genuint leende.

-” Asså jag vill inte förstöra för dig men just nu så är det bara mina läppar du värmer. Jag tror min söta lilla rumpa har somnat!” Tom skrattade och flyttade lite på sig.

-” Ja men då får vi ser till att väcka den.” rodnaden på Elijah kinder blev tydlig och Tom triumferande.

-” Jag tror att du vill göra något annat med den än bara värma den!” leendet byttes ut till ett självsäkert flin då de reste sig och Tom invaderade Elijahs personliga utrymme för att böja sig fram och viska hest.

-” Om jag får göra som jag vill så är det nog mer än din lilla rumpa som blir hett.” stolt såg Tom hur rapparens öron blev väldigt röda och hur han böjde ner huvudet för att dölja sin rodnad.

-” Då får sätta igång för jag fryser.” Tom kunde svära på att det gjorde ont i hakan när den slog i backen, Elijah hade aldrig varit så här rakt på sak förr... inte för att han klagade!

 

Tom tog leende Elijah i hand och ledde honom in där han sakta men säkert började klä av honom ytterkläderna, de vanliga kläderna lämnade de på i fall att de andra skulle komma hem lite tidigare än väntat. Gitarristen rös och fick gåshud på sina rysningar när Elijah tryckte sig närmare och andades hett i nacken då han lugnt tog av jackan, mössan, halsduken och vantarna. Ändå kändes det inte sexuellt på något sätt, Tom visste att det var en ömsesidig känslan och just nu njöt de bara av varandras sällskap.

Försiktigt klev de ur sina skor och Tom ledde Elijah in mot det stora rummet.

Stugan var verkligen fin, den bestod av ett kök, en toa, tre rum och två större rum- ett med alla instrument och inspelningssaker i och ett där dom bara kunde vara.

Det var precis dit paret var på väg.

Rummet bestod av fyra timrade väggar, en lampa i taket, fyra fåtöljer i olika färger och storlekar, en mjuk och utsliten mörkblå soffa, ett glasbord, tre STORA fönster och det som alla tyckte best om: en öppen spis.

-” Tändstickor.” Tom log och släppte sin pojkvän för en stund som gick för att hämta en filt från en hylla medan Tom gick för tändstickorna. Han gick in i det välkomnande köket och mot skåpet ovanför spisen där han sträckte sig efter den lilla blå asken med tändstickorna i.

En smäll gjorde så att han hoppade till och vände sig om.

-” Elijah?” han började gå tillbaka in i det stora rummet.

-”Eli, hur gick det?” frågade han när han kom in, Elijah satt på golvet framför hyllan och höll huvudet i händerna. Tom gick fram och la en hand över hans.

-” Gick det bra?” när han inte fick någon reaktion så satte han sig på huk framför honom, han förstod att han måste ha fallit från pallen eftersom hyllan var högt uppe.

-” Hallå Eli?” han strök försiktigt bort händerna från Elijah ansikte så att han kunde se honom ordentligt. Ögonen var blanka och en gnista av panik låg däri, läpparna var hårt ihop pressade och han såg ut som om han kämpade med varje andetag. Tom kände rädslan krypa upp efter ryggraden då han återigen frågade om han var okej men inte fick något svar.

-” Lyssna om du inte svarar så ringer jag 112.” det gav i alla fall en reaktion och Elijah såg upp på honom, paniken i ögonen flöt sakta i väg och ersattes med ett framtvingat lugn.

-” Tom, kan vi spela låten?” Tom såg förvirrat på honom.

-” Är du okej? Elijah allvarligt du skrämmer mig en aning.”

-” Det ordnar sig, kan.. kan vi spela my spring in november?” när Tom bara såg tvivelaktigt på honom så fortsatte han med ett lite starkare:

-” Snälla?” Tom var fortfarande förvirrad ena sekunden så var Elijah helt borta och nu verkade han nästan normal igen.

-” Visst, okej..” Han hjälpte sin pojkvän upp och de gick han i hand dit de hade instrumenten, rummet var upplyst av fönstren och den ljusa snön utanför. Men den hemtrevliga känslan låg kvar och Tom visste att han skulle tjata om att få åka tillbaka minst en gång per år när de åkte hem.

 

-” Ska jag ta en gitarr eller spela med dig?” han fick inget svar utan blev bara ledd till pianot, ”den här dan fick en underlig vändning” tänkte han. De började spela introt och Tom behövde knappt koncentrera sig längre på tangenterna, istället lät han blicken svepa mot sin pojkvän som blivit en aning blekare på bara sekunder. Tom rynkade på pannan och önskade att han kunde läsa tankar, han skulle så gärna vilja veta vilka andra tankar än hans egna som surrade runt i det stora rummet.

Introt slutade och sången skulle tagit vid, men i Toms öron var allt tyst. Han vände sig förvånat mot Elijah som började om introt, oförstående hakade han på och gav Elijah en menande blick.

-” Jag vill höra dig sjunga...” Tom höjde lite lekfullt på ögonbrynet.

-” Nej nej, det vill du inte.” svaret han fick tillbaka var inte lekfullt eller ens i närheten av det han trodde att det skulle vara.

-” Snälla..” Det var svagt och det var bedjande. Känslor blandades och sinnen förvirrades, Tom förstod ingenting. Hur kunde det blivit så här på så kort tid? Varför hade Elijah blivit så nere och ångestfylld på minuter?

-” Är du säker att du är okej?” han fick en vag nickning.

-” Sjung bara..” Tom suckade och koncentrerade sig på det han spelade.

-” För dig..”

Första vers sattes i ton och Tom sjöng försiktigt.

Han märkte inte hur kallsvett brutit ut på Elijahs panna.

Andra vers och Tom vågade sjunga lite mer.

Han märkte inte hur Elijahs andning trappades upp.

Refräng och Tom tystnade.

Den här gången märkte han när Elijah slutade spela.

-” Eli, något är fel jag ser det på dig. Vad är det? Behöver du något?” Tom började bli orolig, atmosfären i hans huvud blev sämre och allt det här gav honom en dålig känsla i magen.

-” Det är okej, jag behöver bara dig.” ett svagt leende spred sig över Elijahs läppar och han lutade sig fram och deras läppar fångade varandra. Toms ögon slöts automatiskt även om han kunde känna att något var fel så tog alltid känslan överhanden och tvingade honom att luta närmre. Det var som kokain, när man väl fått smaka på det så kräver kroppen och sinnet mer.

-” Jag älskar dig... så jävla mycket..” Tom tryckte sig närmare.

Om bara kyssen varat för alltid.

Om bara verkligheten inte var just det, en verklighet.

Om bara Tom förstått det tidigare.

Elijahs kropp blev slapp och som i slow- motion föll han av pianopallen.

 

… jag vet inte vilka ord som kan förklara vad jag känner när jag återupplever allt det här... Jag kan bara inte... ni får förlåta mig...

 

Hej, det är Bill. Jag är rätt säker på att jag nämns i berättelsen så jag behöver inte presentera mig. Tillsammans med min bror så ska jag skriva den här delen, den del som Tom inte klarar av att sätta i ord.

 

-” Eli?” Tom vände sig snabbt om och såg chockat på sin medvetslöse pojkvän.

-” Elijah!” hur han än ville och försökte så kunde han inte tvinga kroppen att röra sig från stolen, rädslan bryggdes upp av klossar inom honom. Lättat såg han hur bröstkorgen höjdes och sänktes och hans lemmar vaknade en efter en så att han kunde sätta sig bredvid sin pojkvän.

-” Elijah, snälla svara om du hör mig..” Försiktigt tar han upp den högra handen i sin vänstra och stryker bort lite hår från ansiktet, förvånat kände han att även om Elijah verkade brinna upp av feber så kallsvettades han ändå. Försiktigt strök han med tummen över läpparna, läpparna som blivit så kalla.

-” Snälla... Elijah vakna.. Kom igen nu!” ögonlocken rörde sig lite och Tom suckade lättat när de blå flammorna visade sig för honom.

-” Tack gud, skräms inte så där! Vad hände?” men Elijah såg bara rakt fram, handen i Toms kramade den hårt.

-” Förlåt att jag inte sa något.” Tom lutade sig fram och såg hur flammorna i ögonen började sina och bara glödde lite grann.

-” Vad pratar du om...” Elijahs ögon såg ut att bli tyngre och tyngre igen och andningen bara snabbare och snabbare.

-” Elijah sluta du skrämmer mig!” I Toms huvud stod allt stilla, han ville förstå han ville ha svar men framför allt så ville han att det här bara skulle vara en dröm och han skulle vakna. Känslan han bar på sa honom motsatsen... Det här var den grymma verkligheten.

-” Det är kallt..” Tom la sig nästan över honom och tryckte ansiktet mot hans axel, tyst och nästan ohörbart kunde han höra Elijah viska:

-” Jag älskar dig... Det gör jag verkligen..”

 

Ingen såg Bill stå i dörröppningen, mobilen han använt för att ringa ambulansen gled sakta ner och föll till golvet med en duns. Han svalde klumpen i halsen och försökte tvinga tillbaka tårarna då Elijahs ögon slöts än en gång och han såg sin bror desperat leta efter en puls.

-”Nej, nej, nej NEJ!” Han såg sin bror argt börja HLR men Bill visste att det inte var till någon nytta, inte för Elijahs del. Det han drabbats av kunde inte räddas via hjärtmassage eller mer luft i lungorna utan av skalpeller och kirurger.

-” Tom...” viskade han och bad tyst till gud att ambulansen skulle hinna.

-” Kom igen Elijah ANDAS!” tårarna brast ut på Bills kinder nästan samtidigt som de brast ut på Toms.

-” Vad, åh herre jävlar..” Bill höll skakigt fram armen för att stoppa Georg och resten att komma in, Tom behövde få vara ifred. Bill var den ende som, via David, fått reda på den hemlighet som Elijah bar på, han visste att utan medicinsk hjälp så var det försent.

-” Snälla.. nej nej...” synen tvingade Bill att vända bort blicken, han klarade inte av att se sin bror nästan sjukligt hålla Elijah i sin famn och be honom att vakna.

Rummet var helt tyst, tårarna som trillade ner för tvillingarnas ansikten var stilla och chocken som

Georg, Gustav och Georgs flickvän bar på förstummade dem.

-” Nej nej nej... Jag älskar dig också, snälla VAKNA!” Tom började bli hysterisk och äntligen kände Bill hur hans fötter kunde bära honom framåt. Snabbt gick han över golvet och la en arm om sin bror.

-” Sch... Det är okej Tom... Såja.” men Tom vägrade lyssna, han kastade Bills arm av honom och drog upp Elijah i famnen och skakade honom.

-” VAKNA!” Bill fick kämpa för att inte bli hysterisk själv, det kändes som om känslorna i rummet låg på en kant och var nära att rinna över. Tom hade redan runnit över och Bill försökte inte ens känna vad brodern kände just då, men han kunde gissa; panik, smärta, frustration och så mycket mer. Han var också i en slags chock, han hade aldrig sett Tom så här bruten och förstörd. Vad han kände för Elijah del gjorde han allt för att bedöva, om han inte gjorde det så skulle han också bryta ihop..

-” Tom.. TOM! Lyssna ambulansen är på väg, du kan inte göra något mer.” han insåg ganska snart att han pratade för döva öron då Tom la ner Elijahs kropp på golvet och själv hukade sig över honom och viskade. Egentligen var det ingen viskning eftersom rummet var så tyst att alla hörde, men effekten av det han sa grävde sig djupt ner i allas hjärtan.

-” Du får inte dö.. Du kan inte.. inte när jag precis fått dig... inte är jag älskar dig så mycket..” Tom drog sig försiktigt ifrån pojkvännen och kramade den kalla handen, tårarna föll nu stilla istället för hysteriskt och han insåg en sak; livet kan förändras så fort och vi har ingen kontroll över det.

Han kände hur varenda glad känsla rann av honom och hur han gick in i en bubbla. En hand tryckte hans axel innan den försvann och något som lät som en dörr öppnades och höjda röster hördes. Ändå kunde inte Tom registrera vad som hände.

Allt han såg var sin Elijahs blek svettiga ansikte.

Allt han hörde var Elijah oexisterande andning.

Och allt han kände var den djupaste skräck.

 

-” Såja, här kom.” han kände sig själv bli dragen bakåt och såg hur en man och en kvinna rusade fram mot killen han kommit att älska.

Tom kan inte beskriva kärleken och du som läser kan inte beskriva vad Tom kände när ambulanspersonalen tittade på varandra och skakade på huvudena innan dom försiktigt drog upp honom på en bår. Vad som däremot går beskriva är den genomträngande panik och skräck han kände då båren bars i väg utan honom vid sidan.

-” Nej vänta!” han slet sig loss och sprang upp vid båren där han kunde ta pojkvännens hand, aldrig i sitt liv hade tårarna känts så nära och aldrig i sitt liv hade han varit så obrydd om att de rann fritt.

Han hörde nästan inte frågan om han ville komma med i helikoptern men nickade snabbt och lät sig bli milt inknuffad i den. Det sista han såg innan den lyfte var Bills bedjande blick och de andra som startade skotrarna, han höjde lätt handen och vinkade lite tafatt och fick ett litet leende tillbaka. Han önskade att han kunde le tillbaka men det var som om glädjen i honom försvunnit.

 

Bill såg med tungt hjärta efter sin bror, det var inte så här det skulle bli... Det var meningen att Tom skulle vara lycklig.

 

-” Vet du vad som kan ha inträffat?” Tom skakade på huvudet då en snäll kvinna i helikoptern pratade med honom.

-” Vet du om han har någon sjukdom som kan vara bra för oss att veta?” han skulle precis skaka på huvudet igen då han förvånat svarade:

-” Svår Hemofili B.” han hade inte kommit håg betydelsen, ett misstag han visste hade stått honom för dyrt. Bitarna började falla på plats, Elijahs mammas ilskna blickar och anklagelser, näsblodet på planet och Sharons tårar. Hur kunde han ha missat det?

Tom såg ner i golvet, han hade glömt vad som stått på mappen i Davids rum för flera månader sen, men nu var både betydelsen och minnet klart.

Svår Hemofili B- oförmåga i blodet att kunna koagulera och kan vid slag mot kroppen orsaka inre blödningar.

Även kallat blödarsjuka.

 

Jag kommer aldrig glömma känslan i rummet eller min brors böner om att han skulle vakna, och jag är helt säker på att det här var det värsta kapitlet i Tokio Hotels historia.

 

Varken jag eller Tom har någonsin trott på gud, men vi har alltid varit säkra på att det finna något mer. Något mer än bara ett tomt yttre. Och vad som än finns där ute så hade de satt Tom på en av de hårdaste prövningar de kunnat åstadkomma.

 

Ett steg fram.

Höger, vänster, höger, vänster. Någonstans tickar en klocka- tick tack, en undersköterska går som hastigast förbi och lukten av handsprit ligger kvar i luften efter henne. En bit bort kan man se två barn leka, två pojkar, de har varsin bil och en av dem kör över vad som ser ut att vara mammans fot vilket gör att mamman ger dem ett besvärat leende. Ambulansen hörs en bit bort och steg i den näst intill tomma korridoren och fyller tystnaden.

Bill känner nervöst hur klumpen i halsen och magen växer då han ser sin bror sitta med händerna i ansiktet en bit bort, hans steg ekar då han gå fram med tunga steg och sätter sig bredvid honom. Tröstande lägger han en arm om honom och lägger huvudet mot hans.

-” Vet du något än?” Tom skakade på huvudet.

-” Vaknade han i helikoptern nån gång?” ytterligare ett negativt svar.

-” Har du ringt hans mamma?” den här gången nickade han och Bill tryckte sig lite närmre.

-” Hur är det?” nästan viskade han men fick bara en lätt axelryckning till svar och tystnaden la sig om dem igen. Han var glad att han bett Georg och Gustav stanna nere i bilen och ringa David, just nu så behövde Tom inte fler. Bill lät sig själv betrakta en kvinna kom ut och styrde en kille i rullstol, han hade benet i gips men ändå ett leende på läpparna. Kvinnan som stod i receptionen hälsade dom glatt och verkade känna kvinnan efter som hon kramade om henne över disken och drog sedan fram en massa papper.

-” Jag.. är rädd.” Bill slet blicken från de glada människorna framför honom och vände sig om mot Tom, han hade lyft blicken lite och Bill kunde se en hög med känslor bakom den fejkade lugnet i ögonen.

-” Det är okej, jag förstår om du är det.” Toms underläpp darrade till och Bill kunde se tårarna lura bakom ögonfransarna.

-” Han visste att han skulle... han visste när han föll... det var därför han ville spela låten.. det var därför han kysste mig..” Den yngre tvillingens ögon tårades då han hörde att den äldres röst bröts och blev hackig.

-” Du vet inget än.” Tom nickade tungt och försökte sig på ett leende.

-” Han kommer inte att lämna mig, eller hur?” Det var en fråga som Bill visste att han aldrig skulle kunna svara ärligt på, för han visste inte... Han kunde inte styra framtiden.

-” Han är alltid med dig.” var allt han klarade av att säga utan att säga för mycket men Tom verkade förstå. Konversationen dog ut och Bill betraktade återigen pojken i rullstol, han såg ut att vara knappt sexton och hade hela livet framför sig. Bill log när han såg att pojkens leende blev större då en tjej kom gående mot honom, pojken rullade fram mot henne och hon böjde sig ner mot honom i vad Bill gissade var en kyss.

-” Jag älskar honom...” viskningen höll på att slingra sig förbi Bills öron men han lyckades uppsnappa det, ögonen tårades igen och han kysste ömt sin brors panna.

-” Jag vet... Det vet han också.” Toms drog hårt efter andan och ställde sig snabbt upp, Bill såg upp mot var han tittade och han kunde se en man komma gående rakt mot dem. Bill reste sig sakta han också och la en hand mellan Toms skulderblad, han var nästan säker på att han kunde känna det snabbt slående hjärtat mot sina fingrar.

-” Är ni här för Elijah Lüke?” Bill nickade och Tom tvingade fram:

-” Han är min pojkvän.” läkaren nickade och såg ner på ett papper han höll i handen innan han såg upp med ett sten ansikte som var omöjligt för sångaren att läsa och än mindre tyda.

-” Ni måste förstå att ingen av er kunnat göra något, en så kraftig inre blödning kan bara stoppas via medicinska ingrepp.” Bill kände sin bror nicka och nickade själv, men han var rätt säker på vad som skulle komma sen.

-” Jag beklagar.” Handen på Toms rygg kunde nästan känna hur hjärtat stannade för ett ögonblick. Bill såg ner i golvet och hela världen rann av honom, det var som om han var i en dröm och snart skulle han vakna. För det här kunde väl inte inträffa i verkligheten?

-” Nej...” han rycktes tillbaka då han kände hur Tom började backa ifrån honom ock läkaren, han mådde illa då han in insåg att allt som fanns i storebroderns ansikte var skräck, rädsla och smärta.

-” Tom..”

-” Nej Bill, han ljuger! Snälla säg att du ljuger!” Tom pekade desperat på doktorn som för att han skulle skratta och säga ” glad påsk”, i ögonvrån så kunde Bill se hur Georg och Gustav stod chockat en bit ifrån dom. Han vill göra något eller säga något men just då kunde han inte, han fann inga ord som dög.

-” Jag är så ledsen... ” läkaren skakade sorgset på huvudet, det var vid sånna här tillfällen han hatade sitt jobb. Pojken dom fått in var knappt arton och att döma av ungdomarna framför honom så var dom inte mycket äldre, att döma av ansiktsuttrycket hos killen i hip hop kläder så väntade en svår tid för honom.

-” NEJ! Han skulle inte lämna mig! Han.. NEJ!” Bill såg hjälplöst på när Tom började slå nävarna i väggen och skrika ut det han kände, tårarna fann snart sin väg ner för kinderna. Ingen kunde gissa sig till vad Tom kände, man kunde bara anta... Människan är skapad för mycket, men inte för att hantera förlust.

Pojken i rullstol och flickan som höll hans hand betraktade det som hände precis framför ögonen på dem, pojken vände sig snabbt om mot flickan och sa:

-” Jag är så glad att du är med mig.” hon log och kramade hans hand när de återigen såg hur hip hop killen dunkade knytnäven i väggen och skrek.

-” NEJ!”

Bill blundade och svalde innan han sakta tog några steg framåt mot sin bror och ledde honom milt bort från väggen och försökte se honom i ögonen.

-” Tom.. Tom lyssna på mig.” Tom såg upp och en knut knöts i sångarens hals, de våta mörka ögonen såg frågande på honom men svaret han hade verkade i den sekunden vara helt menlöst, ”han är alltid med dig” stämde inte längre. Inte när Toms värld fallit under hans fötter.

-” Tom...” viskade han i stället och lät sina armar omfamna honom medan de sakta sjönk till golvet, ganska snart kände han tårarna bränna på hans axel och Toms egna axlar började skaka våldsamt.

-” Det är okej.. det är okej..” tyvärr tvivlade han själv på de orden, något Tom kunde känna och Bill kände hur Tom blev mer och mer hysterisk i hans famn.

-” Nej.. nej nej nej..” mässades mot sångarens tröja och snart började de egna tårarna falla från hans ögon.

-” Det är orättvist...” mumlade den äldre tvillingen grötigt och den yngre bara nickade.

Läkaren såg Georg och Gustavs miner och nickade åt dom innan han backade undan, varken trummisen eller basisten rörde sig. Chock var allt som cirkulerade i deras kroppar då de såg tvillingarna mitt på golvet, hjälplösheten skakade dom. Försiktigt så lät sig Gustav omfamnas av basisten och höll honom hårt tillbaka som på sitt sätt tröstade.

 

-” Jag älskade honom Bill.. jag gjorde det verkligen..” mumlade Tom tillsist i Bills axel, gråten och skriken fortfarande tydlig i rösten.

-” Jag vet... jag vet..”

Och så satt dom, omfamnade av sorg och smärta.

 

Hej igen, det är Tom.. Det här var för mig väldigt svårt att skriva, särskilt eftersom ingen kan göra något ogjort... Därför tog jag hjälp av Bill.

Vi närmar oss slutet mina vänner... Slutet som ska vara som i vilken saga som helst ” och de levde lyckliga i alla sina dagar”... Tyvärr lever jag i verkligheten där sagor är för barn, men för det så ska man inte sluta drömma eller sluta önska..

 

Hur ofta man än försöker och hur mycket man önskar så kan man inte få tillbaka någon som gått bort, det fick jag lära mig den hårda vägen. Men livet tvingas gå vidare, man tvingas alltid gå vidare om man inte tillåts att förlora sig själv.

 

Väggar var vita som snö och omgavs av ett ske från fönstret, mönstret bröts av de bruna stolarna längs korridorens gröna golv. Känslan av renhet och förnyelse skulle fångat de flesta, men ägaren till stegen som fyllde tystnade kände bara smärta.

Tom kände sig bedövad då han med tunga steg gick mot rummet, 23B. Hjärtat slog alldeles för sakta och enligt honom behövde det inte slå alls, ögonen som en gång lyst av alla världens glädjeämnen var blanka tömd på alla de känslor som tidigare reflekterat hans personlighet.

22A

22B

23A

och... 23B.

Tveksamt la han sina hand på det kalla handtaget och tryckte ner det.

Rummet var mörkt med undantag för de ljus som var ställda lite här och var, en stol stod bredvid sängen och en låda med näsdukar stod framme precis intill en vacker röd ros.

Han vägrade titta på sängen, han vägrade eftersom hans psyke hängde på det... Skulle han titta så skulle det bli verklighet och han skulle knäckas.

Ändå fanns det så mycket han ville göra och så mycket han ville säga, försiktigt började han:

-” Du.. när... Första gången jag träffade dig så såg du till att reta gallfeber på mig...”

 

-” Jo han är riktigt bra och låtarna kommer äga.. men..”

-” Men?” Han berättade vad som hänt och avslutade med:

-” Han är ju helt jävla psyko!” Irriterat hörde han Bills skadeglada skratt i luren och la på.

 

-” Du fick mig att göra saker som jag aldrig i mitt liv skulle kunna tänka mig att göra.”

 

De druckit öl som alla ”stora killar” gör och han hade trott att det inte skulle bli så farligt, men när Elijah kom dragande med sanning och konsekvens så blev han orolig! Dum som han var så hade lilla Tom tagit konsekvens och fått en kanins svans och öron på köpet. Så nu satt han i in brun fåtölj i förd sin kanin utstyrsel, traumatiserad över filmen de såg.

-” Jag går på toa.” muttrade han och gick så fort han kunde till toan han säkert besökt tre gånger under den senaste halvtimmen.

-” Men vad i helvete!” när han kom in på toan så kunde han inte gå någonstans, han gick framåt men drogs bara tillbaka.

-” Varför straffar gudarna mig?!”

 

Han gav ifrån sig ett sorgset skratt men lät blicken vila på golvet.

-” Ärligt talat så drev du mig till vansinne.”

 

” GODMORGON!” Tom blinkade, han måste ha hört fel! Det fanns väl ingen risk att..

-” God morgon på dig med Elijah.” Bill lät lika förvånad som Tom kände sig, han grymtade och vände sig om för att möta sanningen.

-” Hur tog du dig in?” Bill satt med sitt block i ett hörn med en filt runt sig så Tom gissade att han inte gått och öppna för honom.

-” Jag antog att ni båda sov, så jag använde Georgs nyckel.” Bill nickade men Tom tryckte bara ner sitt ansikte i kudden. Han föreställde sig Georg i ett brinnande hus, Georg kastrerad av en ilsken katt, Georg...Det kanske kunde bli en film ” 101 sätt att bli av med sina vänner på”...

 

En tung suck lämnade hans läppar då han försiktigt lyfte blicken mot sängens nedre del, en klump formades i hans hals då han såg hur filten formade sig efter något som liknade ben och fötter.

-” Jag var helt säker på att du vände Bill emot mig.”

 

-” NEJ NEJ NEJ! BIIIIILLL!” Tom korsade snabbt golvet över till sin tvillings rum och slängde upp dörren.

-” VARFÖR?” Bil såg upp från sin skrivbok och såg på sin klagande bror, förvirrat skakade han på huvudet.

-” Jag skulle göra vad som helst för dig Tom, men jag kan inte ändra slutet i twilight.” Tom kom av sig lite i sin klagan och stirrade på Bill.

-” Jag har inte ens läst twilight.” Bill log.

-” Jamen då så.” Tom nickade och började gå ut ur rummet, Bill var nära att sucka av lättnad men då stannade han vid dörren och vände sig om igen.

-” DU sa att ELIJAH, av alla människor du kunde hitta, ska få ta gitarrlektioner av mig!”

 

Synen blev suddig då han lät blicken vandra lite högre upp och stannade vid händerna.

-” Hur jävlig jag än var så fanns du ändå där för mig..”

 

Försiktigt, väldigt försiktigt, så tog han upp Elijahs händer i sitt knä igen och lät sina fingrar flätas samman med dom.

-” Det här betyder ingenting... Jag behöver bara...” Elijah nickade och Tom var glad över att inte behöva säga något mer.

 

Ilsket torkade han bort de tårar som föll då ögonen nådde bröstkorgen, bröstkorgen som i vanliga fall skulle ha rört sig upp och ner.

-” Du var den som för första gången slog andan ur mig.”

 

-” And don't forget...” Tom såg förvånat upp och fann att Elijah stod precis framför honom, omedvetet sökte han rapparens ögon och fann dom. Hjärtat stannade.

-” No matter where I am.

No matter what I do.

I'll still love you.

Cause even when I pass away,

My heart going cold.

I'll still hold your kiss warm.”

 

Han insåg det inte själv men han började skaka våldsamt då han äntligen vågade sig på att möta blicken av de en gång så rosiga läpparna. Han hickade och tvingade sig själv att inte skrika, de hade förlorat sin röda färg.

-” Du var den som tvingade mina impulser att ta överhanden.”

 

Han var less på att tveka.

Han var less på att inte förstå.

Men framför allt så var han less på att ignorera tomheten mot sina läppar.

Och den här gången så skulle han göra något åt det.

Han hörde förvånade läten runt sig, men han brydde sig inte.

Allt han brydde sig om var Elijahs varma läppar, mjukt pressade mot hans egna.

 

Öppet föll tårarna när han lät sig granska ögonen, de blå flammorna som inte längre syntes.. De blå flammorna som slocknat och han insåg... att han skulle gjort vad som helst för att få se dem igen.

-” Och.... FAN!... du var den som fick mig att tro på något så idiotiskt som kärlek!”

 

-” Jag vet vad jag vill, jag tror att du är den som är osäker.” Tom visste det också men han hade bestämt sig, osäkerhet fann han i så mycket men inte i det här.

-” Jag vill..” han log åt sig själv när han insåg vad han själv tänkte göra. Med försiktighet så backade han undan lite och kysste Elijah i nacken.

-” Jag vill vakna upp imorn och ha dig vid min sida...” han kysste och nafsade rapparen lätt vid örat, till sin lycka såg han hur gåshud formades på huden han precis rört.

-” Jag vill se film och kunna somna i ditt knä.”

-” Ugh nej, enligt Bill så dreglar du när du sover!” Tom skrattade och slog honom lätt på bröstet.

-” Tyst med dig! Jag gör ett försök att vara romantisk!” återigen kände han det där vackra leendet så Elijah blygt la sitt huvud mot hans axel igen, han log och fortsatte. Han kysste ömt käkbenet och sa:

-” Bara för att du förstörde det här så kommer jag inte på något, så jag tänker bara kyssa dig.” han kände hur rapparens axlar ryckte till när han skrattade, men Tom blev allvarlig. Han drog sig bakåt lite och tvingade Elijah att se honom i ögonen innan han lutade sig närmre.

-” Jag vill kunna kyssa dig utan att någon frågar varför...” me det så slöt han avståndet mellan dem och snart kände han Elijah armar trycka honom närmre bara för att sen dra sig tillbaka och se på honom.

-----

-” Jag tror... att jag älskar dig...” Tom suckade lyckligt och höll honom närmre.

-” Du är underbar, vet du det?” han visste att han rodnade och lyssnade bara efter de djupa andetagen som sakta visade på att Elijah höll på att somna.

Nästan ohörbart viskade han tillbaka:

-” Jag älskar dig också..

 

-” Fan.. fan fan fan...” tårarna föll vilt i hans ansikte och klumpigt snubblade han fram till sängens kant. Han böjde ner sitt huvud och grät öppet och ärligt så han tog Elijahs frusna hand, värmen som skulle trösta honom var borta.

-” Snälla vakna...” viskade han hjälplöst, men hans bedjan förblev obesvarad. Han drog skakigt efter andan och lutade sig fram, han kunde inte motstå känslan. Han behövde få känna det... bara en sista gång. Han placerade sina läppar mot Elijahs frusna och fick hålla tillbaka en snyftning då han inte kände något tryck mot honom. Han kunde inte sluta tänka på hur väl deras läppar passade mot varandra.

-” Jag älskar dig, jag älskar dig så mycket men du måste vakna..”

-” Tom?” rösten gav honom rysningar och han såg upp, ett par trötta flammor såg tillbaka på honom.

-” Mamma kommer snart, du kanske borde gå..” Sharons tårdränkta ansikte visade även spår av sympati, hon gick runt sängen och mot honom där han hade satt sig på stolen. Han ställde sig upp och hon gled in i hans famn. Han kände sig hjälplös, han var inte i närheten av ett tillstånd där han kunde trösta henne.. han kunde ju inte ens trösta sig själv.

-” Tom, du borde verkligen gå...” hörde han henne mumla mot hans tröja, han nickade men gjorde ingen ansats att gå därifrån.

-” Gå...” Hon puttade sig sakta bort från honom och såg på honom, sorgen så tydlig i bådas ögon.

-” Gå och se till att leva Tom... Det sista han hade velat vore att du försvann från dig själv, var den person han föll för.” det fick Toms tårar att än en gång falla förtvivlat, han ville så gärna.. Han ville gå ut och låtsas som att inget hade hänt, låtsas att Elijah aldrig existerat i hans liv. Han ville till och med ångra att han blivit kär.

Men hur kan man någonsin ångra något som förändrat ens liv till det bättre?

Han tog sakta de steg han behövde för att komma ut ur rummet och med en sista blick på Elijah så klev han ut och stängde dörren. Andetaget han inte visste att han hållit släpptes och han gick efter korridoren med blicken fäst i golvet.

-” Tom..” han såg upp och fann ett ögonpar identiska med hans egna, en famn öppnades och han gick rakt in i den. Tårarna föll igen och brände hans kinder och för första gången på riktigt länge så var han helt tom på tankar.

-” Det här är inget skämt, eller hur? Han kommer inte komma skuttande ut ur rummet med sin vidriga medicin och påstå att den kan göra under?” han hörde Bill kväva ett svagt skratt och han log lite själv.

-” Nej...” leendet försvann och han suckade, inte längre brydd om vad som föll ned för hans kinder.

-” Men han är okej?”

Bill backade lite så han kunde se Tom i ögonen.

-” Han är okej.” Bill såg hur Tom bet sig lite nervöst i läppen innan en stilla tår föll och de andra stannade, ett andetag drogs in och nästan frågande sa han:

-” Han är inte borta... Jag kan bara inte se honom...”

 

***

-” Playern Tom som är känd för att ha legat runt sedan han var 16, verkar plötsligt inte lika intresserad längre.” Han såg ner i golvet, orden han övat in var som bortblåsta när kameran väl var på. 4U's producenter vägrade erkänna ett samarbete mellan dem och Tokio Hotel och hade tvingat dom att ta bort Elijahs röst från låtarna, något som troligen kom från Elisabeth Lükes sida.

Av någon anledning så ville han inte riktigt berätta vad som hänt mellan honom och Elijah, allt var som en dimma för honom och allt han kunde komma på var:

-” Eh.. Jag har ändrat min attityd lite... Jag hoppas att jag en dag ska bli kär men jag tror inte direkt att det kommer att hända.” För sanningen var att hans hjärta redan var bortgivet och som det såg ut nu så hade han ingen chans att få det tillbaka.

****

Han såg sig stumt omkring i studion och försökte att inte minnas, han försökte att inte se alla bilder framför honom som tryckte på näthinnan.

Albumet hade försenats men ingen la skulden på honom, han hade verkligen försökt. Precis efter Elijahs begravning så klarade han helt enkelt inte av att träffa någon så han låste in sig. I över en månad låg han på sin säng och bara tänkte, grät och önskade... Tillsist hade Bill dragit med honom ut och sett till att han fick börja jobba igen.

Till en början hade allt varit så hektiskt när det gällde att lägga om alla stämmor och vissa ackord då inte Elijahs stämma fick vara med, men Tom uppskattade det. Det höll hans tankar borta.

Men nu var det klart och albumet väntade bara på att släppas.

Han stod framför den slitna soffan, när han blundade så kunde han nästan återuppleva nästan kyssen i soffan och för ett ögonblick så önskade han att han kunde stanna kvar i minnet.

-” Vi saknar honom.. alla gör det...” Tom vände sig om och log vagt mot sin brunhåriga vän.

-” Jag vet.. tack..” viskade han, stämman verkade inte längre vilja bära för honom.

-” Äsch kom hit din lille fjant!” Tom kände hur mungiporna flög upp ofrivilligt när han drogs in i en

av Georgs välkända kramar. Och eftersom dom var så välkända så visste han precis vad som väntade.

-” Åh nej! Georg snälla sluta!” han skrattade och drog sig bakåt medan Georgs fingrar försökte kittla honom överallt där han kom åt.

Ärligt talat... Det kändes bra att le igen.

 

Så mycket hände efter att vi släppte albumet, intervjuer, konserter, M&G och så mycket mer att jag aldrig borde hunnit tänka på något av det som hänt.

Men sanningen var att för varje dag som gick så kände jag mig helare och helare...

Dagen då jag tillsist insåg att jag verkligen var hel var den dag då jag insåg att vad jag än gjorde så var Elijah alltid med mig.

Den dagen är idag.

Datumet idag är den 1 september 2089, jo du läste rätt. Idag fick Bill äntligen dra sitt skämt om att jag fortfarande saknar mina dreadlocks, även som hundraåring.... Lamt eller hur?

Bill gifte sig tillsist med en flicka från våra hemtrakter och fick två fantastiska barn som nu har barnbarn. Själv hittade jag aldrig den där riktigt sanna kärleken utan strödde bara omkring i små förhållanden och jag tror att du, lika väl som jag, vet... Att jag hittade min kärlek väldigt tidigt i livet.

-” Tom?” jag ler då jag ser Bill komma haltande fram till mig med sin käpp, hur vi kan vara så friska är ett medicinskt under, inte för att vi klagar.

Jag nickar och tittar ner på mina händer, i dem håller jag en vacker röd ros. Ni kan säkert gissa vart jag är =) för när jag böjer mig ned och lägger ned blomman på marken så kan man lätt urskilja texten:

” Adam Elijah Lüke

1991- 2009

Hur kallt det än är,

Så kommer din flamma

alltid

brinna inom oss.”

 

Jag kan inte låta bli att le, hur man än kämpar emot det så går livet vidare och man tvingas så illa att följa med.

Jag är glad att jag ni äntligen fått veta sanningen om vad som hände under skapandet av ”Humaniod” och förhoppningsvis så har det gett er lite svar.

Som avslutning så vill jag berätta för er att hur jobbigt mitt liv än var så skulle jag aldrig klarat mig igenom det utan min bror eller mina vänner. Insikten om att man inte klarar sig ensam öppnade mina ögon och jag hoppas att det öppnar era när ni halkar efter eller faller.

 

Fingrar letade sig fram över tangenterna och tryckte försiktigt ned dom, han såg upp och möttes av ett leende. Tom log själv och de gamla fingrarna spelade nästan självmant.

Han blundade och hörde svagt hur sången började ta form, stämman som han saknade varje dag.

-” Lights draws over the sky,

Shining in the night,

Every star shading your eyes,

Tears ices on you cheek.

 

The wind flies me to you,

Blows the hair from your face.

The beauty you stand for,

Weakens me even more.

 

I'm a frozen leaf in your hand,

Willing to grow in your warmth.

But my time is running out,

It's my spring in November.

 

Wanna take your pain,

Kiss the tears away.

And as our eyes meet,

I have to struggle against myself once more.

 

I'm a frozen leaf in your hand,

Willing to grow in your warmth.

But my time is running out,

It's my spring in November

 

I'll be waiting on the other side,

Don't be afraid, you'll see:

I finally got my wings to fly,

Never say goodbye.

 

I'm a frozen leaf in your hand,

Willing to grow in your warmth.

But my time is running out,

It's my spring in November.”